pipa, kiseru, 煙管

Kiseru är en typ av japansk pipa med lång historia. Den har använts sedan 1500-talet i Japan för att röka tobak, opium och andra stimulerande substanser.

Pipan är karakteristisk till formen. Den sägs ha inspirerats av holländska kritpipor, då det var hålländarna som tog tobaken till Japan genom handeln. Kiseru är långsmal och har vanligen separat munstycke, huvudstycke och mellanparti. Huvudstyckets tobakskammare är påtagligt mindre än på västerländska pipor. Rökkanalen mycket trång och lång.

På denna pipa är munstycket och huvudstycket i dekorativt och djupt graverad (föreställande drakar?) vit metall och mellanpartiet i mörkt ädelträ. Delarna går att separera. Pipat har en svag doft av tobak och spår av aska i tobakskammaren indikerar starkt att pipan varit i bruk.

I denna typ av pipa röker man kizami-tobak. Kizami är en typ av finfördelad tobaksprodukt som påminner om hår i utseendet. Denna typ av tobak är framtagen att röka i just en kiseru. Exempel på denna typ av tobak är bl.a. 1874.01.0050. Pipan har en otroligt smal rökkanal och rengörs traditionellt med tvinnat papper, exempel på ett sådant papper är det hört rullade pappret tillhörande 1874.01.0051. Tobaken förvarades vanligen i så kallade tabako-ire, behållare för tobak.

Kiseru har historiskt sätt varit ett kulturellt viktigt föremål i Japan. Det är ett motiv som förekommer både på träsnitt, skulpturer, målningar och tidiga fotografier. Har historiskt sätt varit mycket vanlig i alla samhällsklasser. En rikt utsmyckad och påkostad kiseru var även ett sätt att signalera status och makt, då t.ex. vapen var förbjudet av att bära av de flesta kaster under perioden 1600- till 1800-tal. Idag är bruket av kiseru nästan helt borta, cigaretter tog över efter andra världskriget, men traditionen lever kvar hos entusiaster. Olika sätt att hålla pipan, var handen och fingrarna är placerade, har historiskt sett signalerar olika saker. Detta används bl.a. i kabuki (traditionell japansk teater) för att förstärka rollernas karaktär, t.ex. anses bönder, stadsbor och samurajer hålla pipan olika.

Gilman, Sander L. & Zhou, Xun (red.) (2004). Smoke: a global history of smoking. London: Reaktion, s. 76-83, 92-99, 172-179.