"Som så mycket annat i vår tillvaro var det i USA som tävlingar med lådbilar, i USA kallade Soap Box Derby, hade sin början. Det var under andra världskriget, 1940-1945, när tillgången till bränsle till bilparken var starkt begränsad och därmed trafikintensiteten på vägar och gator var väldigt låg. Detta gav utrymme för ungdomar att tävla med egentillverkade lådbilar som var konstruerade med enklast möjliga detaljer eller som en del hade turen att få köra fabrikstillverkade bilar. För att uppnå rättvisa delades ekipagen in i olika klasser där man tävlade mot ekipage i samma klass.
I Sverige var det bl.a tidningen Motor som tog initiativ till att organisera lokala pojkracerklubbar som skaffade lokaler där pojkar och även flickor tillsammans med föräldrar och lokala entusiaster kunde snickra på sina framtida racerdrömmar. När våren infann sig var det dags att visa upp sina alster på olika platser i vårt land och deltaga i tävlingar både på hemmaplan och på andra platser.
I Nyköping blev intresset mycket stort beroende på att flera av stadens ledande bilföretagare engagerade sig och gav ungdomarna stöd i deras hobby. ANA som på grund av kriget ej kunde driva sin ordinarie verksamhet med att sammansätta bildetaljer till färdiga produkter var initiativrika och skaffade sig andra tillverkningar och på så sätt kunde de behålla delar av sin personal i väntan på att kriget skulle ta slut och bilsammansättningen kunde återupptas. Här tillverkade man nu bl.a hjul, styrsystem med ratt som ungdomarna kunde köpa om de inte föredrog att använda gamla barnvagnshjul och andra detaljer som de kunde uppbringa.
I linje med att ANA tillverkade detaljer till pojkracerbilar beslöt man sig för att tillverka en egen pojkracerbil som man skulle tävla med i fabriksklassen. Ekipaget som skulle ha drag av en Plymouth, vilket var ett av företagets märken konstruerades under ledning av företagets konstruktionschef och blev av hög teknisk kvalitet med bl.a trumbromsar på bakhjulen och en främre hjulupphängning som tillät justering av hjulvinklar för bästa effekt beroende på hur olika backar såg ut där man skulle tävla. Karossen tillkom av 2 st framskärmar till en Plymouth av 1939 års modell som konstruktionskontoret ritat och företagets bäste plåtslagare fick i uppdrag att forma till en kaross. Vikten på bilen och förarens sammanlagda vikt fick uppgå till max. 113,5 kg och åldern på föraren fick ej överstiga 15 år.
Här börjar det stora äventyret för undertecknad som nu blev tillfrågad om jag ville vara förare till Sveriges snyggaste pojkracer och till mitt förfogande skulle stå en ingenjör för alla justeringsarbeten vid kommande tävlingar och en chaufför som skjutsade bilen och mig till tävlingsplatserna runt om i Sverige!! Svaret var enkelt att formulera och nu började turnerandet till olika backar runt om i Sverige. Iklädd vit tävlingsoverall och vit tyghjälm mötte jag i regel 4-5 andra fabriksbilar. Resultatet var i regel mycket positivt. Den stora överraskningen var publiktillströmningen. I städer som Uppsala , Örebro, Nyköping, Djursholm var ofta publikantalet 3.000 – 5.000 personer, som trängdes för att komma tävlingsekipagen så nära som möjligt. I regel var det 50 -60 ekipage som tävlade i olika klasser. Årets händelse var Pojkracer Grand Prix som varje år avgjordes i Gasverksbacken vid Hjorthagen i Stockholm. Där kunde publikantalet uppgå till 20.000 personer.
Allt detta pågick under krigsåren 1943 – 1945. När freden kom 1945 började genast hjulen att rulla igen och utrymmet på gator och vägar att trafikeras i ökande omfattning. Därmed var ett kapitel i bilismens utveckling historia.
ANA:s fabriksbil föll i glömska och först 2008 dök bilen upp i Nyköping igen tack vare ett berömvärt arbete av Automobilsällskapet i Nyköping, som nu förfogar över bilen vilken är i ett förvånansvärt gott skick". / Hans Thörnqvist 2009-02-10
Se även NYK september 2013 sid 28-30
Tävlingen i Nyköping arrangerades av Södermanland Nyheter, AB Nyköpings Automobilfabrik och Bil AB Erik Källander.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
