Bedrägliga bilder, foto från Vanadisexpeditionen 1883-1885

Katalogtext: Vanadis främlingar uppträdde respektlöst. De klampade rakt in i privatlivets helgd med sina kamerastativ och krävde att få fotografera kvinnor nakna.
"Bra "bilder på Ekholms tid kunde t.ex. illustrera teorin om människans olika utvecklingsnivåer.Resan från Tahiti till Marshallöarna innebar således "ett steg nedför på civilisationens trappa". För att illustrear detta måste Ekholm finna en grupp som i underdånighet kontrasteras mot Tahitis aristokrati.
I ett hörn av byn fann Ekholm några usla hyddor runt vilka närmast totalt passiva människor satt på marken. Han stegade dit, satte kameran högt på sitt stora stativ, kröp in under skynket och knäppte. Hans tes var illustrarad. Han noterade tolkens information att människorna kom från Rongelap, en av de nordligaste öarna i arkipelagen. Det som hade råkat hända var att han hade hamnat på campingplatsen. Rongelap är en regnfattig ö som inte var självförsörjande på jordbruksprodukter utan fick fylla på med handel.
Deras kanot, som tillhör de yppersta i Pacifiken, antyds i bakgrunden. När de behövde övernatta under sina handlesfärder uppförde de snabbt en koja, som klarade regn men knappast storm. Det var det dåliga huset som bäst illustrarade Ekholms och hans uppdragsgivares idé om lågt ståeende människors hyddor. Han letade motiv för en förutfattad mening. Han bevisade med sin bild riktigheten i sin förutfattade mening.
Antropologisk fotografi
Ekholms fotografier illustrar två teorier 1, Vi har en tendens att se det som bekräftar vår inställning och blunda för det som strider mot den. 2, Alla bilder är avsedda att på något sätt samspela med uppdragsgivarens inställning; bekräfta, bestrida eller nyansera, men aldrig nonchalera den. Ekholms bilder har på grund av tidens gång förlorat sin publik och hans bilder ter sig löjliga och förfalskade, medan bildflödet i TV och tidningar svarar mot våra fördomar och alltså ter sig sanna. Antropologen måste tränga bort alla tankar på vad hemmapubliken tror och tycker. Till uppdragsgivare måste man utse människorna i det samhälle man vill skildra. Deras fördomar och vanföreställningar är intressanta och relevanta och deras värderingar måste därför prägla alla bilder.
Människorna i antropologens egen stam måste i viss mån utsättas för samma sorts perspektivförskjutning för att rätt kunna förstå bilderna. De kan inte lämnas att tolka bilderna fritt efter sina förutsättningar, om någonting mer än en drömfabrik eftersträvas. De måste, som antropologen gjort, ledas bort från invanda tankebanor och in på nya sätt att tänka medhjälp av bildkommentarer, viss bildföljd eller ljudillustarationer.

Texten skriven av Rolf E. Du Rietz och Kristian Lagercrantz