Kalebasserna från Izalco dekoreras dels med en teknik som utgör en slags negativ-målning, men även ristad ornamentering. I Izalco förfärdigas kalebasskärlen uteslutande av kvinnor. När frukterna är mogna, avplockas de från trädet (Crecentia L.) med största omsorg. Med hjälp av en kniv öppnas de på den led man önskar och allt efter den form man vill ge kärlet. Fruktköttet med dess talrika frön avlägsnas. Därefter skrapas, den tunna gröna nästan läderartade överhuden med det refflade skalet av ett slags havsmussla (Arca sp) och finpoleras sedan med de torra, hårda och skrovliga bladen av gaurumo (Cecropia sp.), ett av Centralamerikas vackraste och mest karakteristiska träd.
Den utsparningsmetod som beskrivits för kalebass-skålarna nr (1900.3.84-141) håller nu på att alldeles utträngas av en annan, snabbare och mindre utvecklad metod, där ornamenten helt enkelt inristas med en kniv i det svarta fernisslagret.
Visserligen är detta förfaringssätt mycket bekvämare, men ur konstnärlig synpunkt sedt kunna de sålunda framställda ornamenten icke uthärda någon jämförelse med de genom den förstnämnda, äldre proceduren frambragta. De flesta av de ristade ornamenten är av modernt ursprung och framställa rosetter samt andra motiv, vilka tydligt ange deras spanska härstamning. Från Izalco spridas i tusental av vandrande krämare (quich+eindianer) till alla delar av Salvador och Guatemala dessa jicaras och de bägformiga kalebasserna joulones.
(citat ur C. V. Hartman Kalebassträdet i tropiska Amerika, Uppsala 1911. sid. 269 ff)