emmer wheat, botanical specimen, emmervete

Emmervete, delvis med skalbaggsbett.
Beskrivning enligt katalogtext:
Endast känd såsom odlad. Den vilda urformen, Triticum dicoccoides, inhemsk i Syrien, Palestina och Persien. Ålder och fyndplats okända.
Emmer utgjorde i gamla tider huvudsädesslaget för Nedre Egypten och omtalas i texter under namn av bd.t antagligen uttalat botet. Det skiljer sig från nuvarande egyptiska veten genom sin sköra blomställningsaxel, som gör att axet lätt faller i småbitar, samt genom att kornen äro så tätt omslutna av sina fjäll, att de endast med svårighet låta sig tröskas. Nuvarande veten kallas i motsats till emmer "naket-vetet", därför att kornen äro "nakna", d.v.s. lätt falla ut ur sina fjäll.
Emmer har påträffats i Egypten redan på boplatser från yngre stenåldern framför allt Merimde Beni Salame. Det förekommer rikligt i gravar från så gott som samtliga dynastier. Sista gången det omtalas från landet är i samband med Gamla Testamentets översättning till koptiska. Vete är här översatt med "Bote". Därefter måste det ha försvunnit ut Egypten. I våra dagar odlas uteslutande naketveten.
Det emmervete, som hittats i egyptiska gravar har visat sig mest närbesläktat med abessinska emmerformer. Det är därför troligt, att Egypten från början fått sin veteodling från Abessinien. Antagligen inträffade detta under neolitisk tid.
Frukter av vete och korn ha ofta ett förkolnat utseende, när de påträffas i gravarna. Denna förkolning har icke sin orsak i en rostningsprocess utan äger rum under normal temperatur och under vissa yttre förhållanden. Märkligt nog påträffas ofta förkolnat och icke förkolnat material i samma grav, t.o.m. i samma kärl. Man har sökt förklara fenomenet såsom en följd av bakterieinverkan. Frågan är ännu icke slutgiltigt löst.