Träsnitt av Kobayashi Kiyochika (1847–1915). Propagandaträsnitt mot Kina i samband med Sino-japanska kriget (1894–1895), serien kallas Länge leve Japan. Hundra segrar, hundra skratt. Serien innehåller längre textstycken skrivna av Koppi Dojin (”Mästare skinn och ben”, pseudonym för Nishimori Takeki, 1861–1913). Ur donation av Jan Myrdal, för mer om bilderna se publikationen De hundra skratten: japanska träsnitt som maktens bildspråk av Lars Vargö och Jan Myrdal (inledning av Petra Holmberg). 2011.
Bilderna skildrar fienden, kineserna, ur ett avhumaniserande och rasistiskt perspektiv.
Översättning från Lars Vargö:
Kinesiska dockor
Två imponerande, sturska män står utanför ett antikvariat och tittar på kinesiska dockor.
A: ”På vilken soptipp har dom hittat dom där? Dom påstår att dom är från de fem dynastiernas tid … men vad fasen, då måste dom har varit lika förvridna på den tiden. Ha, ha, ha … det är inte lite fräckt.”
B: ”Visst är det så, men den där saknar ju näsa. Någon måste ha huggit av den.”
A: ”Det är nog för att han aldrig använde den.”
B: ”Du är mig en jäkel på att komma på förklaringar. Men varför tar dom sig friheten att ställa fram sånt här skräp?”
A: ”Det är nog för att dom hoppas på att någon ska beveka sig och köpa den till festivalen i mars.”
B: ”Det är nog ingen som ger mer än en spottstyver för dom. Försöka lura folk på det där viset.”
A: ”Men dom är faktiskt till försäljning. Det förstår man av lappen som sitter där.”
B: ”Ja, titta … garantin varar i tre dagar, står det.”