Kjol av siden för kvinnor tillhörande han-kineserna. Kjolen är av omlottmodell med plissering och släta partier, i midjan finns ett stycke bomull med soutageknappar. Kjolen domineras av ljusblå sidendamast med invävt möbster av bl a moln. Kjolen är kantad med svart sidensatäng och broderad på den släta nedre delen med silke i flera färger samt guldtråd i läggsöm, plattsöm och knutsöm. Motivet består av lejon bland blommor vid klippa samt en fladdermus. Det plisserade partiet är prytt med broderade fjärilar och blommor i nämnda tekniker. De släta och de plisserade partierna är kantade med en vävd, ornamenterad flerfärgad bård med guldtråd innanför den nämnda svarta satängkanten. Kjolen är fodrad med rosa sidentyg. Nära och på bomullsstycket finns några kinesiska karaktärer.
I generalkatalogen kallas kjolen kjortel och anges användas som bruddräkt. Om detta har jag ej funnit några belägg eller påståenden.
Generellt kan sägas om kvinnodräkten under Qing-dynastin (1644-1912) att han-kinesiskorna inte behövde följa de manchuriska ledarnas bestämmelser vad gäller dräktskick, något som sammanhänger med deras låga politiska status. (För information kring detta, se 1915.1.10 och där anlitad litteratur). Deras dräkter fortsatte likna Ming-dynastins, men dräkten förändrades också under tidens gång. Kjolen bars under en lång jacka, som fick allt vidare ärmar. (Siggstedt 1995, s 35). Ofta var dekorationen förlagd till nedre delen, eftersom det var den som syntes när jackan bars. Bruket av dekorativa bårder och band var ymnigt under 1800-talet. Kjolarna syddes vanligen i två delar bestående av raka fält med rynkat eller veckat fält. (Siggstedt 1995, s 36). Denna tillskärning gjorde att plaggens vidd kunde varieras individuellt genom omlottekniken, så man köpte ofta plaggen färdiga (i "konfektionsindustrin") eller också på andrahandsmarknader. (Siggstedt 1995, s 37). Med avseende på mönster och färger (klara, ljusa färger) är denna dräkt sannolikt avsedd för en yngre kvinna, under senare delen av Qing-dynastin. (PH) [[Etno]]