hjälm, kabuto

Hjälm. Mörkt rödbrunt lack. Svagt synligt familjeemblem (mon) i form av sammanställda fyrkanter. Skadad på dekorationen. Hjälmprydnad av trä i form av en åtta-armad bläckfisk (skadad). Sammanblandad med 1904.17.0005? (PH 20250310)

Litteratur: Dower, John W: The Elements of Japanese Design. Tokyo 1979, s 142 fig 2451-70.

Lack: teknik och funktion
Den japanska lacken kommer från lackträdet (Rhus verniciflua/vernicifera) som är släkt med mango och cashewnöt i familjen sumakväxter. Det finns flera besläktade lackträd som kan ge lack. Trädet tappas på sin sav ungefär som när man tappar gummi. Efter tappning dör trädet. Saven filtreras och är i sin flytande form eksemframkallande. Den är nästan ofärgad. Genom pigment färgas lacken, t ex svart (med järnoxid) eller röd (från kvicksilver). Lackens funktionella betydelse ligger i att den skyddar underlaget. Vanliga underlag är trä, men även metall, textil, papper och keramik. Lackeringen består ofta av ett 50-tal faser och börjar med grundning, en blandning av lack, bränt lerpulver och stenpulver. Sedan följer slipning. Själva lackeringen sker ofta i flera lager. Varje lager behöver härda i ett dammfritt skåp med ca 80% luftfuktighet. Polering är också ett viktigt moment. Tidsåtgången för ett exklusivt lackföremål kan vara upp till tio år.
Vanliga dekorationstekniker är inlägg av bl a pärlemor samt pulveriserade metaller (maki-e). Lacken användes på t ex rustningar och under andra världskriget som rostförebyggare på vapen. Guldlack används även vid lagning av keramikföremål, där det icke-perfekta sätts i fokus genom lacket som en medveten del i estetiken.

Hantverk: exemplet lacktillverkning
De största lackproducerande områdena idag är Tokyo (Edo-lack), Kyoto (Kyo-lack) och Kanazawa (Kaga-lack). Andra viktiga platser för lacktillverkning med lång historia är Wajima, Takayama och Takamatsu. Lackarbeten har använts i Japan som konstföremål och vardagsföremål åtminstone sedan mitten av Jomon-perioden (ca 10500–300 f v t). Nya fynd kan troligen dateras till ca 7000 år f v t. Omkring 586 e v t startade en lackavdelning inom finansministeriet för att effektivt kunna organisera lackproduktionen. Buddismen kom till landet under samma tid och man började göra religiöst relaterade föremål som skulpturer och tempelinredningar. Användning av pulvriserade metaller är belagd från 700-talet, bl a i form av ”strödd bild” (maki-e) som anses unikt japansk. I Heian-periodens (794–1185) mest berömda berättelse, Genji monogatari, nämns rikt dekorerad lackinredning och lackföremål. Under Edo-perioden räknades lackträdet som ett av de ”fyra viktiga träden” tillsammans med tebusken, mullbärsträdet som man gör papper av (Broussonetia papyrifera) och mullbärsträdet som man matar silkeslarver med (Morus alba). Lackråvaran användes t ex som skattebetalning.
Under Edo-periodens mitt började även förmögna handelsmän beställa exklusiva lacker med guld och pärlemorinläggningar. Lackföremålens stora betydelse i Japan jämförs med bruket av porslin i Kina. När européerna kom till Japan i mitten av 1500-talet blev de fascinerade av lackerna. Lacker var hett eftertraktade och gick på export till Europa, särskilt den typ som kallas namban-lack, som ofta har pärlemorinläggningar. Européerna försökte också att imitera den japanska lacken utan större framgång (”japanning”). Under 1900-talet har flera åtgärder vidtagits för att både bevara och kreativt utveckla lackkonsten.
(Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011). /PH

Bläckfiskhjälmen
Samurajerna var adliga krigare i det feodala Japan. Mer framstående samurajer dekorerade ibland sina hjälmar på fantasifulla sätt. Sådana hjälmar kallas kawari-kabuto. Hjälmarnas prydnader var ofta inspirerade av legender och mytologiska varelser.
Hjälmen skyddade bäraren men den kunde också fungera skrämmande, särskilt i kombination med en ansiktsmask. Det finns exempel på masker som föreställer både oni och tengu. Bläckfisken kan symbolisera skräcken för havets mystiska varelser. Den kan också symbolisera osårbarhet, eftersom bläckfisken har förmågan att återskapa förlorade armar.
En skräckinjagande yokai är den enorma bläckfisken Akkorokamui. Det sägs att den kan svälja både båtar och valar hela. En annan är Tako nyōbō, en bläckfisk som kan förvandla sig till människa för att gifta sig med en man på land. Om den blir avslöjad försvinner den omedelbart ned i havet igen. (utställningen Yokai 2024)

"Helmets were sometimes adorned with elaborate features, including horns, crab claws, or rabbit ears. While this particular example is perhaps more fantastical than fearsome, some helmets, especially those with face masks, could be quite terrifying...The octopus is a popular motif in Japanese culture, the result of a deep connection to the sea and the creatures living in it...warriors likely chose the octopus as a crest because it represents vitality, but also because it was a common nightmare of every seaman to be drawn into a deadly hug of this powerful creature...because some octopuses can heal their cut tentacles, the Japanese probably believed that their effigies would protect against injury....While it’s possible the ostentatious octopus crest indicates the helmet was created for show or ceremonial use...the octopus can be removed easily and the helmet is so solid and well-made that in battle it would have provided the best protection available at the time. There are various theories about why such elaborate helmets developed—including the need for foot soldiers to be able to see their commanders amid the chaos of the battlefield." (from "The Tentacled Topper", blog by by Shannon Hunt 2019).

"The samurai were noble warriors in feudal Japan. Prominent samurai sometimes decorated their helmets in creative ways. Such helmets are called kawari-kabuto. The ornaments on the helmets were often inspired by legends and mythological creatures.
The helmet protected the one who wore it, but it could also have an intimidating function, especially when combined with a face mask. There are examples of masks depicting both Oni and Tengu. The octopus might symbolize the fear of the mysterious creatures of the sea. They can also symbolize invulnerability, as the octopus can recreate lost arms.
One terrifying yokai is the giant squid Akkorokamui, which is said to be able to swallow boats and whales’ whole. Another is Tako nyōbō, an octopus that can transform into a human to marry a man on land. If it is found out, it immediately disappears back into the sea." (exhibition, Yokai 2024)