Vendela Carlfjord, Nyköping idag 2014

Intervju med Vendela Carlfjord (f.1996) den 10 december 2014 om hur det är att leva i Nyköping idag, i projektet "Nyköpings stadshistoria"

----------------

Sammanfattning:
Vendela Carlfjord är 18 år gammal och född i Nyköping. Idag bor hon på Rosenkällavägen. ”Det är helt okej att bo här, det är en najs stad. Och jag har tänkt tidigare att det är en sån stad man kan komma tillbaka till sen när man ska ha barn och grejer. Det är väl just nu som jag börjar tycka att den är lite för liten. Det är okej för stunden men jag är ganska peppad på att flytta till en studentstad. Uppsala, så det är ju inte så jättelångt bort. Det är också det som gör att jag gillar Nyköping, det är nära till Stockholm. Och Uppsala är nära till Stockholm, så då är det nära till Nyköping”.

Vendela har varit aktiv i Nyköpings Ungdomsfullmäktige under flera år och är det fortfarande. ”Det har betytt mycket för mig och också gjort att jag tyckt om staden mer. När man liksom får vara med och påverka och förändra. Känna att den där grafittiväggen står där för att jag har varit med och bestämt det. Sedan har jag varit mycket engagerad i Ungdom mot rasism, varit mycket ute och demonstrerat och föreläst och liksom gjort saker. Annars så tränar jag, är med vänner, sådana här vanliga saker”. Vendelas känsla för Nyköping är till stor del styrd av hennes känsla av att kunna påverka och hon tror absolut att hon hade trivts mycket sämre om hon inte haft samma inflytande. ”Jag var ganska förbannad innan jag upptäckte att det faktiskt gick att förändra det som jag upplevde inte fungerade. Att träffa människor som också ville saker betydde massor, att få se hur en kommun fungerar och fatta beslut som förändrar. Jag har lunchat med de flesta kommunpolitiker och det gör ju att man får vara med bakom kulisserna. Man lär sig hur svårt saker är och får respekt för att det tar tid att fatta beslut”.

Människorna
”Det är den här klassiska alla känner alla. Och även om man inte känner alla så känner man till alla. Man har alltid information om alla människor. Jaha är det den som har varit tillsammans med den som känner den. Så det är ju en lite jobbig stad om man skulle råka få ett rykte. Det är väl lite småstadsmentalitet. Vi skiljer oss nog inte så mycket från andra städer i det avseendet. Det är lite lagom”. Vendela störs inte så mycket att att det ser ut såhär. ”Jag har kommit att uppskatta det ganska mycket faktiskt. Ibland är det jobbigt, typ när man har den här dagen när man går på stan och ser så illa ut och inte vill träffa någon och så träffar man såklart alla liksom… Men samtidigt så, jag satt och snackade med en kompis som bor i Stockholm som tyckte att det var så tråkigt att gå ut på krogen. Och jag tyckte inte alls det, det är ju som en stor hemmafest att gå ut här i Nyköping för man känner ju liksom alla. Så är det inte alls i Stockholm. I Nyköping är det verkligen reunions, man träffar gamla dagiskompisar och bara tjaaa. Men samtidigt gör det ju att det känns alldeles för litet för att jag skulle kunna bo här konstant utan att ha flyttat någon annan stans först. Så det blir ju påfrestande på det sättet också”.

Vendela tänker att hon är fri att vara den hon är här, för att hon inte är en särskilt kontroversiell person. ”Jag är väl typ standardungdomen”. Hon tror däremot att det definitivt finns människor som är begränsade i många avseenden. ”Bara det att det inte finns grupper och organisationer för allting gör nog att många blir väldigt begränsade. Om man till exempel vill gå på opera så finns det ju inte så jättemånga möjligheter att göra det här, så då får man åka någon annan stans. Det saknas mycket intressegrupper och klubbar som gör att folk inte kan leva ut helt. Och skulle man ha en klädstil som sticker ut väldigt mycket så är det nog lättare i en storstad. Här blir det lätt så att folk börjar prata åh, den där personen som ser ut sådär. Sticker man ut så sticker man ut mycket, så alla får nog inte vara som de vill. Sedan är Nyköping en väldigt segregerad stad. Det påverkar ju också mycket hur folk tillåts vara i olika rum, vilka som är välkomna och på vilka villkor. Det märks framförallt i skolorna. Nu har vi ju i och för sig slagit ihop skolorna, vilket förhoppningsvis kommer att hjälpa det”.

”Det är ju ingenting som är unikt för oss, men det betyder inte att vi inte ska ifrågasätta det. För det är ju så att de med högst inkomst bor på ett visst ställe och lägst inkomst på ett annat, en viss socioekonomisk bakgrund fram och tillbaka lalala”.

