utställningstext

småningom sin sogdiska identitet. Det sogdiska folkslaget
existerar inte längre.

Sogdian Merchants
A large portion of the merchants in Luoyang were Sogdians. They were
known to be dealers in jewels but also traded in gold, silver, brass,
medicinal plants, saffron, amber, ammonium chloride, perfumes, musk and
slaves. Those conducting temporary business in China returned with silk that
was traded as far west as the Byzantine Empire, who had their capital in
present-day Istanbul, Turkey.

Sogdians were an Iranian people whose cultural homeland was Sogdiana,
with its main city in Samarkand in present-day Uzbekistan. They dominated
trade along the Silk Road during the Tang Dynasty, with trading networks
that spread from China in the east, to the Crimea in the west and as far
south as northern India. Their networks were so extensive that the common
language used amongst merchants along much of the Silk Road was
Sogdian. However, Sogdian merchants in Luoyang were in the minority.
Most of them were emissaries, refugees, farmers, craftspeople and soldiers.

Many Sogdians moved to the large Chinese cities to escape the Arab
conquest of Sogdiana and Central Asia in the 7th and 8th centuries. The
Sogdian diaspora in other lands intermarried with the local population and
gradually lost their own identity. The Sogdians no longer exist.

Sogder avbildade på en buddhistisk muralmålning
Sogdians depicted in a buddhist mural

Berättelsen om juvelernas moder
Sogder var omtalade som experter på att bedöma juveler. Många
berättelser cirkulerade om sogdiska skatter:

En ung man från en rik kinesisk familj hittar en ovanlig sten på
stranden, ”till hälften havsfärgad, till hälften röd, med djupa ränder”.
Han råkar på ett trettiotal utländska köpmän som håller i sitt årliga
möte: ”Personen med de mest värdefulla skatterna bär en hatt och
sitter på en hedersplats; de andra sitter rangordnade framför
honom”. Den unge mannen ser på när de jämför sina skatter –
en köpman har fyra vackra pärlor, varav en är mer än en tum bred.
De andra visar fram sina varor, mestadels pärlor och den ungen
mannen visar fram sin sten för de samlade köpmännen, som med ens
ställer sig upp och eskorterar honom till hedersplatsen. När han
begär en miljon myntband [för stenen] svarar de ”Varför förolämpar
du vår skatt på detta vis?” och kräver att få betala tio miljoner mynt-
band. Det visar sig att stenen är en nationalskatt som har varit
försvunnen i över trettio år. De kallar den ”juvelernas moder”
eftersom deras kung placerar stenen på stranden, ber till den på
kvällen och på morgonen har ädelstenar samlats kring den
[på eget bevåg].

Från boken ”The Silk Road: A New History”, Valerie Hansen, 2012

Story about Mother Jewel
Sogdians were well-known for being expert judges of jewels. Various
stories circulated about Sogdian treasures:

A young man from a wealthy Chinese family finds an unusual rock, “half
ocean-coloured, half red, with deep stripes,” on the beach. He chances
upon the annual gathering of some thirty foreign merchants: “The person
with the most valuable treasures wears a hat and sits in the place of
honour; the others sit in ranks below him.” The youth watches as they
compare their riches – one merchant has four beautiful pearls, one more
than an inch across. Others present their wares, mostly pearls, and the
youth displays his stone to the assembled merchants, who promptly stand
up and escort him to the place of honour. When he asks for one million
strings, they retort, “Why are you insulting this treasure if ours?” and insist
on paying ten million. It turns out that the jewel is a national treasure that
has been lost for over thirty years; they call it “the treasure mother,”
because their king places it on the shore, prays to it in the evening, and
when he returns the next morning, he finds the precious stones that have
surrounded it of their own accord.

From the book ”The Silk Road: A New History”, Valerie Hansen, 2012

Sogdiska köpmän
Många av köpmännen i Luoyang var sogder. De var kända för sin goda
kunskap om ädelstenar men handlade även med guld, silver, mässing,
läkeväxter, saffran, bärnsten, ammoniumklorid, parfym, mysk och
slavar. De som var på tillfällig handelsresa i Kina återvände hem med
siden som sedan såldes vidare ända bort till Konstantinopel, dagens
Istanbul i Turkiet.

Sogderna var ett iranskt folkslag. Deras kulturella hemland var
Sogdiana med staden Samarkand i dagens Uzbekistan som huvudstad.
De dominerade handeln längs Sidenvägen under Tangdynastin. Deras
handelsnätverk sträckte sig från Kina i öster till Krim i väster och i söder
så långt som till norra Indien. Nätverket var så omfattande att det
vanligaste språket som användes av köpmän längs Sidenvägen var
sogdiska. Bland de sogder som under denna tid befann sig i Kina var
dock köpmännen i minoritet. De flesta var sändebud, soldater, bönder,
hantverkare eller flyktingar.

Många sogder flyttade till de stora kinesiska städerna för att
undkomma den arabiska erövringen av deras hemland Sogdiana och
övriga Centralasien under 600- och 700-talen. De sogdiska grupper
som kom till andra länder gifte sig med lokalbefolkningen där och
förlorade så