utställningstext

familjen jämt skäller på mig.

Jag skrattar ofta åt alla. Jag skrattar åt min
olycka och sorg. Jag skrattar åt grymheten
som alla behandlar mig med.

Jag tar ofta den här rakhyveln och ristar
i min hand. Jag ristar orden LE och
HARMAS och andra ord.

Det har blivit något jag gör när jag är
ledsen.

Nang, född 1993, Hanoi.

rakBlad

Jag tycker att det är extremt obehagligt
och skrämmande att injicera hormoner
men det är ingenting jämfört med
smärtan att injicera silikon.

Jag har sprutat in silikon i min rumpa,
ansikte, bröst och knän. Vissa delar som
mina bröst och rumpan behöver mer
silikon än de andra delarna.

När vi har injicerat och dragit ut nålarna
använder vi oss ofta av metallim för att

hindra att silikonet rinner ut igen. På de
ställena blir huden bränd.

Jag köpte den här sprutan av mina vänner
för att injicera mig själv. Fastän att jag
kände mig väldigt obekväm så har jag
vant mig. Nu känns det bara obekvämt i
rumpan varje gång jag sätter mig ner.

Cathy, född 1987, Saigon.

spruta och metallim

Enligt kärlekslagen har vi rätt att gifta oss!

Mup, född 1991, Quang Ninh

hemmagjort vigselBevis
och Bröllopsringar

kvinnokläder eller smink varje
dag, utan mer unisexkläder. De får mig att
känna mig mer bekväm.

Jag gillar den här ao dai’en. Jag bär den
med olika peruker och känner mig vacker
och feminin. Jag är galen i áo dài’er och
klänningar, och jag försöker ofta att
köpa en eller två. Kvinnor borde ha ett
par av dem.

Lo Lo, född 1979, Saigon.

Áo dài och peruk

Jag hatar att ha mens. Jag får ont och
känner mig obekväm. Jag hade tankar
på att ta bort mina äggstockar, eller något
annat för att hjälpa mig inte ha mens.

Men min kompis sa att om jag gjorde
något med mina äggstocker skulle jag
lätt kunna bli galen.

Som tur var så har jag en kompis som
berättade för mig om detta piller.

Jag behöver inte vara orolig för att få mens
så länge jag tar de här tabletterna. Jag tar
två piller om dagen. Om jag glömmer att
ta dem en dag så dubblar jag till 4 piller
dagen därpå.

Lilla Dinosaurien, född 1986, Saigon.

menstruationsregleringstaBletter

När jag var liten slog min mamma mig
varje gång hon hörde ”din son är en pede”
från våra grannar. För henne var pede*
något förolämpande. Hon slog mig och
strödde salt i såren när hon grät och sa:
”Jag önskar att jag inte hade fött dig utan
en kyckling eller ett ankägg”.

När jag växte upp var det många i min
ålder, vars familjer skrattat åt mig, som
blev beroende av droger eller blev krimi-
nella. De åkte in och ut ur fängelse.

Så såg min mamma och grannarna alla
välgörenhetsaktiviteter jag gjorde, bland
annat en månfestivalfest för fattiga barn i
mitt område. Efter det minskade de hårda
orden om mig och mamma accepterade
mig.

Till min förvåning tog hon en dag med
mig för att köpa tyg till en klänning. ”Jag
köper den här till min dotter. Här är hon!”
sa hon till alla.

Mong, född 1986, Saigon.

mongs klänning

* Pede från franskans pederast, nedsättande
term för homosexuella män.

Medan min pappa skrek på mig klippte
mamma sönder mina favoritsaker. Hon
klippte den här nallen i nacken och benen.
Men var saxen inte vass nog, hon klippte
men lyckades inte helt. Sen slängde ut
hon nallen på gatan.

Jag var tvungen att vänta med att hämta
min nalle tills ingen skulle lägga märke till
det. Den blev nedsölad eftersom gatan var
så blöt, smutsig och hårt trafikerad med
många fordon. Jag har tvättade nallen flera
gånger men lyckades inte få bort färgen.

Nang, född 1993, Hanoi.

nalle

Det hände en regnig dag 2009 när min
pojkvän hälsade på mig. Han såg att ingen
var hemma så han kysste mig. Olyckligtvis
kom min pappa hem och såg oss.

Han skrek på min pojkvän och tvingade
honom att gå. Han kallade mig för ”sjuk”.
Han sa att som kille fick jag inte ha
tjejsaker och kastade ut alltihop ur huset.
Jag letade efter dem senare men hittade

bara två nyckelringar vid sidan av vägen.
Jag tyckte så mycket om de här nyckel-
ringarna och fäste dem ofta på min
skolväska.

Mina idoler var koreanska skådespelare.
Mina ljusgröna favoritbyxor var också
avklippta. Min pappa sa att klara, pråliga
färger inte var för killar.

