Jacka

Fordad jacka (noragi) för lantbrukare eller annan del av Japans fattigare skikt, av bomull i tuskaft, indigofärgad. Främst rutiga tyger har sytts ihop med stygn för att bilda en kort jacka. Sannolikt första decennierna på 1900-talet.

Japanska kläder är nog för många västerlänningar en färggrann, rikt dekorerad sidenkimono för en kvinna. För att i någon mån nyansera denna bild valde vi i katalogen till basutställningen att visa en lappad bondjacka i bomull. För personer som levde under fattiga omständigheter var plagg av denna typ en realitet flera decennier in på 1900-talet. Grundplaggen för en bonde och hans hustru var jacka, väst och byxor.
Jackan kan betecknas som ”boro”, ett begrepp som generellt syftar på något skört som faller i bitar, trasor. Boro-plagg och liknande textilier är uttryck både för individens och regionens ekonomiska omständigheter. Det var bondkvinnor som utöver sitt dagliga arbete i mån av materialtillgång spann bomull och vävde den till plagg och andra textilier. Dessutom utvecklade bondkvinnorna olika broderitekniker (t ex sashiko) för att förstärka och bevara, men även förhöja skönheten hos tyget. Begagnade bomullstyger, oftast indigofärgade, kunde också köpas av bondebefolkningen från båtburna handlare som förde tygerna från den rikare södra och mellersta delen av Japan till norr.

(Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011)./PH

At the mention of Japanese clothing, many westerners probably imagine a colourful, richly decorated silk kimono for a woman. To help redress this picture, a peasant´s patched cotton jacket is included in the catalogue of the permanent Japanese exhibition. For people living in humble circumstances, this garment remained a reality for several decades into the 20th cenntury. The staple garment for a farmer and his wife were a jacket (noragi), waistcoat and trousers. The jacket could be classified as folk art (mingei), an expression minted in Japan in the 1920s. The jacket can also be termed boro, "rags, somtehing brittle that falls to pieces". Boro garments and other textiles manifest the economic circumstances of both the individual and the region. It was peasant women who, over and above their daliy work and insofar as material was to be had, spann cotton and wove into garments and other textile articles. In addition, the peasant women developed various embroidery techniques (e.g. sashiko) for reinforcing and preserving, but also beautifying, the fabric. Cotton fabrics, most often dyed with indigo, could also be bought by the peasant population from boat-borne dealers bringing the fabrics from the richer southern and central parts of Japan to the north.

Farmer´s jacket. Probably the first decades of the 20th century. Indigo dyed cotton, plain weave. Patchwork, embroidery, application. L 92.5 cm, W 89 cm.

(Based on the text for the exhibition catalogue Japan. Artefacts and images tell the story. 2011).

Acquired through purchase from Ichiroya (Japanese online textile shop). /PH