järngryta, gryta, om, kosthållningen

Om arran (eldstaden):

I mitten av kåtan under rökhålet (raeppen på sydsamiska) var arran (eldstaden) som inneslöt elden i en ring av stenar. Man satt på fällar runt arran. Elden var centrumet för gemenskapen och även avgörande för överlevnaden i detta kalla klimat. (Till detta, se norsk-samiske regissören Nils Gaups film ”Vägvisaren” (Pathfinder) på samiska ”Ofelas”, från 1987!)
Eldstaden visades vördnad, man fick inte spotta i elden. I arran skulle all ved läggas åt samma håll, med kviständarna mot dörren. (Elgström, 1922: 338) Bröt man mot tabut sades barnen och familjens renkalvar födas åt fel håll. Arran bevakades av husmor, som skulle hålla liv i elden, och av gudinnan Sarakka, som var en slags födelsegudinna, som främst bistod kvinnorna. (För en sammanhängande förklaring av hela den religiösa symboliken, läs Saga du Nords bok Trolltrummans hemlighet. En socialantropologisk rekonstruktion av samernas förlorade naturreligion.)

Grytkedjan (1939.70.0250) heter på nordsamiska ”rig’ge” (sydsam.:”rig’gi”). Den är en järnkedja med en krok som kokgrytan (”batte”) (1939.38.0001a-b) hängdes fast i över eldstaden (”arran”) i kåtan. Grytkättingen skulle alltid behandlas varsamt, barnen blev utskällda om de vid packningen lekte med grytkättingen. (Elgström, 1922: 338) Samerna tillverkade aldrig metaller, utan köpte dessa dyrbara föremål från sina bofasta grannar.

Relaterade sökningar:
Register: [alla] FOLNAM: samer OBJTXT [innehåller]:
kåta
inventarier
arran

Referenser:
Ernst Manker De svenska Fjällapparna, Svenska Turistföreningens förlag. Esselte, Stockholm, 1947.
Ossian Elgström, Karesuandolapparna (1916-1919), Åhlén & Åkerlund: Stockholm, 1922.
Saga du Nord Trolltrummans hemlighet. En socialantropologisk rekonstruktion av samernas förlorade naturreligion.(U.a.)

(av Madeleine Stirnimann, socialantropolog, VKM Göteborg, 2010)

Om kosthållningen och arbetsfördelningen:

Mjölkmat (ren- och getmjölk, graese-mjölk, ost, smör) och vegetabilisk föda (som glödkakorna, gröten eller vällingen (av köpt mjöl eller av tallens och björkens torkade innerbark), örter (inkl. sko-höet), sav och bär) var kvinnornas uppgift att insamla och tillaga. Speciellt osten var kvinnornas skötebarn. Köttmaten hanterades och lagades däremot av männen i det förkristna samiska samhället. Den animaliska födan kom från renslakten, jakt, fiske och fågelfångst. Köttet (även blodet och märgbenen) och fisken åts kokt, stekt, gjordes till soppa, korv, etc. saltades in, röktes, torkades och frystes.

Som drycker förekom vatten, mjölk, kaffe och brännvin, varav de två senare köptes in utifrån, liksom mjölet, saltet, senare även potatisen och tobaken.

För information om hur arbetsfördelningen hänger ihop med det förkristna religiösa systemet och samhällets tidigare organisation, läs Saga du Nords bok ”Trolltrummans hemlighet. En socialantropologisk rekonstruktion av samernas förlorade naturreligion.” Manuskript under arbete, 2010.”
För detaljerad information om samiskt kosthåll och matberedning, läs s. 261-299 i Phebe Fjellströms bok Samernas samhälle i tradition och nutid. Nordstedts förlag: Stockholm, 1985. ISBN 91-1-853222-5)

Relaterade sökningar:
Register: [alla] FOLNAM: samer OBJTXT [innehåller]:
matberedning och konsumtion
mjölkproduktion
fiske
jakt
slakt
njalla

(av Madeleine Stirnimann, socialantropolog VKM, Göteborg, 2010)