utställningstext

var buddhistiskt och att området hade varit
bebott av folk som var kulturellt knutna till norra
Indien och Kashmir.

Under Hedins sista expedition 1927–35 gjordes
en detaljerad arkeologisk studie av Etsin Gol, ett
vidsträckt område på gränsen till Kinas hjärtland.
Fynden kastade nytt ljus över hur Kinas relation
till sina gränsområden utvecklats över årtusendena.

Tashkent 1899

Stockholm cirka 1898
(foto: Dahllöf)

Studenternas mottagande
i Manchester 1909

Journalisterna intervjuar
under Stockholmsbesöket 1931

Inträdestalet i Svenska Akademien 1913
(foto Almberg & Preinitz)

Mot Tibet. Uppbrott
från Ganderbal, Kashmir 1906

John Gunnar Andersson, IX Panchen Lama
och Sven Hedin, Peking 1926
(foto Hartung)

Intervju i tysk TV 1940

Tillsammans med Marskalk
och Madam Chang Kai Check 1934
(foto Bosshardt)

Verner von Heidenstam, Sven Hedin,
Carl Milles, Ellen Key och
Birger Mörner 1914

Hos Otani Kozui i Kyoto 1908

Sven Hedin som offentlig person
I början av 1900-talet var Sven Hedin en av
Sveriges mest kända personer internationellt.
Han var kartläggaren av Centralasiens öknar,
floder och berg, upptäckaren av flera tusen år
gamla ruinstäder, författaren till otaliga böcker
och vetenskapliga rapporter.

Han var den siste svensken som adlades, något
som vållade honom lika mycket löje som aktning.
Upptäckaren Hedin beundrades av de flesta,
politikern Hedin fick med tiden långt fler kritiker
än vänner.

Sven Hedins tro på de ”starka männens” roll
i historien fick honom att skriva i underdåniga
ordalag om tidens härskare och krigsherrar.
Först öste han lovord över Chiang Kai-shek
och Lenin, senare välkomnade han både Adolf
Hitlers och Mao Zedungs maktövertaganden.

Ett vaxkabinett i Stockholm
På Kungsträdgårdsgatan 18 i Stockholm
etablerades år 1889 ”Svenska Panoptikon”.
Här kunde publiken se scener ur historien
och samtiden, gärna med autentiska detaljer.
I källaren fanns mördare och likplundrare,
en trappa upp kungligheter, geografiska
upptäckare och politiker.

När Sven Hedin återvänt från sin första
expedition till Centralasien 1897 infogades
han bland de övriga heroerna i vaxkabinettet.

Tre decennier senare upphörde Panoptikon
och alla dockorna bjöds ut på auktion.
Hedin såldes för 7 kronor och 50 öre
och hamnade så småningom i en potatiskällare
i Tullinge, varifrån han tretton år senare
för 50 kronor räddades av systrarna Hedin.

Den vandrande sjön
Sven Hedin älskade att ge detaljerade exempel
beträffande sina bedrifters storlek och omfattning.
Ibland visade de det heroiska i hans bravader.
De visade hur outtröttligt och exakt han iakttog,
mätte, läste av och noterade sina iakttagelser
för att sedan konstruera sina kartor.

För att kunna testa sin hypotes att sjön Lop Nor
haft två olika lägen måste han visa att dessa lägen
motsvarade två klart åtskilda bäcken. När det ena
grundat upp hade Tarimflodens vatten sökt sig
till det andra, lägre liggande, bäckenet. Själv hade
Hedin med egna ögon sett vidsträckta vattenytor
i det ena läget och salttäckt sjöbotten i det andra.

Upptäckten av ruinstaden Loulan i inflödets
uttorkade delta hade också övertygat honom om
att där en gång rått helt andra livsbetingelser.

Sven Hedin som arkeolog
I slutet av 1800-talet blev det känt att arkeologiska
fynd hade gjorts i Centralasiens öknar och oaser,
som kunde kasta ljus över både österlandets
och vår egen civilisations tidiga historia.

I det extremt torra ökenklimatet hade skrifter,
målningar, skulpturer och vardagsföremål bevarats.
De befanns rika på information om den period
för två tusen år sedan då buddhismen fördes
vidare från Indien till Kina.

Under sin första expedition 1893–97 ägnade
Sven Hedin mycken tid åt att utforska det vida
Tarimbäckenet med dess floder och öknar.
Han besökte kända fyndplatser i närheten
av oasen Khotan och ute i Taklamakanöknen
sökte han spåren av övergiven bebyggelse.

Här fann han ruinerna av Dandan Öiliq och
Kara Dung från århundradena efter Kristi födelse.
Dessa orter efter södra Sidenvägen hade haft
en befolkning av bönder, handelsmän, militärer,
administratörer och buddhistiska munkar.

Loulan, ruinstaden i öknen
Under sin andra expedition till Centralasien
1899–1902 utforskade Sven Hedin området
kring Tarimflodens nedre flöden och stötte
då på ruiner nära sjön Lop Nors uttorkade
gamla bädd.

Sensationella fynd av skriftstavar och pappers-
dokument med kinesisk skrift avslöjade att man
funnit Loulan, den nordöstra utposten och möj-
ligen den tidiga huvudstaden i Shan Shan riket.
För tvåtusen år sedan omfattade detta rike
alla oaserna runt östra Taklamakanöknen.

Fynd av rikt utsnidade trädetaljer från byggnader
och tempel utförda i gandharastil visade att Loulan
tidigt