figur, skulptur

Kali uppträder ofta som Shivas "andra" gemål (hans huvudgemål är annars den blida Parvati), som uppmuntrar och hetsar Shiva till asocialt och våldsamt beteende. Det är aldrig Kali som tämjer Shiva, vilket är fallet ifråga om Parvati, utan alltid tvärtom. Kali är en destruktiv gudinna som hotar den moraliska och kosmiska världsordningen och är nästan alltid förknippad med blod och död. (Kinsley, 1988:120f.) I modern tid har hennes kult varit utbredd i framför allt Västbengalen. Hon har varit de kriminellas speciella skyddsgudinna och har alltid omhuldats i extremistiska tantriska kretsar, där tabubrotten i sig varit ett viktigt led i frälsningsvägen: rituella samlag (maithuna) på kremeringsplatser (smashana), företrädesvis med menstruerande prostituerade, rituellt vin-och köttätande, blodiga offer (jfr. pancha-tattva eller pancha-makara) o s v - överhuvudtaget allt som betraktats som orent av den ortodoxa traditionen. (Se Rawson 1995, 1993 och Khanna & Mookerjee, 1993.)

Kalis mest berömda uppträdande återfinns i myten om Durgas kamp mot demonerna Shumbha och Nishumbha i Devimahatmya, som ingår i Markandeya-purana, från omkring 400-500 e Kr. (Kinsley, 1988:101 och 118f.) Demongeneralerna Canda och Munda utsändes av Shumbha och Nishumbha för att förgöra Durga. När de närmar sig Durga med dragna svärd, redo att attackera henne, blir hon rasande, hennes ansikte skiftar färg till svart och plötsligt framgår Kali ur hennes panna. Denna gudinna är svart, utmärglad, med insjunkna ögon, uppspärrat gap och rullande tunga; hon bär ett halsband av avhuggna människohuvuden, är insvept i ett tigerskinn och håller i en käpp med en skalle som knopp (khatvanga). Hon ger ifrån sig ett fruktansvärt vrål och ger sig in i kampen, i vilken hon söndersliter flera demoner på slagfältet med sina bara händer och krossar dem mellan sina käkar. Hon griper sedan tag i de två demongeneralerna, Canda och Munda, och halshugger dem med ett hugg med sitt svärd. Senare i kampen får Kali i uppdrag av Durga, att besegra demonen Raktabija. Denna demon var i besittning av den magiska förmågan att reproducera och mångfaldiga sig själv närhelst en droppe av hans blod faller till marken. Då den mäktige demonen Raktabija sårades, tusenfaldigades han och slagfältet fylldes av hans kopior. Kali besegrade demonen genom att suga ut allt blod ur hans kropp tills den blev livlös och slukade sedan de tallösa duplikaten av honom i sitt gap. (Kinsley, 1988:118f.)

Ikonografiska detaljer: I vänstra handen (övre) håller hon i ett svärd (khadga), därunder en yxa, en snäcka (sankha). I högra handen (övre) håller hon i ett svärd (khadga), därunder en skål med blod eller vin, en klubba (gada), ett avhugget huvud, en diskus (chakra) - ett vapen som är specifikt förknippat med Vishnu och dennes avatarer. I indisk krigsföring var diskusen tillverkad av stål och hade ett hål i mitten och den yttre eggen var skarpslipad. (Stutley, 1985: 57.) (Niklas Foxeus, 2000)

Gudaskulptur av lera föreställande gudinnan Kali. Pakistan.

Denna folkliga avbildning av Kali avviker från det gängse ikonografiska uttrycket inom den ortodoxa traditionen. Den något satta, bastanta kroppen, de kraftiga benen, den röda klädnaden, huvudbonaden av gröna utvikta blad och färgsättningen i övrigt, följer inte det sedvanliga mönstret. Vad som tyder på att denna skulptur föreställer Kali, är den svarta hudfärgen (Kali betyder bokstavligen "Den svarta"), det avhuggna huvudet, den långa ringlande tungan och skålen med blod, alkohol eller kött.

Enligt beskrivningarna av Kali i de mytologiska purana-texterna är hon en skräckinjagande svart gudinna, oftast naken och med långt tovigt hår. Ögonen är blodsprängda och lågar av ursinne och ur den vidöppna munnen rullar hennes långa tunga. Hon är utmärglad, med insjunken mage och långa hängande bröst. Hon bär en gördel av avhuggna armar, ett halsband av avhuggna huvuden, örringar av lik från små barn och armband av slingrande ormar. Hon har långa, skarpa huggtänder, avbildas ofta med kloliknande naglar, och med blodbestrykta läppar. (Kinsley, 1988:116; 1996:77 f.) Hon avbildas på slagfältet, där hon dricker sig berusad av blodet från sina offer, på kremeringsplatsen, sittande på ett lik, omgiven av sjakaler och spöken, eller också stående på sin liggande make Shiva. Även om hon i många avbildningar - både i målningar och skulpturer - framställs som en vacker, om än skräckinjagande kvinna, föreskriver de religiösa texterna att hon skall framställas som en ful och frånstötande demon. På detta sätt framställs hon dock ofta i tantriska sammanhang.

I den äldsta dokumentationen står det att skulpturen föreställer gudinnan Durga. Detta är inte helt felaktigt, då Kali i flera sammanhang gäller som en personifikation av Durgas vrede (jfr. Shumbha och Nishumbha-myten). Kali är också förknippad med andra gudinnor. I t ex Vamana-purana framstår Kali som ett slags aspekt av Shivas gemål Parvati. Shiva hade nedlåtande kallat Parvati kali ("svart") på grund av hennes mörka hudfärg. Genom stränga späkningar och asketiska övningar lyckades den förödmjukade Parvati dock bli kvitt sin mörka hudfärg, och kallades sedan Gauri (Den gyllene). Den mörka huden som hon därvid så att säga ömsat av sig, förvandlades till stridsgudinnan Kaushiki, som därefter skapar Kali ur sitt ursinne. (Kinsley, 1988:119.)