bildkonst, målning, painting

"Tiotusen berg i dimma". Målning. Horisontalrulle. Tusch och lätta färger på papper.
Detta landskap, daterad 711, är målad sent i Wang Hui's liv. Den långa horisontalrullen skildrar det växlande sommarlandskapet vid brädden av en sjö, med höga paviljonger och små byar, risfält och vattendrag, dimmfyllda berg och fjärran stränder. Delar av landskapet har en bukolisk prägel, som t.ex. vattendraget som forsar fram från en grotta och som alluderar till diktaren Tao Yuanming's poem om Persikoblommornas dal - en klassisk skildring av lantlig idyll - eller skildringen av en stor trädgård mellan risfält, där bananträdens blad erbjuder skugga, medan lotusblommorna ger trädgården färg och skönhet. De små, flitiga människofigurerna som befolker målningen ger den en lätt anekdotisk prägel.
Enligt Wang Hui's inskription är landskapet en kopia efter Song-mästaren Yan Wengui' målning av samma namn. Det finns inga målningar med ett sådant namn registrerade under Yan Wengui's namn i kinesiska målerikataloger, Målningen visar en viss likhet med Song-mästarens stil. Det är nu svårt att avgöra om målningen verkligen är en kopia eller enbart en parafras på Yan Wengui's stil.
Wang Hui verkar under slutet av sitt liv varit mycket intresserad i denna Song-mästare. Enbart under åren 1711-13 utförde han 3 horisontalrullar med anknytning till Yan's stil. (Wen Fong, Summer Mountains. New York 1975, kat.nr 48) Yan var känd för sina bergslandskap fyllda med utsökt målade detaljer. Wen Fong analyserade Song-mästarens stil på följande sätt: "Strukturellt är bergsformerna återgivit frontalt och additivt. De rör sig antingen lateralt eller vertikalt, motiv för motiv, där bergens nedre del, en efter en, avslutas eller bleknas in mot bildplanet. Det är ingen fysisk integrering mellan de individuella motiven." (ibid, kat.nr. 10) Wang Hui's tolkning av Yan's stil i denna målning passer väl med denna beskrivning. Detfinns en rikedom av detaljer, och det vidsträckta landskapet är skildrat på ett additivt sätt med sektion adderad till sektion. De större bergsformationerna möter ögat frontalt. Penselarbetet i denna parafras över en Song-stil är emellertid typiskt för Qing-dynastin. Penseldragen är trubbiga, penselns spår uppvisas demonstrativt, konstnären har helt givit avkall på de mjuka graderingar i tusch och färger som karakteriserar Song-dynastins landskapsmåleri. De olika sektionerna i målningen binds samman av det ensartade penselarbetet - samma typ av penseldrag upprepas med en nästan monoton effekt. Denna typ av penselarbete är karakteristisk för många målningar från slutet av Wang Hui's liv, då beställningarna blev för många även för denna flitiga mästare, och han ofta använde elever och assistenter för att måla detaljerna.

Wang Hui var från Changshu i det ekonomiskt och kulturellt blomstrande Jiangnan-området. Hans måleritekniska skicklighet, inte minst när det gällde kopiering av äldre mästare, upptäcktes av Wang Jian, som introducerade honom för sin goda vän Wang Shimin. Wang Jian och Wang Shimin kom båda från betydelsefulla familjer och båda var ämbetsmän och målare. Wang Shimin hade studerat måleri med Dong Qichang, och båda vännerna arbetade i dennas stil. Genom Wang Jian och Wang Shimin fick Wang Hui tillgång till viktiga privatsamlingar och introducerades för eventuella mecenater. Wang Hui, Wang Jian, Wang Shimin och dennas sonson Wang Yuanqi blev senare känd som "De fyra Wang" - alla fyra målade i Dong Qichang's följd sentida variationer på de fyra stora mästarna från Yuan-dynastin.
Wangs rykte nådde hovet, och 1691 inviterades han till Peking för att övervaka målningen av Nanxun tu, den mycket långa, detaljrika skildringen av Kangxi-kejsarens inspektionsresa till Jiangnan. När Nanxu tu var färdigmålaled, återvände Wang Hui till Jiangnan, evter att ha avslagit erbjudanden om en ställning vid hovet.