brev

Avskrift. Paris den 4 mars 1929.
Till Kina Kommittén,
Efter att nu ha sett samlingar och museer i Berlin, Paris och London ber jag att få tilll Kina Kommittån framföra en tanke, som 128 haft sedan flere veckor, om jag än ej hittills funnit mig 1i stånd att tillräckligt motivera den inför kommittén. Som jag upprepade gånger framhållit samtalsvis var den samling som vi 1927 köpte av Larson av synnerligen betydande värde, särskilt för vårt vetenskapliga arbete över Suiyuan-bronserna, Men å andra sidan har jag hela tiden haft en egendomlig känsla rörande denna sam- ling nämligen att den innehöll så att säga slumpen som blivit kvar sedan de stora dyrgriparna blivit utplockade., Jag menar härmed på intet sätt att Larson skulle ha gjort detta urval, innan han erbjöd Oss samlingen eller att han skulle på något sätt handlat annat än i god tro, Men jag kan ej hjälpa, att det föreföll mig som om en kun- nig hand plockat ut det bästa innan samlinger kom till Larsons kän- nedom,. En bekräftelse på riktigheten av denna förmodan fann jag dels i mina egna inköp av Suiyuan-bronser 1.927 i Peking, dels i Karlbecks inköp 1 Peking och Shanghai under den nu pågående resan. I båda fal- len fingo vi många av dessa dyrgripar, som ej funnos företrädda 1 den Larsonska samlingen. En avgörande bekräftelse på min förmodan har jag nu funnit här 1 Paris, då jag i förrgår hade tillfälle att se Loos undåerbara sam- ling av Suiyuan-bronser. Han torde ha cirka 100 föremål av den allra yppersta kvalitet, mest stora praktplacker. Dot torde i vår samling av Suilyuan-bronser ej finnas mer än ett tiotal, som kan tävla med Loo”s bästa saker, om jag än å andra sidan håller före, att två av våra äro bättre än något hos Loc, den ena köpt från Lo Chen Yu, den andra av Sirån 1 Berlin. Jag kan, sedan jag nu haft två långa och mycket trevliga samman- träffanden med Loo, ej längre tillbakahålla en förmodan, som Jag, länge hyst men ej kunnat tillräckligt motivera, nämligen att Loo s och Larsons saker komma från samma källa, på det sättet att det bäs- ta plockas ut och går till Loo, varefter resten kommer till Larson. I alla händelser har jag funnit ut att Loo”s saker komma från absolut samma trakt som Larssons, och frånvaron av de stora praktsakerna 1 Larsons material liksom frånvaron av de många små oansenliga sakerna, som vi få av Larson i Loo”s samling kan omöjligen förklaras på annat sätt än jag just angivit. Med den nu uttalade förmodan vill jag på intet sätt förringa värdet av den första Larson-samlingen, och jag är förvissad att även den andra samlingen som vi köpte vid nyårstiden och som ännu ej kom- mit hem skall visa sig fullt motsvara den lilla summa vi betalade i vartdera fallet. Jag är sålunda ytterst ivrig att vi skola gå på med att samarbeta med Larson, som kanske en dag kan bringa oss något stort och enastående fynd. Jag skall förresten, så snart jag är hem- ma, tala genom hela frågan frankt men vänligt med honom, så att han kan se upp bättre 1 framtiden. Vad jag med detta brev vill komma till är en hemställan till Kommittén, huruvida det ej skulle vara skäl att överväga ett erbju- dande till Karlbeck att stanna ute några månader till för att orga- nisera ett systematiskt sökande efter Suiyuan-bronser. Jag tillskri- ver Kommittén om detta omedelbart efter att hava sett Loo's saker, ty det är väl 1 elfte timman att stoppa Karlbeck från att resa hem, om det ej rent av är för sent. Jag bilägger en promemoria till Karl- beck, som visar hur jag tänker mig fortsättningen av hans arbete, och jag sänder också förslag tilll det telegram, som skulle hålla ho- nom kvar i Peking tills promemorian hinner nå honom per post. Jag har med Loo diskuterat möjligheten att köpa några få av hans praktfulla saker, Lyckligt nog har hen dupletter av de två som jag hälst vill åt, men i de flesta fallen få vi nog vara beredda på att ett enda inköp från Loo kommer att kosta lika mycket som Karl- becka lön under sex månader. Vördsamt JG. Andersson