danshäst, dansattribut, rekvisita, kuda kepang

Komplettering genom blanketter för optisk inläsning, mest om spelet:

Dansattribut, häst till koeda kepang. Flätad i form av en häst (utan ben) med framåtböjt huvud. Man och svans av fibrer. Målad svart med tyglar och remtyg i rött och vitt. På nederdelen är hästens ben målade i vitt parvis.
Rörande användningen har herr Kurt Landberg bifogat följande beskrivning:
Koeda kepang är ett folkspel där hästar flätade av bambu används liksom vår barndoms käpphästar. Infödingarna rider på dessa i en cirkel beledsagad av lkudet från en angkloeng, ett musikinstrument, gjort av olika långa och korta bamburör, vilka förorsakar ett entonigt och i rytm fallande och stigande ljud. Förutom angkloeng märks följande instrument: kendang, en avlång trumma, gjord av en urholkad trästam, i båda ändarna överklädd med gethud eller oxmage. Dessutom förstärkt med remmar av buffeltarmar (ofta läder). Gong, ett tjockt, ca en halv meter långt, bamburör, med ett instucket mindre bamburör. Detta rör förorsakar ett dovt ljud att likna vid ett misthorns dova ljud. Hästarnas antal är 7. Dessutom följer vid detta spel en s.k. barongan, en djurmask i form av ett fyrfota djur, t.ex. häst eller oxe. Ibland föreställer även denna mask en tiger. Spelet tillgår sålunda: det inleds men angkloengens monotona rytm i långsam takt, under det att hästarna kommer fram på skådeplatsen. Ryttarna är klädda i kostymer som skall föreställa de förr i tiden regerande javanska furstarna, från de då existerande små fursterikena. Ryttarna är även maskerade i s.k. topengs; ansiktsmasker. Barongan leds av en i djävulsmask kostymerad skötare. Barongan försöker under spelet göra ofog och det händer ofta att deras rörliga käkar biter tag i någon av de närvarande personerrna. Om personen då har cigaretter eller en smula ris går han lätt fri från djurets närgångenhet. Ankloengens ljud stiger i hastighet och dansen går fortare. Det är, skulle man kunna säga, ett hypnotiserande ljud och ryttarna blir allt eftersom musiken ökar i rytm uppeggade och det händer nästan alltid att någon av ryttarna faller i trance och ej kan hejdas i sin framfart. Utan medvetande fortsätter han vilt sin ritt, och råkar ofta i ett vilt raseri och lyftande sitt svärd rusar han på en inbillad motståndare slående vilt med sitt svärd. Denna trance övergår till en sorts spasmiska rytmiska ryckningar i hela kroppen och då anser de runtom stående åskådarna att det är på tid att hejda hans framfart. De griper honom i armarna. Det fordras några personer för att hålla honom stilla, men likaväl fortsätter han att rida sin häst. Det enda sättet att få honom att sluta är att sänka angkloengens rytm. Ibland hjälper inte det. Då tillgripes menjan, ett sorts rökelse, som hålls under näsan på honom. Till slut vaknar ryttaren ur sin trance och en smula virrig ser han sig omkring ovetande om sitt tillstånd nyss. De övriga ryttarna fortsätter oberörda dansen på hästarna. Denna kan fortsätta i timtal och musikens rytm ökas för att till slut långsamt sänkas igen. Det påstås att förr i tiden gav man ryttarna gräs att äta och därigenom blev de ofta halvgalna, varför det nu är förbjudet att tillämpa denna metod.
Förvärvat i Andong Sili, Pagilarn Estate.

Elisabet Lind Blanketter för optisk inläsning 1970-talet.

Häst av flätad och bemålad bambu. Hästen har man och svans av tagel, tyglar av rep, ögon av trä och öron av kokosnötfiber (troligtvis).

Hästen har ett ankare målat på magen på ena sidan och ett oidentifierat tecken på andra sidan.

Hästen ingår i rekvisitan till en trancedansuppsättning kallad kuda kepang (indonesiska, kuda: häst, kepang: flätad bambu). Förutom de sammanlagt 7 flätade bambuhästarna finns också14 masker, 2 dräkter, 2 svärd och musikinstrument. Enligt generalkatalogen är hästen förvärvad i Andong Sili, Pagilaran Estate.

Kuda kepang kallas kuda lumping på västra Java, ebleg i sydväst, jatilan i Yogyakarta och reyog eller ludrug på östra Java. (Holt, Claire. 1967. s.104)