Typ <itemType> |
Objekt/föremål |
Plats <presPlaceLabel> |
Asien, Japan |
Beskrivning <itemDescription> |
-
Modell av bärstol med bärstång. Tillverkad i trä med detaljer i metall. Lackerad i svart och guld. Lack: teknik och funktion Den japanska lacken kommer från lackträdet (Rhus verniciflua/vernicifera) som är släkt med mango och cashewnöt i familjen sumakväxter. Det finns flera besläktade lackträd som kan ge lack. Trädet tappas på sin sav ungefär som när man tappar gummi. Efter tappning dör trädet....
Visa hela
Modell av bärstol med bärstång. Tillverkad i trä med detaljer i metall. Lackerad i svart och guld. Lack: teknik och funktion Den japanska lacken kommer från lackträdet (Rhus verniciflua/vernicifera) som är släkt med mango och cashewnöt i familjen sumakväxter. Det finns flera besläktade lackträd som kan ge lack. Trädet tappas på sin sav ungefär som när man tappar gummi. Efter tappning dör trädet. Saven filtreras och är i sin flytande form eksemframkallande. Den är nästan ofärgad. Genom pigment färgas lacken, t ex svart (med järnoxid) eller röd (från kvicksilver). Lackens funktionella betydelse ligger i att den skyddar underlaget. Vanliga underlag är trä, men även metall, textil, papper och keramik. Lackeringen består ofta av ett 50-tal faser och börjar med grundning, en blandning av lack, bränt lerpulver och stenpulver. Sedan följer slipning. Själva lackeringen sker ofta i flera lager. Varje lager behöver härda i ett dammfritt skåp med ca 80% luftfuktighet. Polering är också ett viktigt moment. Tidsåtgången för ett exklusivt lackföremål kan vara upp till tio år. Vanliga dekorationstekniker är inlägg av bl a pärlemor samt pulveriserade metaller (maki-e). Lacken användes på t ex rustningar och under andra världskriget som rostförebyggare på vapen. Guldlack används även vid lagning av keramikföremål, där det icke-perfekta sätts i fokus genom lacket som en medveten del i estetiken. Hantverk: exemplet lacktillverkning De största lackproducerande områdena idag är Tokyo (Edo-lack), Kyoto (Kyo-lack) och Kanazawa (Kaga-lack). Andra viktiga platser för lacktillverkning med lång historia är Wajima, Takayama och Takamatsu. Lackarbeten har använts i Japan som konstföremål och vardagsföremål åtminstone sedan mitten av Jomon-perioden (ca 10500–300 f v t). Nya fynd kan troligen dateras till ca 7000 år f v t. Omkring 586 e v t startade en lackavdelning inom finansministeriet för att effektivt kunna organisera lackproduktionen. Buddismen kom till landet under samma tid och man började göra religiöst relaterade föremål som skulpturer och tempelinredningar. Användning av pulvriserade metaller är belagd från 700-talet, bl a i form av ”strödd bild” (maki-e) som anses unikt japansk. I Heian-periodens (794–1185) mest berömda berättelse, Genji monogatari, nämns rikt dekorerad lackinredning och lackföremål. Under Edo-perioden räknades lackträdet som ett av de ”fyra viktiga träden” tillsammans med tebusken, mullbärsträdet som man gör papper av (Broussonetia papyrifera) och mullbärsträdet som man matar silkeslarver med (Morus alba). Lackråvaran användes t ex som skattebetalning. Under Edo-periodens mitt började även förmögna handelsmän beställa exklusiva lacker med guld och pärlemorinläggningar. Lackföremålens stora betydelse i Japan jämförs med bruket av porslin i Kina. När européerna kom till Japan i mitten av 1500-talet blev de fascinerade av lackerna. Lacker var hett eftertraktade och gick på export till Europa, särskilt den typ som kallas namban-lack, som ofta har pärlemorinläggningar. Européerna försökte också att imitera den japanska lacken utan större framgång (”japanning”). Under 1900-talet har flera åtgärder vidtagits för att både bevara och kreativt utveckla lackkonsten. (Baserad på text från utställningskatalogen Japan. Föremål och bilder berättar. 2011). /PH
Stäng
|
Publicerad text <itemDescription> |
-
En länsherres bärstol. Centralt i en reseutrustning för en daimyo, länsherre, var en bärstol av det slag vi ser en modell av här. På japanska kallas den norimono och var en föregångare till det berömd...
Visa hela
En länsherres bärstol. Centralt i en reseutrustning för en daimyo, länsherre, var en bärstol av det slag vi ser en modell av här. På japanska kallas den norimono och var en föregångare till det berömda transportmedlet riksha. Rikshans namn kommer av japanskans jinrikisha, ungefär "människokraftsvagn". Dessa resor var en viktig del av "den alternativa tjänstgöringen", sankin kotai, som fr. o. m. 1635 fastställdes gälla för alla länsherrar. Det innebar att de ömsom tjänstgjorde i Edo, ömsom i sitt län. Länsherrens familj bodde permanent i Edo, sannolikt en form av gisslan för att behålla kontrollen över de mer än 260 länsherrarna. Resorna mellan Edo och provinsen var en omfattande affär, då följet kring länsherren ofta bestoe av minst 150 personer men också det mångdubbla och rentav tusentals. Kostnaderna för dessa resor tog nästan 80 procent av länsherrens inkomster och ledde till skulder hos penningsutlånare. Medan länsherren reste i en lackerad luxuös bärstol, kunde hans vasaller, samurajerna, färdas i en enklare sort som kallades kago. Flertalet fick dock gå hela vägen. (Med världen i kappsäcken, s. 93).
Stäng
|
Förvärvsomständigheter / i fält <itemDescription> |
-
Enligt s.88 i "Med världen i Kappsäcken 2002" har Wiggins donerat bärstolen i 1900.32.0189. Osäkert om det betyder att han även donerat resten av delobjekten i det numret men det kan man anta. 2015-07...
Visa hela
Enligt s.88 i "Med världen i Kappsäcken 2002" har Wiggins donerat bärstolen i 1900.32.0189. Osäkert om det betyder att han även donerat resten av delobjekten i det numret men det kan man anta. 2015-07-04/MJ
Stäng
|
Referens, källa <itemDescription> |
-
Braw, Monica, Holmberg, Petra & Myrdal, Eva (2011). Japan: föremål och bilder berättar = Japan : artefacts and images tell the story. Stockholm: Östasiatiska museet
|
Referens, publicerad i <itemDescription> |
|
Land / engelska <itemDescription> |
|
Händelse <context> |
-
Insamlad av Wiegandt, Olof Ludvig (Wiggins, Charles) [?].
-
Förvärvad av Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi.
-
Ursprung i Japan, Asien.
|
Materialkategori<itemMaterial> |
- trä
|
Material<itemMaterial> |
- lack
- metall
- trä
|
Nyckelord <itemKeyWord> |
-
1900.32.0189.V1
-
S. S. A. G.
-
SSAG
-
SSAG.189.V
-
Wiggins, Charles
|
Mått <itemMeasurement> |
-
Längd: 48,5 cm.
-
Höjd: 45,5 cm.
-
Bredd: 33,5 cm.
|
Sakord<itemName> |
- bärstol
- modell
|
Ämne <subject> |
|
Delobjektnummer <itemNumber> |
|
Alternativ identitet <itemNumber> |
|
Rättigheter för metadata <itemLicense> |
|
Källa <presOrganization> |
Statens museer för världskultur - Etnografiska museet |
Källa <url>
|
|