brev

l.Juli 1929,
Bö ; Ers Kungliga Höghet,
I förhoppning att det kan intressera Ers Kungl.Höghet
ber jag att åter få sända en rapport ang.förvärf af kinesiske skulpturer
till Nationalmuseum.
Jag får då 1 första hand meddela att gamle General Munthe haft vänligheten
att öfv-rlämna såson gåfva till meet sex stycken skulpturer,af hvilka
jag här bilägger fotografier nämligen:
En relief i marmor framställande en sittande Bodnisattva, Pei Chi perioden.
Öfvre delen af en Ivarapala figur,marmor.Pel Ch”i eller någok tidigare.
Tre Taoistiska hufvudon,grof sanästen.Ylian periodon.De stanna från Hao
Tien kuan,Shansi,Ifr.Pl.610-612 i min skulpturbok, SS
m,m liten Boähisatira,srå kalksten.t” ang RE ROR tunglten.
Utan att vara särskilät betydande, äro dock alla dessa föärnåkt skulpturer
intressanta museiföremål och faktiskt de bästa skulpturer,som funnos kvar
i General Munthes samling.Jag hade frihet att välja och kunde ieke finna
något bättre «Dessutom har Generalen erbjudit sig att öfverlämna som gåfva
sex målningar,men äet blir nog värre att i samråd med gifvaren utvälja sex,
som verkligen kunra försvara sin plats i museet. Imellertid har han ju genöm
dessa gåfvor visat museet stor välvilja, och han skulle säkerligen sätta
värde på att få mottaga ett tack direkt från Sverige.
Det mest betydande inköpet, sedan jag senast skref, är ett större Budähahufvud
i grå kalksten från Norra Wei perioden,hvilket jag förvärfvat för
600 dollars.Den bilagda fotografien kan ge en föreställning om stilen,ehura
den icke är fördelaktigt tagen.Föröfrigt har jag Täntat och hoppats att
få tag på något större betydande verk till ett värde af ca 10,000 dollars,
men det visar sig synnerligen svårt.Jag bjöd detta pris exempelvis för ett
par bevingade lejon eller kimäror,som för någon tid sedan uppträdde här på
marknaden,men deras minimipris var ca 25,000,trots att de icke voro mer
än en half meter långa: Prisen på goda skulpturer äro tydligen i stigande
och det är önäent gönon att ligga länge på en plats,som man stundom kan
gripa ett lyckligt tillfälle i flykten.
Det är min afsikt att hålla mig kvar i Peking så länge som möjligt,oeh
äfven under sommnaren,trots att hettan blifvit rätt gå allvarlig.Det synes
mig riktigast såväl med hänsyn till eventuella inköpsmöjligheter som med
hänsyn till mina studier.Den korta tid,som här är mig utmätt blirg allt
dyrbarare ju längre det lider.Den slukas till ej ringa del af språkstudier,
— Men jag har äfven tagit i tu med studium af Firstnädena arkitektoniska
monument, som jag genak fotograferat och hvilkas historia jag hoppas kunna
närmare klarlägga.Då jag på grund af de tillfälliga politiska förhållans
dena icke kunnat fortsätta i den Förbjudna Staden,har jag inriktat mig på
de forna kejserliga öfferplatserna:Himmelens altare, ikerbz ukets altare,
Jordens altare,Årstidernas altare,Månens altare »Silkesodlingens altare etc.
Flertalet af dessa äro visserligen bötjältat förfallna,men de erbjuda åock
mycket af stort arkitektoniskt och religionshistoriskt intresse,och om jag
blott kan få hålla på med dessa arbeten tillräckligt länge,så torde de kunna
leda till en vacker publikation.Dessutom måste jag ju söka förbereda min.
volym om den kinesiska målningskonsten samt den anära volymen om Tang -
Sung dekorativ konst,hvilka utlofvats i min kinesiska konsthistoria. Det
är också särskildt med hänsyn till dessa arbeten som jag måste resa till Japan
i oktober,för att se Shosoin samt en del andra saker. Men nog skulle
jag gärna återkomma till Kina efter besöket i Japan och stanna här till näs
ta vår. Då skulle jär bli i tillfälle att lägga en bredare grundval för
mina arbeten och äfven nå en viss färdighet i att läsa kinesiska.
Då jag na knogar här så långt tid och krafter medge,så kan jag icke unä-:
gå att stuåon fråga mig hvartill allt detta skall tjöna,om jag dock om någmånader,
och särskildt efter hemkomsten till Sverige,måste ägna mig åt anära
sysselsättningar.Då kommer ju mycket af hvad jag inhämtat här att falla i
glömska eller lämnas outveckladt:isynnerhet språkstudierna,om hvilka det
gäller att man glömmer 1ättare än man lär sig,om man ej har tillfälle att
underhålla dem.
Det är min afsikt att fråga Gauffin a min tjänstledighet kan förlängas
med fyra månader för att jag skall bli i tillfälle att fullfölja äe uppgifter
och det arbetsprogram,som motiverade min Kina-resa.Jag hoppas att detta
skall visa sig möjligt,då det ju icke är förenadt med några ätgifter för six
statsverket,skulle det däremot visa sig absolut omöjligt,så ställes jag inför
en mycket svårt val.Jag ken knappast riskera min ställning vid Nationalmuseum
utan att ha något motsvarande i utsikt, och å amära sidan synes det mig,ur
rent solig forskningssynpunkt,dålig hushållning med krafter och pengar 00
bryta af innan man nått fram till vissa resultat. a
Om Erg Kungliga Höghet anser sig kunna ge mig något råd i dema situation,
så vore jag äjupt tacksam: Jag vågar framställa denna anhållan därför —
att mitt val i hög grad måste Tifluoras af den allmänna musesla utvesklingen
i Sverige gamt de eventuella behof,som där kunra framträda,af forskare,
som specialieerat sig på orientalisk konst. Blir jag tvungen att med det
snaraste återgå till tjänstgöringen i museet,så måste jag släppa de orien- |
taliska studierna samt ägna mig åt uppgifter af annan art. Jag har svårt att
så här på afstånd bedöma hvad som kan vara af större betydelse eller mera
önskvärdt ur sakligt intresse.Min hufvudsakliga sträfvan går ut på att kunna
utföra något som blir af varaktigt gagn för den konsthistoriska forskningen
och till heder för det land och den institution jag tillhör.
Underdlånigst
OS