Ainu - Japans urbefolkning, Japan-ainu

Ainufolket på Hokkaido var en gång bosatta över ett betydligt större område.
De fanns sannolikt på norra Honshu och det fanns relaterade grupper på södra
Sachalin och på Kurilerna. Befolkningen på Sakhalin evakuerades till Hokkaido
efter det japanska nederlaget i andra världskriget 1945. Ainu på de norra öarna
i Kurilerna flyttades redan 1875 till ön Shikotan nära Hokkaido. Efter kriget
förflyttades hela gruppen till Hokkaido.
De olika ainugrupperna i detta väldiga område skiljde sig märkbart åt, men
delade också många kulturella drag. Skillnaderna hängde samman med
anpassning till olika ekologiska förhållanden och på de kontakter man kunnat
upprätthålla med angränsande folk. Deras materiella kultur, med dess
karaktäristiska ornamentik, hämtar inspiration från deras religiösa värld.
Samtidigt är den klart påverkad från det asiatiska fastlandet och från den
japanska övärlden.
På Kurilerna levde man i en kall, nordlig, trädfattig havsmiljö och hämtade sin
näring och sina handelsvaror ur havet. Under vintern bodde man på de stora
öarna i nedgrävda hus, som byggdes av torvblock. Under somrarna flyttade man
ut till fiske- och jaktläger på småöarna.
På Sakhalin hade ainu nära kontakter med de etniska grupper som bodde i
Amurområdet på Asiens fastland, liksom med kineser och ryssar. Man tjänade
som en brygga i handel och kulturkontakter mellan fastlandet och Hokkaido.
Släktskapen med sibirisk kultur var påtaglig, shamanism utövades. Husen var
timrade, ekonomin baserad på jakt och fiske.
På Hokkaido bjöd miljön på mycket mer varierade förhållanden. Ainu bodde
huvudsakligen i små byar i dalarna, nära laxrika vatten. Man hade jaktmarker
uppe i bergen, fiske- och jaktvatten vid kusten. Man samlade och använde vad
naturen bjöd. Handeln med Japan var betydelsefull. (Japan - Bild och självbild 2009, utställningstext).

Ainu The aboriginal people of Japan
The Ainu people of Hokkaido once inhabited a much larger area than they do
today. They were probably found on northern Honshu, and there were Ainus
on southern Sakhalin and on the Kurile Islands. The Ainu of Sakhalin were
evacuated to Hokkaido after the Second World War and the Japanese defeat of
1945. Ainu on the northern Kurile Islands had been shifted in 1875 to Shikotan,
an island just off the Hokkaido coast. In 1945 the entire group was moved to
Hokkaido.
Although the Ainu from various parts of this immense area differed from
one another, they also shared many cultural traits. The differences were
connected to their adaptation to different habitats, and to the contacts they
maintained with neighbouring peoples. The material culture of the Ainu, with
its characteristic design and motifs, is unmistakably “Ainu”. At the same time it
reveals clear influences from the Asiatic mainland and from the Japanese islands.
On the Kurile Islands the Ainu lived in cold, northerly surroundings, close to
the open sea. They drew their sustenance from the sea, which also provided
products for trading. During the winter they stayed on the main islands, in sodcovered
pit-houses. During the summer they moved to the outer islands, to
fishing and hunting camps.
On Sakhalin the Ainu maintained close contacts with their ethnic neighbours
on northern Sakhalin and in the Amur region. Directly and indirectly they
also traded with China and Russia, serving as a bridge for merchandise and
cultural influence to Hokkaido. Their affinity with Siberian culture was evident;
shamanism was practised. They lived in log houses. Their economy was based
on hunting and fishing.
Hokkaido offered much more varied conditions. The Ainu there primarily lived
in small villages (kotan) in the valleys, close to rivers rich in salmon. Hunting
grounds were found in the mountains, waters for fishing and hunting sea
mammals at the coast. They collected and used resources offered by nature.
Trading with Japan was of great importance.