En uppsättning dockor, tillbehör, stativ, m.m. till den japanska dockfestivalen, hina matsuri (eller hinamatsuri). Hina matsuri, som också kallas Flickornas dag, betyder egentligen ”festival för unga fåglar” och är en religiös festival.
Dockor som används på dockfestivalen är av typen hina ningyo (ohina-sama) och ställs ut årligen 3 mars och ett par veckor efter i familjer med döttrar. Avsikten är att önska god hälsa, tillväxt, framgång och lycka åt flickorna, vilket är en del i föreställningen om att barn på olika sätt behöver magiskt skydd för att växa upp till friska vuxna.
Familjer ställer ut dockorna på olika sätt. Ofta används en trappa klädd i rött tyg som dockorna ställs upp på. Tanken är alltså inte att leka med dockorna utan att betrakta dem i detta firande, som en sorts utställning, då man också äter festlig mat. Firandet har långa trådar bakåt i historien och har flera källor. Rötterna finns i aristokratin, kejsarhovet, under Heian-perioden (794-1185) då pappersdockor användes både för lek och i magiskt syfte. Troligen var den kinesiska Shangsi-festivalen en föregångare. Denna festival kom troligen till Japan då den kinesiska kalendern infördes i landet. Även Persikofestivalen, Momo no Sekku, är en källa till dockfestivalen. Att ställa ut dockor på ett liknande sätt som görs idag startade 1625 med kejsar Go-Mizunoos dotter Oki-ko, hennes hovdamer medverkade till detta.
Den bakomliggande föreställningen är att dockorna (av trå och papper) kan ta bort ont inflytande som till exempel sjukdomar då de sattes ut i floder. Detta görs fortfarande i Nagashi hina-festivalen (eller nagashibina). Tanken är att dockorna själva har en egen själ. Dockorna i hina matsuri anses kunna skydda flickorna och omhänderta eller bära olyckor, sjukdomar och missöden ställföreträdande för flickorna, så den magiska tanken lever kvar i dagens festival också som ett bakomliggande syfte med firandet.
Seden att ställa ut dockor av den typ som denna samling rymmer blev mer allmänt utbredd i befolkningen under Edo-perioden (1615-1868) och kan göras mer eller mindre omfattande. I samband med Meiiji-periodens (1868-1912) återinstallation av kejsaren på tronen i Japan så lades ännu större tonvikt vid gamla seder som förnyades och förstärktes i nationalistisk anda, i detta fall även för att betona vikten av giftermål coh familjebildning för de unga flickorna.
Exakt hur firandet av flickorna respektive dockuppsättningen ser ut varierar mellan familjer och regioner i Japan. Det finns en stor variation vad gäller antalet dockor som ställs ut, men huvudpersonerna i uppsättningen kallas för de kejserliga dockorna (kejsarparet, dairibina) och deras sällskap. Huvuddockorna och aktiviteterna för dockorna som anas i uppsättningen anspelar på ett bröllop under Heian-perioden (794-1185) i det högsta samhällsskiktet, huvuddockorna kallas alltså ofta kejsardockor. Det trappformade, festligt röda stället är en vanlig bas för uppsättningen.
Kejsarparet sitter högst upp i trappan i den största dockuppsättningen för festivalen, under dem tre hovdamer, tredje trappsteget fem manliga musiker, på fjärde två väktare/minstrar, på femte tre hjälpare/beskyddare, på sjätte finns attiraljer som används när dessa befinner sig hemma i hovet och på sjunde och sista trappsteget finns attiraljer som används när de är iväg, inte hemma i palatset. Vissa dockor avbildar figurer som anspelar på olika berättelser och sagor.
Denna uppsättning (OM-2012) är av den största uppsättningen för festivalen som firas i hemmen och består av sju våningar (trappsteg) och 15 dockor.
/PH juli 2021
Källor: primärt https://livejapan.com/en/article-a0000994/ och https://en.wikipedia.org/wiki/Hinamatsuri