Hedvig Arbell, Nyköping idag 2014

Intervju med Hedvig Arbell (f.2000) den 4 december 2014 om hur det är att leva i Nyköping idag, i projektet "Nyköpings stadshistoria"

----------------

Sammanfattning:
Hedvig Arbell är 14 år gammal och född här i Nyköping. Idag bor hon på Västra Trädgårdsgatan. ”Jag tycker att det är bra att bo här. Man vet vilka alla är. Det kan ju finnas både för och nackdelar med det, men det är helt okej. Det är fina områden. Runt hamnen och så, själva vattnet och ån.”

Vad gör Hedvig i staden?
”Jag spelar fotboll och de har satsat mycket på Rosvalla så det är väldigt fint där. Så har vi bra bio. Det är liksom allmänt mysigt”.

Om människorna
”Det är helt beroende på person till person hur människorna är. Men de flesta är trevliga och hjälpsamma. Om man har fastnat eller ramlat så stannar någon och hjälper till. Det finns ju olika grupper. De som spelar sport och de som inte gör det. Jag har liksom ett tjejgäng, alla spelar inte fotboll, vissa sportar annat och vissa inte alls. Men vi är ändå en grupp. Sedan finns det de som vill vara sig själva, jag tycker att de är lite udda, de är liksom inte som jag och då blir de automatiskt udda. På så sätt blir det lite grupper också. Vissa hänger på bussterminalen och är lite otrevliga. Jag tycker att de är lite läskiga, jag aktar mig för de, vet inte vad de är kapabla till. De tycker att de är balla.”

Jag frågar Hedvig om hon känner sig fri att vara den hon är här i Nyköping. ”Både jag och nej. Man ska ju vara sig själv men det är ändå lätt att falla för grupptrycket. Alltså inte att jag har några krav på mina kompisar, vi kan vara oss själva i vårt gäng. Men det är ju andra som ser på oss utifrån. Jag tror att vi inte bryr oss så mycket om vad andra tycker. Men det finns ju andra som gör det och då kan det leda till andra konsekvenser”.

Hedvigs favoritplats i staden
”Området runt Brandholmen och hamnen där de nyligen byggt om. Kvarnen där nere vid filmkedjan, där är fint. Jag har en hund och brukar gå där i området, det är fint att bara titta, med vattnet och så. Ibland sitter jag ner och tittar runt omkring. Ser Nyköping från en annan sida än bara i själva stadskärnan. Jag tycker om närheten till naturen och vattnet. Det är ju tråkigt om det bara är asfalt, bara grått. Som i Stockholm till exempel, det är ju fint där också, men det är fint med lite omväxling, lite grönt”.

Hon tycker inte om bortglömda, övergivna platser
”Det finns ett övergivet hus, en fabrik där någon har kastat sten i fönsterrutorna. Där är det fult och obehagligt. De kunde riva den och bygga något nytt. Ett bostadshus eller någonting annat nytt och fräscht så att man kan vara där. Göra det lite finare. För nu är det bara fult!”. Hedvig tycker inte att något saknas här; ”Vi har nya restauranger och butiker. Nära till Stockholm. Men man skulle kunna fräscha upp här, det är lite olika färger här och var, det ser lite speciellt ut… Så fräscha upp”. Det är hennes dröm-Nyköping. Annars vill hon bevara slottet och hamnen. ”Nyköping ska bevara sin historia. Det är ju så litet. Tänk en tunnelbana runt här liksom”.

Hedvig trivs väldigt bra i Nyköping. Hon gillar att sporta och här finns det goda möjligheter att göra det. ”Sporten är liksom framtiden för ungdomar”. Jag frågar henne om det finns andra bra sammanhang för ungdomar som inte gillar att sporta; ”Det finns ju teater. Musikskola. Man kan säkert hitta något annat. Jag vet faktiskt inte vad man gör om man inte sportar! Men det måste ju finnas lite olika fritidsgårdar”.

Nyköpingshus och vallarna väcker tankar kring skolavslutning, Gästabud och somrar hon spenderat där och firat olika högtider. Där brukar hon också promenera med sin hund varje dag. ”Jag får nya bilder varje dag och får minnen när jag går där”. Hon brukar också gå upp på taket till Nyköpingshus och sitta med sina vänner och fika, se på utsikten. Med familjen är hon inte där så mycket. Ibland med pojkvännen.

Andra människor kan vara inne på Borggården
”Jag vet inte vad de gör där inne. Man kan väl göra vad man vill egentligen bara man inte förstör något. Ha picknick i gräset. Åka pulka och skridskor. Det beror på vilken årstid det är. Olika åldrar är där. Stora som små. Man kan vara på museet, kolla på berättelsen om själva slottet. I tunnlarna runt om kan man också vara, inte så ofta någon som är där dock”.

”Ett vitt slott med stenmurar. En fin ingång med en träbro. Vallar. En grusgång inne i området. En ingång till en stor borggård med en stor scen gjord av trä. Stengolv med olika former av plattor. Ett stort utrymme”. ”Jag var på museet med min farmor. Och så var det en stor råtta där. Jag var jätterädd. Så rörde sig svansen! Jag hoppade till och ramlade och slog i huvudet. Jag har inte varit där sedan dess. Men jag skulle kanske gå dit om farmor frågade mig igen”.

Hedvig vill inte bo kvar här i resten av sitt liv
”Jag vill pröva något nytt. En storstad. Jag vill träffa nya människor. Det finns inte så stort utbud av att träffa människor här. Det är också lite konstigt. Jag kan träffa en kompis som tillhör ett annat kompisgäng. Så känner vårt gäng till deras och deras gäng till oss. Så kan man inte träffas längre för att det är två olika kompisgäng. Så det är lite tråkigt… Jag skulle nog vilja åka utomlands och bo där i något år. Sedan när jag blir äldre skulle jag vilja flytta till Stockholm eller Göteborg och jobba där. Det är både för och nackdelar att det är en sådan liten stad. Nu när jag är liten så spelar det inte så stor roll. Jag kan liksom inte göra så mycket åt att mina föräldrar vill bo här. Men sen vill jag nog flytta härifrån till något större”.