spelkort, karuta

Spelkort. Enligt arkivuppgifter 49 stycken. (Orig nr. 40), men 48 stycken. Längd 6,2 cm. Bredd 3,5 cm. Saml. Carl Peter Thunberg
Spelkort av detta slag började tillverkas och användas i Japan efter inspiration från portugisiska spelkort, som kom till Japan i och med portugisernas ankomst under andra hälften av 1500-talet. De kallas "karuta" efter portugisiskans "carta" och förekom i oilka former, till exempel som komatsufuda karuta (uppsättning med 48 st kort) på sent 1500-tal och unsun karuta (75 kort) på sent 1600-tal. Motiven tros vara abstraherade och stiliserade former av spanska, portugisiska och italienska spelkort med spader, ess osv, designade för att int elalltför tyldigt efterlikna dessa. Kortspel av utländskt ursprung var allmänt förbjudna i Japan men spelades till sjöss. /PH

Text från Världskulturmuseets hemsida (https://www.varldskulturmuseet.se/utstallningar/varldens-spel/mekuri, 20240614):
KORTENS KORSVÄGAR
Förlagan till kortleken som reproducerats är en kortlek från vår samling. Den är en av världens äldsta bevarade japanska kortlekar. Den togs till Sverige på 1770-talet av en lärjunge till Carl von Linné som hette Carl Peter Thunberg, som köpte den under en resa. Medan hans skepp låg och väntade på gynnsamma vindar på väg från Nagasaki till Edo kom han närmre den japanska besättningen än vad som var vanligt. Han fick se hur de spelade kort, vilket han inte hade sett några japaner i land göra.

Korten som användes av de japanska sjömännen är i sin tur en variant av den latinska kortleken. Den är indelad i de fyra sviterna stavar, svärd, bägare och mynt samt har klädda kort likt sin europeiska förlaga. Portugisiska köpmän och missionärer tog med sig kortspel till Japan på 1500-talet. Därför kallas kort i Japan för karuta efter det portugisiska ordet carta.

Thin-patterned karuta in Carl Peter Thunberg’s 1775–1776 collection. 18th c., Edo period. Originally a forty-eight-card deck with one blank card, now with the four-of-coins card missing, Latin/ Italo-Portuguese suit-mark, woodblock and stencil-colored print.
The bleeding of colors on the cards suggests the use of stencil coloring, which conveniently accelerated the printing process and resulted in bolder lines and colors. As with later variations, the design looks dramatically different from the illustrated Tenshō karuta prototypes, bearing little visual resemblance to earlier images of dragons, maids, knights, or kings. T hunberg’s karuta deck from the 1770s implies that players in Japan used similar designs at the time, which were recognized as conventional icons representing the Tenshō karuta-type... Since Tairaku’s book came out in 1770, his perception of a typical karuta design would have been similar to the perception evidenced in Thunberg’s karuta deck, which was likely produced around the same time or earlier. Thus, the production date of decks like Thunberg’s karuta may be narrowed down to around the 1770s, rather than the earlier defined time range of the 1700s...As seen in the illustrations for Uchū tsurezuregusa and Thunberg’s karuta deck, the Tenshō karuta-type of design and mode of production was established by at least the mid-eighteenth century. (Lingjun 2022)

Text publicerad i samband med utställingen Världens spel på Världskulturmuseet 2024-2025 (visas senare även på Etnografiska museet).

https://www.varldskulturmuseet.se/utstallningar/varldens-spel/mekuri/

Kodansha Encyclopedia of Japan. 1983. Tokyo/New York. Vol 3 och 6

Manker, Ernst. 1938. Thunbergs etnografiska samling från Japan. Särtryck ur Svensk-Japanska Sällskapets Årsskrift.

Thunberg, Carl Peter. 1791. Resa til och uti Kejsaredömet Japan åren 1775 och 1776. Uppsala