SMF, Höglund, Albin

forts.
Invigningen av ett kraftladdat föremål och dess funktion hos kongofolken beskrivs av missionären C. N. Börrisson:
"Då något skall invigas till en riktig gud, så beredas under långvariga, högtidliga former en mängd saker till pulver, deg eller ock förenas helt genom att blandas i krita, jord från urgamla stigar, aska från gamla eldplatser m.m., allt för att komma i så nära förbindelse med förfädernas själ eller livkraft som möjligt. Somlig tillredning ­ ''bilongo'', det heliga ­ förvaras i korgar, knyten, kalebasser, burkar, askar, grytor, snäckor, m.m., och massan sättes fast som salu på bilder och andra lämpliga föremål. När t.ex. en bild inviges, blandas det livbärande stoffet med en stor kåda, som kan fastsättas och hårdna, och sättes som en stor klump på mage, bröst, eller, huvud och utgör sedan ­ man kan säga den magiska- kraftkällan hos bilden. På denna ''moyo'' eller ''salu'' offras sedan blod, tuggad kolanöt, palmvin, fett m.m. att man må fortsätta och leva och vara verksam."(Börrisson, 1925:16-17)

Senare iaktagelser av ceremonien beskrivs i "Tervuren Masterpieces from Central Afrika" (1996:151): " The concecration of a statue takes place according to a precise ritual process that aims at a kind of transmutation of a simple, valueless object into the image, the representation of an ancestor (Gwete 1972:85; see also Thompson 1985:117). The ritual of a statue''s consecration essentially consists of the preparation of symbolic medicines, the introduction these into various receptacles, and the invitation of the spirit to come and abide in the ''dwelling'' thus prepared for it".

Många av skulpturerna är bemålade med svart, rött och vitt, färger som har symbolisk betydelse inom kongolesisk tradition. För mer information om färgernas betydelse se Anita Jacobsson-Widdings "Red-White-Black as a mode of thought: a study of triadic classification by colours in the ritual symbolism and cognitive thought of the peoples of the Lower Congo"./HTB, WÖ

Samlingen består av sammanlagt 24 föremål, varav 21 är skulpturer, två betalningsmedel i form av en slägga och en halvmåneformad ring av massiv metal, samt ett kranium. Den ursprungliga gåvan bestod av ytterligare sex föremål; tre skulpturer (PS1708, PS1706, PS1707), två betalningsmedel - en slägga (PS1709) och en halvmåneformad ring (PS1710) samt en träkam (PS1705). Dessa är nu införda i en parallellsamling.

Valda delar av samlingen ställdes hösten 2002 ut på Etnografiska museet tillsammans med andra, äldre tekeföremål ur museets samlingar. Till utställningen finns en enkel katalog som biläggs originalhandlingar till samlingen (plåtskåpet i museets arkiv).

Större delen av samlingen består av kraftladdade skulpturer (butti) . Dessa består av två delar - dels av träskulpturen, dels av bongo - en kraftladdning som sammanställts av en läkekunnig och/eller siare, som hos kongofolken benämns nganga, och fästs över mage och ibland på skulpturens huvud. Genom en ceremoni invigs skulpturen av den läkekunnige/siaren till en butti där andlinga krafter bjuds att ta plats i skulpturen och ge ägaren det skydd han eller hon behöver.

Om kongofolken i nedre Kongo skriver missionären, språkmannen och etnografen K.E. Laman: "Fetischerna (nkisi) äro med afseende på form och utseende af flera slag. De tre allmännaste äro beläten eller statyetter af trä (teki), små sydda påsar (masalu) och snäckor (makodia). ...Den egentliga fetischen består i den smörja [bilongo], hvarmed statyetten belägges och inviges, eller genom den påse, som åtföljer". Laman, 1907:39-40.

Träskulpturens funktion är att härbägera eller bära kraftladdningen. Enligt Marc Widmer är skulpturernas enkla utförande ett tecken på att nkisin inte har något egentligt konstnärligt värde för teke. Han skriver: "L''''absence de toute décoration et le caractère rudimentairede certaines pièces témoignent d''''un certain manque dintérêt du sculpteur pour concidérer ces objets magiques en tant "qu''''objets artistiques". En définitive, ce sont des objets manufacturés destinés à recervoir une charge magique, seule digne d''''intérêt aux yeux des Teke et qui donne toute sa réalité et sa dimension á la pièce." (Afriques Magiques, 1992, s.66) Andra skribenter har en annan uppfattning. Frank Willett, exempelvis, visar att de speciella proportionerna i skulpturerna bygger på en etablerad skulpturtradition.(1994:161)

Denna text fortsätter i ytterligare ett fält "Beskrivning".

