Akvarell med accentuering av guld och gouache. Signerad TYRA KLEEN.
Verket föreställer kvinnlig Bedaya Ketawang-dansare. Positionen är ”Sekar soewoen” på modern indonesiska ”sekar suwun” och betyder ungefär ”blomknopp”: dansare i stående position, hand- och armrörelser växlar mellan, vänster arm: armbåge uppåtböjd och handflatan riktad utåt och höger arm utsträckt åt höger med nästan rak armbåge. Dansaren är klädd i en lång svepkjol, indigofärgad med ett ofärgat rombformat mittparti. Den blåa delen täcks av ett mönster i bladguld. Svepkjolens mönster kallas bangun tulak vilket ungefär betyder ”avvärja fara”. På baksidan av verket anteckningar i blyerts, troligen på holländska.
Akvarellerna föreställande serimpi och bedaya i Tyra Kleens samling 1972.8 tillkom delvis som illustrationer till Het Serimpi Boek (Volkslectuur, Weltevreden 1925) med text baserad på Beata van Helsdingen Schoevers anteckningar. Beata dog hastigt (1921) innan boken hade färdigställts och Tyra avstod rätten till sina originalakvareller till förlaget. Dock återfinns de allra flesta akvarellerna i museets samling Akvarellerna avbildar kvinnliga serimpi- och bedayadansare vid huvudhovet (Susuhunans palats, Kraton) i Surakarta, centrala Java, och är publicerade i den ovannämnda boken. Serimpi och bedayadansarnas danspositioner anges med de javanesiska titlarna.
Bedaya Ketawang (alternativt kedawang) är mycket status- och symbolladdad, graciös och elegant. Strikta regler råder såväl under dansens träning som vid dess uppförande. Publiken till en bedaya ketawangdans utgörs, förutom av fursten ”susuhunan”, själv av medlemmar av hovet.
Bedayadansare har traditionellt rekryterats utanför hovmiljön medan serimpidansare vanligen är fursten närstående, döttrar och barnbarn.
Bedhaya Semang är en typ av ketawang, även kallad bedaya ketawang, som specifik för sultanhovet i Yogyakarta.