figur, skulptur

Skulptur stående på lotustron, med lös delbar vajra i ena handen. Vajra och två örhängen förvaras i syrafri kartong på samma pall som skulpturen.

Tygpåse funnen inuti buddaskulpturen
provet skickat till Bertil Nordenstam, Riksmuseet 910307 för botaniskt utlåtande.
Nordenstam konstaterar att påsen innehåller "Artemisia" (compositae) jfr Artemisia annua L, en insekticid.
Litteratur: Ling Yeou-ruenn (South China Institute of Botany, Academia Sinica)
"On the classification, Distribution and Application of Artemisia L and Seriphidium (Bess.) Poljak (Compositae) in China" (jfr J. Needham: Science and Civilization in China VL:1),
"The Medicinal Artemisia L. and the Nomenclaure to it from early herbals in China",
"The old world artemisia Linn. (Compositae)"
"An Examination on the "Qiai", "Qinghau", "Huanghuahao" and "Yinchen" from Quizhou (tills. med Huang Zhou-qiou).
antecknat 920820/Svensson

RIG SUMGONPO-SKULPTURER
OCH SVEN HEDIN
De tre stora skulpturerna i det här rummet föreställer bodhisattvorna Manjushri, Avalokitesvara och Vajrapani. Tillsammans avbildar de Rig SumGonpo, eller de tre familjernas herrar.
Bodhisattvorna representerar en aspekt av buddhor, eller upplysta varelser, som hjälper en person att
övervinna de tre ”gifter” som tros vara roten till allt lidande -okunskap, begär och hat. Manjushri, som
representerar visdom, skär genom okunskap med sitt flammande svärd. Avalokitesvara står för medkänsla
och slåss mot begär. Vajrapani förkroppsligar buddhornas makt och förgör hat. Dessa tre aspekter är
grundprinciper inom buddhismen och genom att odla dem tros man närma sig upplysningen. Rig
Sum Gonpo-grupperingen med de här tre gudomarna återfinns endast inom Vajrayana-buddhismen.
Sven Hedin, en svensk geograf, topograf och forskningsresandeträffade på de här statyerna för första
gången under en expedition år 1929 då han besökte ett övergivet tempel kallat EfiKhalkha i Chahar,
Inre Mongoliet. Han konstaterade att det bara fanns sex stora statyer kvar i templet. Inre Mongoliet
hade, liksom många områden i Ostasien, upplevt svåra påfrestningar under en stor del av 1900-talet och
allt annat i templet hade antingen fraktats bort eller förstörts. Befolkningen i det här området hade
också börjat förändras i takt med att allt fler hankinesiska nybyggare bosatte sig i Inre Mongoliet. Hedin
förvärvade skulpturerna när han återvände året därpå. Han kontaktade personer som antogs vara
templets ägare, och köpte skulpturerna den 13 februari 1930. De godkändes av de kinesiska myndigheterna
före exporten till Sverige.
Dessa tre statyer är bland de största och finaste mongoliska buddhistiska skulpturerna utanför Mongoliet.
De var ursprungligen placerade tillsammans i EfiKhalkha, på ett Rig SumGonpo-altare. De andra tre
statyer som Hedin tog med sig från templet är mindre och var sannolikt placerade vid sidan av altaret i
EfiKhalkha. Idag förvaras de i en samling vid Statens museer för världskultur (Världskulturmuseerna).
En avbildning av Je Tsongkhapa (1935.50.1710) är en av dessastatyer. Han var en buddistisk filosof och
lärare som la grunden till Gelug-sekten inom den tibetanska buddhismen, som Dalai Lama tillhör. De
övriga två statyerna föreställer gröna (1935.50.1711) och vita (1935.50.1709) Tara – medlidsamma gudomar
som hjälper människor att förstå de buddhistiska lärorna och kan lindra det mänskliga lidandet.
Fler föremål som har samlats ihop av Sven Hedin kan ses på Etnografiska museet på Gärdet, även detta
en del av Statens museer för världskultur (Världskulturmuseerna). (utställningstext, Skulpturhallen, Östasiatiska museet, 2014)

Function: Statue of Vajrapani, a major Mahayana Bodhisattva, to be placed in a temple hall, preferably at its entrance since he is variously fierce and compassionate. He appears as a defender of the Buddhist doctrine and is also associated with the removal of obstacles. In the triad where Avalokiteshvara stands for compassion and Manjushri for wisdom, he symbolizes power. The statue represents what could be called Sino-Tibetan or Sino-Mongolian religious art. It illustrates the rich iconography and complicated symbolism generally found in Tibetan art. Vajrapani holds a vajra in his right hand and tramples live snakes under his feet. He is dressed in a tiger-skin loincloth and flames stand out from his eyebrows and hair – all symbolically expressing his fearful character. The rich jewels and the crown, on the other hand, communicate his benign nature.
Acquisition The total set of six statues, including the Vajrapani, was acquired by the Swedish explorer and geographer Sven Hedin on February 13, 1930 from the Mongolian owners of the deserted temple Efi Khalkha, then situated in Chahar, Inner Mongolia. Hedin had encountered the temple a year earlier on a journey to the area, and found it abandoned by its owners, who had been overrun by Chinese settlers. Everything had been taken away or been destroyed apart from the big statues, and the temple itself was probably to be dismantled by a Chinese entrepreneur. Hedin got in touch with the Mongolian owners and a year later he was able to conclude a deal and acquired the statues. They were cleared by the Chinese authorities before being exported.
Why this is a masterpiece
The set including the Vajrapani, is unique in Western collections, since such large scale statues are rarely seen there. They display craftsmanship of the highest order, and stylistically they are related to the school developed in Mongolia by the famous sculptor and abbot, Zanabazar, known for its relative simplicity and beauty.

History of the Object
The statue had been a part of the religious paraphernalia that had turned the Efi Khalka temple into a place of worship. Its history before then is not known. Together with the other statues it could have been commissioned for that temple. It was acquired by Sven Hedin for the so-called Hedin-Bendix collections, which in turn was associated with the project of bringing a temple to Chicago and one to Stockholm for the display of Tibetan Buddhist objects. (The result was Hedin’s commissioning of a full scale, exact copy of the so called “Golden Temple” in Chengde/Jehol.) (Virtual Collection of Masterpieces, http://masterpieces.asemus.museum/Default.aspx)