Skulpturerna är från batekefolket med undantag för de större skulpturerna som kommer från bakuta, undergruppen bambamba. De anses ha ingått i Nzobikulten, som också vann anhängare bland bateke.
Samtliga skulpturer är inköpta lokalt. I allmänhet har det gått till så att folk hört att makarna Höglund var intresserade och så kom man erbjöd sådana till försäljning. Till en del av skulpturerna finns samtida anteckningar om funktion och inköpsställe. De båda stora skulpturerna ingår i en kult som Albin beskrivit i en skildring av ett besök vid en kultplats där också skulpturerna förvärvades (bifogas originalkatalogen).

På SMF:s arkiv finns dagböcker från Zanaga som kan ge ytterligare information om platsen och verksamheten i början av 1960-talet. En tidigare missionär i området var Oskar Burell som donerat föremål till museet. Det finns också bilder vid SMF:s arkiv tagna av Burell. Efraim Anderssons skrifter om grannfolket bakuta är likaså av direkt intresse för denna samling.

W. Östberg
November 2001

Gåva från pastor och missionär Albin Höglund (f. 1930), Kanthalgatan 7A, 734 30 Hallstahammar. (Telefon 0220 14147.)

Albin och Ruth Höglund reste ut till Kongo 1959 som missionärer för Svenska Missionsförbundet. 1960 stationerades de i Zanaga i norra delen av Republiken Kongo (Kongo/Brazzaville).
Albin arbetade som pastor och skötte därtill allehanda sysslor (mekaniker, byggledare, chaufför¿) på det sätt som är brukligt för missionärerna stationerade på landsbygden. Ruth arbetade som sjuksköterska och barnmorska. Närmsta läkare fanns i Sibiti, 16 mil söderut. Vägarna var i bästa fall som svenska skogsvägar och under regnperioden enbart farbara med fyrhjulsdrivna bilar. I realiteten stod hon alltså för traktens samlade sjukvård. Efterhand kom hennes arbete att inriktas allt mer på förebyggande hälsovård. Förutom barnklinik osv. ingick också syslöjd både för vuxna kvinnor och för skolflickor. ¿Stoltheten att kunna sy kläder till barnen var påtaglig hos mammorna.¿
Arbetsområdet sträckte sig norrut 12-13 svenska mil upp mot gränsen till Gabon, söderut ca. 9 mil till Ndoumoubergen som utgjorde kommungräns mot staden Sibiti, där missionsstationen Indo hade ansvaret, vidare mot sydost längs en mindre väg mot Brazzaville ungefär fem mil fram till floden Lali.

1961 blev den evangeliska kyrkan i Kongo självständig i förhållande till SMF och Albins roll blev att vara teknisk rådgivare åt de kongolesiska pastorer som tog över ansvaret. Två pastorer var från trakten och ytterligare en kom från missionsstationen Sundi Lutele i Kongo/Kinshasa. ¿Han var till stor nytta för arbetet bland pygméerna för han för han hade en tolerantare inställning till pygméerna än som annars var vanlig på trakten. Han blev viktig för att kunna få pygmébarn till skolorna.¿
Arbetet som rådgivare i Zanaga bestod i att besöka byar, stödja katekisternas arbete, ordna träffar med medarbetare verksamma på olika ställen av regionen, men också att vara en modererande kraft när väckelserörelser svepte fram i området och överdrifter låg på lur. Å andra sidan kunde rådgivaren utifrån också få försvara extatiska fenomen i kyrkan som s.k. évolués ville fördöma, men som Albin kunde finna äkta.
Albin och Ruth stannade två år i Zanaga innan de 1962 flyttade till Västerås där deras andra barn föddes. Det första barnet hade fötts i Kongo. De återvände sedan ytterligare två gånger till Kongo men var då placerade på andra ställen.

Andersson, Efraim. 1953. "Contribution á l' ethnographie des Kuta 1". Stockholm.

Börrisson, C.N. 1925."Katalog och beskrivningar över Svenska Missionsförbundets missionsetnografiska vandringsmuseum från Kongo". Malmö.

Cornet. Joseph. 1971. Art of Africa. Treasures from the Congo. London: Phaidon.

Hammar, J. "Förteckning över Svenska Missionsförbundets Museum(M.S.).

Jacobsson- Widding, Anita. 1979. "Red-White-Black as a mode of thought: a study of triadic classification by colours in the ritual symbolism and cognitive thought of the peoples of the Lower Congo". Uppsala.

Laman, Karl. 1953-68. "The kongo 1-4". Stockholm.

Lehuard, Raul. 1974. "Statuaire de Stanley-Pool". France.

MacGaffey, Wyatt. 1991. "Art and healing of the Bakongo". Stockholm
Saunders, Barbara. March 2000. "Revisiting basic color terms", ur "The journal of the Royal Anthropological Institute", vol.6, nr 1. Oxford.

"Masterpiece from Central Africa". 1996. Utställningskatalog Tervuren Museum. Red. Gustaaf Verswijver et al. Munich.

Segy, Ladislas. 1989. "African Sculpture Speaks". New York.

"The Four Moments of The Sun". 1981. National Gallery of Art. Washington.

Widman, Ragnar. 1967. "The Niombo Cult among the Babwende". Stockholm.

Willett, Frank.1994. "African Art".