En länsherres bärstol. Centralt i en reseutrustning för en daimyo, länsherre, var en bärstol av det slag vi ser en modell av här. På japanska kallas den norimono och var en föregångare till det berömda transportmedlet riksha. Rikshans namn kommer av japanskans jinrikisha, ungefär "människokraftsvagn".
Dessa resor var en viktig del av "den alternativa tjänstgöringen", sankin kotai, som fr. o. m. 1635 fastställdes gälla för alla länsherrar. Det innebar att de ömsom tjänstgjorde i Edo, ömsom i sitt län. Länsherrens familj bodde permanent i Edo, sannolikt en form av gisslan för att behålla kontrollen över de mer än 260 länsherrarna. Resorna mellan Edo och provinsen var en omfattande affär, då följet kring länsherren ofta bestod av minst 150 personer men också det mångdubbla och rentav tusentals. Kostnaderna för dessa resor tog nästan 80 procent av länsherrens inkomster och ledde till skulder hos penningsutlånare. Medan länsherren reste i en lackerad luxuös bärstol, kunde hans vasaller, samurajerna, färdas i en enklare sort som kallades kago. Flertalet fick dock gå hela vägen. (Med världen i kappsäcken, s. 93). [v1]