Nang, född 1993, Hanoi.

nyckelringar och avklippta ByxBen

Min mamma var otålig eftersom att hon
hade väntat länge på att få träffa min
pojkvän. Men hon fick aldrig se någon.

Även när jag berättade för henne att jag
var lesbisk så trodde hon mig inte.
Hon tog mig till en rituell ceremoni för
att klippa banden från ett förhållande med

någon i ett tidigare liv. Hon trodde att
det var anledningen till att jag fortfarande
var ensam.

Efter ceremonin är jag fortfarande samma
person som jag var innan: singel och
attraherad av kvinnor.

Carem, född 1984, Saigon.

offergåvor använda vid skilsmässoceremoni
från ett förhållande i ett tidigare liv

Jag ser livet som så ironiskt och bittert
eftersom hela

Jag kunde inte fortsätta med mitt äkten-
skap. Jag ville bli munk, men jag kunde
inte stanna länge i templet för att jag
var ”homo”. När jag var i militären fick
jag lämna tidigare än förväntat. Så jag
bestämde mig för att uttrycka mig själv.
Jag bar kvinnokläder, peruk och smink.

Min pappa gillade det inte och skällde på
mig. Men jag visste att han älskade mig.
Han skrev ”mina barn, mitt hjärta” på ett
foto på mig och min bror när vi var barn.

När jag var ledsen över hur han behandlade
mig, tittade jag på vad han skrivit för att
trösta mig själv.

Efter det att min pappa flera gånger sett
mig på TV när jag pratade om HBT-
rättigheter och HIV-prevention så har han
ändrat sin attityd mot mig. Han berättar
för alla att även om jag inte tjänar så bra
så har jag möjlighet att resa mycket.

Lo Lo, född 1979, Saigon.

Bilderna på lo lo

När jag tvingades komma ut 2010
accepterade inte min familj detta.
De trodde att mina vänner hade haft
dåligt inflytande på mig. Min mamma
grät, bad, och hotade att ta livet av sig.

Jag blev oerhört pressad och oroade mig
samtidigt för min treåriga sons framtid.
Utsatt för sexuell, psykisk och känslo-
mässig misshandel ville jag ibland bara
ge upp och skriva under ett kontrakt med
20 regler som min man skrivit så att jag

kunde få vara med min son. Till slut
lämnade jag honom utan rätten att
träffa min son. Jag fick heller inte
med mig några ägodelar.

Nu hyr jag ett hus och tar hand om min
son. Ibland kommer min man över och
hälsar på honom. Min mamma och mina
syskon har inte accepterat mig än men
det är mindre spänt mellan oss. Jag har
en flickvän nu och tillsammans är vi
drömfamiljen med två mammor och barn.

Ga, född 1981, Hanoi.

Brev

I 40 dagar satt jag på den här cykeln under
min resa från Hanoi till Phu Quoc. Med
mig hade jag budskapet att jag stöttar
HBT-rörelsen.

För att nå varje provins, tog jag bilder med
regnbågsflaggan, symbolen för HBT, och
organiserade möten med HBT-personer
och allierade.

Jag trodde att alla hade rätten att leva
med de människor som de älskar. Att
få vara sig själva och att bli respekterade.
Det är bara diskriminering och stigma
mot andra människor som är onaturligt.

Jag är homo, men inte homosexuell.
Jag är en anhängare till homosexuella.

Vu Kieu Oanh, född 1990, Hanoi.

cykel

Till skillnad från många som bor med
sina föräldrar så bor jag med min mormor
sedan jag var liten. Hon ser mig som en
missgynnad person, speciellt eftersom hon
vet att jag är transsexuell.

Hon säger: ”Du är annorlunda, men låt
aldrig andra se ner på dig.” Hon tar hand
om min utbildning även om hon inte
är rik. Jag har aldrig varit missgynnad
jämfört med andra.

Det är inte lätt att hitta ett jobb för en
transsexuell. 2010 fick jag mitt första jobb.
Hon köpte de här kläderna till mig för att
jag skulle se proper ut.

Hon hade rätt. Jag kände mig självsäker
när jag gick till jobbet i de här kläderna.
Nu tror de flesta att jag är en man.
Det är en källa till stolthet.

Gin, född 1986, Saigon.

kläder

Jag tänker ofta på en lotus när någon
frågar vem jag är. Lotusen är vacker
och den doftar gott. Den är framförallt
användningsbar.

Lotusen är en sådan växt där inget slösas
bort. Det är en växt som vet hur den ska
leva och övervinna svåra omständigheter.
Jag är en lotus.

Julian, född 1997, Ca Mau

lotusmålning

Jag ser mig själv som transsexuell. Även
om jag aldrig genomgått någon operation
eller hormonbehandling för att få brösten
att växa eller för att minska musklerna.

Jag gör inga ingrepp för jag har inga
pengar. Min kropp är ganska liten så det
enda jag behöver är smink, kvinnokläder
och en peruk. Det räcker för att få mig
att se ut som en kvinna.

Jag bär inte