väst, dräkt, da wu

Två dräktdelar, den ena en väst (B) och den andra en framknäppt "klänning" utan ärmar (A), av kypertvävd röd ull och bomullsdetaljer. Dräktdelarna ser ut att ha valkats något efter tillverkningen. Del A har en västliknande överdel kantad med blå tuskaftad bomull runt ärmhålen, vid midjan, längs kragen och öppningen framtill samt en avskuren nederdel. Längs öppningen finns också vita, blå, gula och rosa bomullsband applicerade och samma typ närmast ärmhålen. Ylletyget är dekorerat fram- och baktll med knytbatik och har ett prickmönster som är lämnat naturligt ofärgat respektive färgats gult och även har påmålade blå korstecken. Nederdelen har likadan dekor och vita bomullsband längs öppningen och nertill. Dessutom finns på nederdelen påsytt gult sidensatintyg med tätt lagda veck i midjan. Nederdelen har slits både fram- och baktill. Plagget knäpps med bomullsband.

Del B är en väst tillverkad i samma teknik och material där knytbatiken dock är något otydligare och den blå färgen på bomullen är mörkare. Den är skuren på samma sätt som överdelen på A. Båda plaggen är sydda åtminstone delvis med ulltråd.

Citat från Carlson 1930: "Da wu. Red p´u lu garment worn as undergarment by lower Tebbu brides. These good wollen garments (a vest + skirt) are seldom seen in Drakgumna, but are common further south. Worn only by brides as no. 184-185."

"P´u lu" är sannolikt detsamma som "pulu"/"p´rug" i Olson 1975 (1961) s. 27, vilket innebär ett finare inhemskt ylletyg som "välklädda" tibetaner bär. Det vävs i områdena kring Shigatse och Gyantse. Olson 1975 s. 1 skriver att det sägs att denna textilindustri är statlig och att den får ullen som skattemedel från nordliga delarna och sedan distribuerar den för vävningen. Detta omnämns (ibid., s. 2) som påtvingat arbete i stället för eller i utbyte mot beskattning. Uppfattningen är att "pulu" är bättre än allt importerat tyg. Ullen kommer från små får i centrala Tibet och tyget anses närmast vattentätt. Enligt tibetanerna, skriver Olson s. 2, beror detta på det tätta vävsättet och att ullen kammas istället för skärs av djuren. Ullen tvättas inte ren från sitt naturliga fårfett, vilket också bidrar. Det står också att "pulu" vanligen är tuskaft och att inslagstrådarna är tunnare och fler och därför nästan helt täcker varpen (motsvarande vår "inslagsrips"), medan grövre kvaliteter kan vara i kypert, som denna. Ytterligare uppgifter som skulle kunna vara intressant i sammanhanget är den som ger Olson på s. 2: "At their best the tie-dyes are among the most attractive of Tibetan textiles. According to Shakabpa, they are made only in southern Central Tibet. One variety which shows a high level of craftmanship in both weaving and pattern is a somewhat firm twill usually dyed a deep rosy red and adorned with rows of tie-dyed dark blue crosses, each surrounded by a circle of white, alternating with lighter blue stripes which were apparantly stitched in later. This interesting fabric, propably a variety of pulu, does not apper to have been mentioned in other English langauge publications. See plates XXII, XXVII, fig. 1." Speciellt XXVII visar i mitt tycke liknande dekor. (PH)