1999.07.0001
Hinggi kombu
Modern variant, som kräver mindre omknytningar av varpen än de traditionella mantlarna, och därför är mer ekonomisk att producera, tillverkad för att säljas på den globala marknaden, tillverkad av handspunnet växtfärgat bomullsgarn. Motiv i vävnadens centrala del: en forntida avbildning som används ofta på sumbanesiska vävnader involverar en antropomorfistisk figur (ana tau). Liknande mänskliga motiv uppträder på tyger över den indonesiska arkipelagen och vissa forskare anser att dessa kan härledas till Dong song kulturen för knappt tre tusen år sen. På andra öar är de mänskliga motiven abstrakta och uppbyggda av geometriska romber, trianglar, och meandrar. På östsumba är framställningsformen av mer personlig karaktär som ger uttryck i en suggestiv talande kroppsställning och detaljer, ofta visas invärtes organ och ansiktsuttryck. På denna Hinggi syns underarmarna i en upprättstående position. Douwe Klaas Wielengas, (en holländsk protestantisk missionär 1880 - 1942), samling av östsumbanesisk textil som tillhör Wereldsmuseum i Rotterdam är av hög kvalitet, stor kvantitet, tidigt insamlingsdatum (1904 - 1912) och med en säker proveniens. Refererande till Wielenga representerar de mänskliga figurerna med uppsträckta underarmar barn (ana tau) och när armarna är sträckta i ett v utifrån kroppen med händerna placerade neråt, en man. Om dessa figurer utvecklats från gemensamma forntida källor, har de östsumbanesiska versionerna blivit betydligt mer animerade och realistiska än i andra indonesiska regioner. Denna uttrycksfullhet och realism är påtaglig i senare uppfunna motiv. Fåglar och träd är andra motiv.
Ett par mamuli hänger i figurens huvudornamentik. I den mer avlägsna indonesiska övärlden är klanskatter och kungligt arvegods skapade från guld. Sumbaneserna använder guld mamuli för att smycka örat, nacke och dekorera huvudbonader. De är heliga regalier som utbyts under giftermålsceremonier och bärs vid andra viktiga religiösa ceremonier. Omegaformen av denna prydnad representerar den kvinnliga principen och brudens kropp. Symboliken talar om fertilitet, skydd och begreppet komplimentaritet. Viktigt arvegods såsom guld mamuli förmodas innehålla övernaturliga krafter associerade med adelns förfädersvärld, motivet finns på vissa sumbanesiska megalitgravar.
Räkor (kura mbiu) är en symbol för livet efter döden genom att de ömsar skal, kräftor, (kurangu), och krokodiler (wuya) relateras till aristokratin. Vattendjuren är listiga, modiga, och betecknar en dualistisk makt att transformera sig till den andra världen. Traditionellt trodde man att människor också transformerades mellan jorden och marapu förfädersvärlden.
Som symboler för den kungliga makten avbildades lejon kopierade från holländska mynt och medaljonger.
Manu är det lokala namnet för tupp, de utan kam och upprest stjärt är hönor eller unga exemplar. Tuppar är ett motiv på adelns megalitgravar och förebådar det oförutsedda. Vaksamma och redo att utöva makt och skydd. De är ett viktigt järtecken genom att dess inälvor examineras för att få råd från förfäderna (marapu) inför framtiden. Tuppen symboliserar själens uppståndelse, dess galande anses väcka den dödes själ för att börja dess långa resa till marapu. Ansedd som en helig fågel med övernaturliga krafter tror man att tuppens fjädrar skyddar själen, likt en huva, på den farofyllda färden till förfädernas land.
De karakteristiska avslutningsbårderna (kabakil) är vävda i inslagsrips efter att de två identiska varpikatmönstrade styckena tyg sytts ihop för hand på längden med Z-formade stygn, spinntvinnade ikatfransar (pote).
Byn Prai Yawang, rituellt och politisk center i Rindi, östra Sumba, Indonesien.
Förvärvad 1999
Wellfelt, Emilie, Livgivare och dödsbringare. Tyg och symbolism på Västsumba, Indonesien, C-uppsats i socialantropologi Lunds Universitet VT 2000
Forshee, Jill 2001 Between the Folds. Stories of Cloth, Lives, and Travels from Sumba. Honolulu
Decorative Arts of Sumba 1999 Amsterdam
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
