skulptur, figur, sculpture

Den här kinesiska Buddhaskulpturen saknar huvud och händer och är tillverkad i Kina under Sui-perioden som varade mellan år 589 och 618 e.v.t.
Det var genom sidenvägarna som buddhismen först nådde Kina under det första århundradet e.v.t. Den första dokumenterade översättningen av en buddhistisk text till kinesiska gjordes år 148 e.v.t och var startskottet för spridningen av buddhismens religiösa läror i Kina.
När de utländska buddhistbilderna anlände från Nordindien och Centralasien hade Kina redan en rik ikonografisk och skulptural tradition. Buddhistisk ikonografi blev del av de många lyckobringande symboler som användes i Kina, tagen ur sitt ursprungliga religiösa sammanhang. Användningen av buddhistiska skulpturer spred sig snabbt eftersom skulpturer var ett bra verktyg för att förmedla trosläran. Med tiden kom buddhistisk skulptur i Kina att utveckla olika stilar beroende på omständigheter och mode.

This Chinese Buddha sculpture is missing its head and hands. It was produced in China during the Sui period (589–618 AD).
It was via the Silk Road that Buddhism first reached China during the 1st century AD. The first documented translation of a Buddhist text to Chinese was made in 148 AD, and signaled the start of the spread of Buddhist religious teachings into China.
By the time Buddhist imagery from abroad arrived from northern India and Central Asia, China already had a rich iconographic and sculptural tradition. Buddhist iconography was to become one of many happiness-bringing symbols employed in China, removed from its original religious context. Use of Buddhist sculptures quickly spread, as sculptures were a good tool for spreading the tenets of the faith. In time, Buddhist sculpture developed into different styles in China, depending on fashion and circumstances.