- arkivdokument -

och kattdjur.

Däremot hade de varken

hästar, nötboskap eller höns.

Det fanns särskilda kvarter för olika yrkesmän:

obsidiankonstnärer, träsnidare, keramiker,

väggmålare... I vissa kvarter bodde krigare,

som kanske var organiserade i brödraskap.

Förmodligen hade också olika etniska

grupper sina speciella kvarter.

Den främsta exportvaran var föremål

av obsidian, ett vulkaniskt glas av hög kvalitet,

som användes till bland annat knivar,

spjutspetsar och smycken.

KOLLAPSEN

Omkring år 700 gick Teotihuacan under.

De centrala delarna av staden brändes ned

och förstördes. Orsakerna är inte kända.

Kanske invaderades staden av krigiska folk.

Kanske blev det en dramatisk klimatförsämring.

Efter sammanbrottet kunde bara

en liten del av befolkningen bo kvar.

montertext:

På en speciell punkt på himlen

väster om Solpyramiden

visar sig vid vårdagjämningen varje år

stjärnbilden Plejaderna för första gången.

Detta sker på samma dag

som solen står i zenit över staden.

Mängder av pilgrimer osv....

BEGRAVNING

De döda begravdes under husen

i speciellt uthuggna utrymmen.

De lades ofta i fosterställning,

vända mot öster.

Offergåvorna varierade

efter den dödes yrke och rang:

Föremål av obsidian,

tunna kärl i gulröd lera,

cylindervaser med tre fotstöd,

smycken av snäckskal och grönsten

var vanliga offergåvor.

Delar av hundskelett

har också påträffats i gravarna.

DEL AV VÄGGMÅLNING (KOPIA)

TEPANTITLA-RUINEN I TEOTIHUACAN

(600-700 e.Kr.)

En tolkning av denna målning

är att den med hjälp av ‘pratbubblor’

visar människor som talar och sjunger

i regnguden Tlalocs paradis.

På andra väggmålningar i samma ruin

är ‘Den Stora Gudinnan’ avbildad

tillsammans med en växt

som anses vara en hallucinogen.

Droger har ofta använts för att få kontakt

med gudar och övernaturliga krafter.

Kanske hallucinerar människorna

på denna målning? Är de kanske

i kontakt med ett paradis

som väntade dem efter döden?

TEOTIHUACAN – GUDARNAS STAD

Teotihuacan grundades på 300-talet f.Kr

och blomstrade i tusen år.

Den var en av världens största städer

med storslagna tempel och palats,

en helig vallfartsort för troende

från när och fjärran.

När spanjorerna kom till Mexico

på 1500-talet hade Teotihuacan

legat i ruiner i åttahundra år.

Men aztekerna, som hade kommit

till området fyrahundra år tidigare,

berättade att platsen var helig.

De kallade den Teotihuacan,

‘Platsen där människorna blev gudar’.

Teotihuacan var centrum i Universum.

Härifrån utgick de fyra heliga väderstrecken,

här möttes himmel, jord och underjord.

Förmodligen var det kulten kring

en helig grotta som var orsaken till

att Teotihuacan hade anlagts

just på denna plats.

TEOTIHUACAN – bekrivning av modell

Teotihuacans gator och byggnader

är orienterade efter väderstreck och himlafenomen.

En 5 km lång stenlagd paradgata, De Dödas Aveny,

löper mitt igenom staden, från norr till söder,

med mängder av tempel och altare på bägge sidor.

Öster om gatan ligger den 60 m höga Solpyramiden,

som är anlagd ovanför en helig grotta.

I norr ligger den mindre Månpyramiden

med det heliga berget Cerro Gordo i bakgrunden.

På toppen av pyramiderna har en gång

tempel eller altare varit resta.

Solpyramiden med grottan under

måste ha setts som ‘ett vägskäl i kosmos’,

som den axel kring vilken världsalltet vrider sig,

Samtidigt sades den vara en förbindelselänk

mellan Den Övre Världens tretton

och Den Undre Världens nio nivåer.

GUDARNA

Den viktigaste gudomligheten

i Teotihuacan var Den Stora Gudinnan.

Hon var stadens skyddsgudinna

och representerade det jordiska paradiset,

fruktsamheten, mångfalden och välviljan.

Hon avbildas ofta med en mask

framför ansiktet.

Stormguden bevakade bergen, himlen

och de dramatiska regn- och stormmolnen.

Han påminner om Tlaloc,

den mäktige regnguden i senare

mexikanska kulturers gudavärld.

Liksom Tlaloc avbildas Stormguden

med stora ringar runt ögonen.

En annan viktig gud

var en drakliknande orm

som förmodligen motsvarade

Den Befjädrade Ormen eller Quetzalcoatl

i senare mexikanska kulturer.

ARKITEKTUREN

Den svenske arkeologen Sigvald Linné

har bidragit till vår kunskap

om hur människorna levde i Teotihuacan.

Genom sina utgrävningar

har han kunnat visa att Teotihuacan

inte bara var ett religiöst centrum

utan också en storstad

med vidsträckta bostadsområden.

Där kan ha funnits så många

som 200.000 invånare.

De stora bostadskomplexen var byggda

i soltorkat tegel, småsten och lera.

De bestod av flera rum och innergårdar

och hade färggranna målningar på väggarna.

Rummen saknade fönster

men fick ljus från innergårdarna.

På de plana taken fanns rännor,

som samlade in regnvattnet och förde

det till bassänger på innergårdarna.

Där fanns också avloppsledningar.

När Teotihuacan byggdes, användes

varken dragdjur, hjul eller metallverktyg.

Verktygen var gjorda av sten, obsidian, trä och ben.

Man vet inte om det fanns slavar.

STYRELSESKICK

Teotihuacan var både en stad

och ett statssamhälle,

grundat och styrt

av ett eller flera okända indianfolk.

Kanske var det präster som hade makten,

man vet inte säkert. Inte heller vet man

om det fanns en eller flera härskare.

Det finns inga bilder på härskare

som hos de samtida maya

som bodde längre söderut.

Inte heller har man träffat på

något avancerat skriftsystem

som hos maya.

DAGLIGT LIV

Teotihuacan låg i ett bördigt område.

Invånarna odlade majs, bönor och squash,

och genom handel fick de honung

och frukter från mer tropiska områden.

De hade täta kontakter med indianfolken

runt omkring, t.ex. maya i Guatemala,

och zapotekerna i Oaxaca.

De hade hundar, kalkoner

och tama sällskapsdjur

såsom papegojor, apor