figur, skulptur, nkisi, Lunkanka

Kvinnlig, svartfärgad träfigur behängd med en mängd föremål. Ansiktet är delvis format av lera eller liknande ovanpå träet, pannan har ärrdekorationer i form av en romb och kinderna tre parallella streck, ögonen av cylindriska pärlor infällda i ansiktet. Ovanpå huvudet bär den en tredelad frisyr. Figuren står på en träsockel, förmodligen monterad på senare tid, men bakifrån syns det att underbenen har gått av (det högra för länge sedan, det vänstra mer nyligt) och att figuren ursprungligen knäböjde. Händerna är placerade bakom nacken i ntaala positionen som indikerar sorg. Metallring runt halsen med tygpaket fastknutna. Medicinpaket på magen med flera platta järnföremål inslagna. På framsidan ett höftskynke av skinn som döljer ytterligare ett skynke av randigt bomullstyg. Bakifrån ser man tydligt snidade könsdelar (labia, klitoris och anus).

Skulpturen är behängd med ett trassel av flätade snören och från dessa hänger ett rep som kvinnor använde för att bära, flera små knyten med okänt innehåll, två miniatyrknivar, en barkbit med blyertsanteckning "Nkasa", tre halverade kalebassformade frön/nötter i varsitt snöre och ett sköldpaddsskal. På baksidan finns ytterligare små knyten av tyg och skinn fastsatta i järnkragen och i snören. Dessutom: en visselpipa i form av en kvinna i sorgegesten (ntaala), en miniatyrväska med okänt innehåll som enligt MacGaffey (1991:125) föreställer en nkutu-väska samt två djurklor.

Lunkanka är genom den detaljerade beskrivning av Lamans medhjälpare Matunta, vilken var evangelist på stationen Musana, en av världens bäst dokumenterade nkisi från denna tid (se Cahier 307 i Lamans manuskript på Riksarkivet). Wyatt MacGaffey har tolkat och förmedlat detta omfattande material (se bl a MacGaffey 1991; 1993; 200). Matuntas uppsats om Lunkanka kan med fördel ses som en generell beskrivning av aggressiva och våldsamma minkisi av typen nkondi (se t ex 1954.01.2336) och kula (se t ex 19.01.0590), men ger också mycket specifik information om funktionen och de symboliska betydelserna av Lunkanka.

Lunkanka betraktades som en extremt våldsam och hämndlysten nkisi som främst användes vid utbyte av människor (slavar, klienter) mellan två härstamningsgrupper, men också användes för att bota, bestraffa och identifiera häxor. De som uttalade en ed vid Lunkanka riskerade vid löftesbrott att drabbas av dess våld som enligt Matunta kunde bestå av "crushing their chests, making them bleed from their nose and excrete pus; driving knives into their chests, twisting necks, breaking arms and legs, knotting their intestines, giving them night-mares..." (MacGaffey 1991:127).

I Matuntas beskrivning symboliserar skulpturens form och attribut olika funktioner av Lunkanka. Enligt MacGaffey (1991:126) kan ansiktets apliknande drag anspela på n'sengi-apan och därmed verbet senga, "att spionera på"; händernas sorgegest (ntaala) illustrerar den sorg som Lunkankas offer kommer att uppleva lik den sorg en mor känner för sitt avlidna barn; spikarna i bröstet slogs i för att försegla en ed, för att provocera Lunkanka att ta fram sin kraft, och som en metafor för våldet som nkisin kan framkalla; visselpipan på ryggen (också den har händerna i sorgegesten) härmar lätet av ntoyo-fågeln som liksom Lunkanka förebådar döden; den giftiga barken från nkasa-trädet användes i denna region till spåmännens giftprov för att avslöja häxor och barkbiten på Lunkanka har därmed syftet att påminna henne att förgöra avslöjade häxor (MacGaffey 2000:114.).