Cooks resor i Söderhavet I James Cook´s kölvatten

Söderhavet sett med 1700-talets ögon: Cook och Sparrman. Bildtexter.
Greker i Söderhavet?
Cooks expeditioner och andra europeiska upptäcksresor till Söderhavet under andra hälften av 1700-talet sammanföll med ett nytt intresse för antiken, framför allt det tidiga Grekland. För upplysningstidens konstnärer och filosofer representerade antiken en enkelhet och ursprunglighet som ställdes i kontrast mot det egna "förkonstlade" och "överciviliserade" samhället. En del av de folk som europeerna mötte vid de första resorna i Söderhavet idealiserades på ett liknande sätt. Framför allt Tahiti-öarnas invånare framställdes på det sätt man föreställde sig det antika Grekland.
Cooks expeditioner gick i vetenskapens tecken och en stor del av verksamheten gick ut på att kartlägga och klassificera nya växter och djur. Reseskildringarna illustrerades med "vetenskapligt exakta" avbildningar av växter och djur som speglar ett utbrett intresse för "naturalhistoria" under 1700-talet. Även andra motiv påverkades av denna "vetenskapliga illustrationskonst", som de etnografiska bilderna ger exempel på.
Samma strävan efter "vetenskaplig exakthet" som under 1700-talet kännetecknade bilder av växter och djur kunde också tilämpas på etnografiska föremål. Föremålen är avbildade utanför de sammanhang de användes i och presenterade på ett sätt som påminner om botaniska planscher.
Kapten Cook genomförde tre expeditioner till Söderhavet (1768-1771) (1772-1775) (1776-1780). Den tredje expeditionen avslutades utan James Cook. Han omkom på Hawaii i en konflikt med den infödda befolkningen. De två första expeditionerna har svensk anknytning genom att Linnélärjungarna Daniel Solander och Anders Sparrman medföljde på den första, respektive den andra resan. De etnografiska föremplen är främst de som Sparrman förde hem, kompletterade med en del från den första resan. Ursprungligen kommer dessa från Joseph Banks, den första expeditionens naturalhistoriker som Solander var medarbetare till.