Vendelas favoritplats i Nyköping är stadshuset
”Just för att jag hängt där så mycket. Och sen så gillar jag piren, men det gör väl alla kanske. Har många minnen därifrån. Har firat födelsedag där ute på piren med middag och tårta och allt. Gå dit och simma på sommaren, trots att det kanske inte är jättebra vatten. Sen tycker jag om klockberget, där har man så fin utsikt”. Platser som hon inte tycker om är platser som är oupplysta och känns otrygga. ”Det kan vara en plats jag tycker om när det är ljust men så fort det blir mörkt tycker jag inte om den längre. Typ parker, parker är alltid asnajs på dagen men jag undviker de helst på kvällar. Gripsholmsparken i slutet av Östra Storgatan kallas ju liksom för våldtäktsparken av alla ungdomar sedan det som hände där”. Hon nämner också området bakom Blommenhof och Slakthusområdet. ”Det är ett sjukt otryggt område. Jag vet att kommunen har ett härbärge där fast det är inga krav på nykterhet där. Det är gamla kolonilotter och en trasig lada. Byggeleverna byggde något hus där som står och förfaller. Där skulle jag inte vilja gå omkring ensam på kvällen”.

Vad vill hon med staden?
”Jag vill ha mer upplysning generellt, gatlyktor hindrar våldtäkter. Sedan vill jag att platser där man vet att det kommer att bli oroligt inte placeras isolerat utan istället i anslutning till sjukhus, vårdcentraler och annan typ av hjälp. Sedan tycker jag att möjligheterna skulle breddas här. Mer kultur, mer teater, mer föreningsliv. Ett ungdomens hus vore fett. Mer neutral mark där alla ungdomar kan vara, för nu är många ungdomsgårdar tilldelade olika grupper. Vi borde ha ett stort hus med grafittiväggar, replokaler, skatehall och allt i ett. Biosalong, billigt café för ungdomar. Platser för ungdomar som inte får gå på krogen än saknas. Därför hänger väl många runt Bussterminalen för att det glappar. Och ungdomarna ska själva få forma sitt hus”.

Vendelas dröm-Nyköping är ett Nyköping som har ett rikt civilsamhälle med mycket organisationer. En kommun där ungdomar får vara med och forma mycket mer och bestämma mycket mer. ”Och för den delen, pensionärer får ju inte heller vara med och påverka så mycket liksom”. Ett Nyköping som är mindre segregerat, gratis kollektivtrafik och mycket mer utbildningar om rasism och antirasism för lärare. ”Alla lärare borde få lära sig det innan de får börja jobba. Ett ungdomens hus. En mycket bättre ungdomsmottagning så att alla olika instanser var samlade under samma tak, så att alla slipper bli runtslussade utan att hitta fram. Jag är heller inget fan av att bunta ihop alla elever på två jättestora skolor, jag tror inte att unga blir sedda då. Jag tycker att det ska finnas mer valmöjligheter. Och att andra grupper än de som formar Nyköping idag ska få vara med och bestämma”.

Nyköpingshus och vallarna
”Vallarna är Valborg. Det är det första som dyker upp. Första gången så minns jag att våra föräldrar hade pratat så mycket om att det inte var en bra plats att vara på med mycket fylla. Tillslut fick vi gå ändå. Jag och mina kompisar hade hajpat upp det där så mycket. Sedan när vi kom dit så var det bara massa tanter och gubbar och barnfamiljer där och det hände absolut ingenting. Det var en enorm besvikelse. Vi undrade var ungdomarna och festen var?”.

Annars åker Vendela pulka och skridskor om vintern och hänger på en filt i gräset under sommaren. ”Typ En Festival arrangerades ju där också. Sedan har jag varit där med skolan och fått föreläsningar om historien runt Nyköpingshus”.

Hon beskriver platsen som en grön yta med många sluttningar, en liten damm, bakom allt rinner ån förbi och så är det ju ett vitt gammalt slott med en borggård där man kan vara och ha konserter. Dagis och skolor vistas på området, skolavslutningar, kompisgäng som hänger där och Hertig Karls marknad som äger rum varje år. ”Det är dåligt upplyst på kvällarna, det är definitivt ett ställe jag inte skulle gå ensam igenom på kvällen. Så det borde man göra något åt”.

Såhär berättar Vendela om att flytta tillbaka och varför hon vill det senare i livet; ”Man har ändå så himla mycket minnen härifrån. Jag känner ju staden utan och innan. Det är ju här jag är uppväxt, det finns ingen stad jag kommer känna så mycket för. Sedan vet man ju att alla vänner man haft härifrån från den unga åldern kommer att finnas kvar, vänner som man kanske annars hade tappat kontakten med. Och så har man ju släkten här. Det är inte för stort, schysst stad att ha barn i, en rolig stad att växa upp i”.

Om 50 år tror Vendela att staden är större. Hon hoppas på bättre tågförbindelser. ”Det kommer att växa lite åt alla håll och kanter. Mycket utåt. Lite fler affärer, restauranger. Det händer mycket i Brandholmsområdet nu. Det värsta som skulle kunna hända var om alla flyttade härifrån och staden krympte. Om Skavsta las ned, det vore dåligt. Eller SSAB som idag ger många jobb, det ligger ju i Oxelösund men många i Nyköping jobbar ju där. Det vore också väldigt dåligt om nynazistiska grupper blommade upp igen och det blev en massa demonstrationer som det var för några år sedan, en sådan stad vill ju ingen bo i”.