Skål

Skål.
Typ: Longquan-celadon.
Konisk form. Porslin täckt med grågrön celadonglasyr, svagt blå anstrykning.
Mynningen reparerad med guldlack.

Teskål av typen Longquan-celadon, Kina. Stengods med celadonglasyr. Mynningen reparerad med guldlack, kintsugi, oklart när. Song-dynastin (960-1279). OM-1964-0177.
Staden Longquan i Kina är sedan 900-talet berömd för sin celadonkeramik. Sedan 2009 är Longquan-celadonkeramik på UNESCOS lista “Intangible Cultural Heritage of Humanity”.
___________
Kintsugi, ”guldsammanfogning”, eller kintsukuroi, ”guldlagning”, är det japanska begreppet för att laga värdefulla, skadade keramikföremål med hjälp av lack och sedan applicera värdefulla metaller, främst guld. För kintsugi utanför Japan används oftast limämnen även om resultatet liknar kintsugi.
I Kina och Europa lagades trasiga keramikkärl förr oftast med metallklämmor. Kintsugi började användas i Japan på sent 1500-tidigt 1600-tal på värdefulla teceremoniföremål.
I Kina och Japan ses ägaren av objekten som en del av objektets historia. Kinesiska och koreanska föremål värderades särskilt högt i teceremonin. En prestigefylld ägarhistorik spelar stor roll för hur föremålet betraktas. Ting utan sådant värde lagades sällan, lagningen behöver förtjänas, men ökar också värdet.
Filosofin bakom kintsugi rymmer ett omhändertagande, besläktad med begrepp som ”slösa inte”, mottainai, förknippad med trasiga textilier. Tankar om den operfekta skönheten, wabi, relaterad till shinto, zenbuddhism och daoism påverkar också.
Kintsugi har liksom mycket annat japanskt blivit populärt över hela världen sedan Japan öppnade sig för omvärlden 1868. Det förekommer en romantisering av japansk filosofi och hantverk utanför, men även i, Japan. Konstnärer globalt intresserar sig för kintsugi, fenomenet används även som en sorts livsåskådning trots att vi idag inte vet hur människor tänkte i den ursprungliga kontexten i kommersiellt syfte till exempel av livscoacher.

Utkast till text: Petra Holmberg, Hållbar konsumtion (2018-08-29)

Föremålet är lagat med guldlack som används för att laga och dekorera skadad keramik. Den japanska termen på metoden är kintsugi eller kintsukuroi (lack med metallpulver, kintsugi betyder ungefär ”guldsammanfogning” eller ”guldsöm”). Att laga med kintsugi är en process som kan ta flera månader och först används alltså lack från lackträdet, metallpulver, oftast guld, appliceras som sista steg i processen. Lacket fungerar som både lim och kitt.
Kintsugi har en lång historia med koppling till den japanska teceremonin där betydelsefulla trasiga teskålar av olika geografiskt ursprung ofta lagas med guldlack. Teskålar och annan keramik var högt värderade samlarobjekt i japansk teceremonin, i synnerhet de som var kinesiska och koreanska. Lagningstekniken med guldlack visar hur de dyrbara tingen fick ännu högre status då de hade en synlig lagning, samtidigt som det främst var just de dyrbara kärlen som lagades på detta sätt. Flera andra metoder att laga keramik har också använts i Japan.

Det råder olika uppfattning om när metoden att laga genom kintsugi började. Ofta benämns härskaren shogun Ashikaga Yoshimasa (1436–1490) som initiativtagare till kintsugi, då han enligt sägen ska ha varit missnöjd med en vanlig typ av lagning i Kina, som var att med metallklamrar fästa ihop bitar av trasig keramik (metoden kallas på japanska kasugaitsugi) och önskade en vackrare lagning för en värdefull kinesisk teskål som han ägde. Det är oklart om detta är just en sägen eller korrekt, uppgifter i bl a mejlkontakt med Louise Allison Cort (Curator Emerita for Ceramics at the Freer Gallery of Art and Arthur M. Sackler Gallery vid the Smithsonian Institution, Washington D.C., USA, 2020) tyder på att kintsugi började först på sent 1500-tidigt 1600-tal, alltså långt efter Yoshimasas tid. Enligt Cort förekom fr o m 1600-talet förfarandet att slå sönder skålar och sedan laga eller snarare sätta ihop skärvorna till nya skålar med kintsugi, något som även gjordes på tidigt 1900-tal bland vissa japanska samlare och antikvitetshandlare.

Fenomenet kintsugi har sedan några decennier i Västerlandet väckt stort intresse både praktiskt och filosofiskt och särskilt använts som metafor för omsorg om sig själv, att omfamna ens egna brister, att få vara operfekt. Flera böcker har publicerats om detta i Väst och kintsugi har inspirerat konstnärer världen över. Metoden har blivit mycket populär och görs då oftast med olika typer av lim och guldfärg då råvaran lack är ovanlig i Västerlandet och få har kunskapen som krävs för att göra kintsugi som den har gjorts historiskt.
/PH 20240722