På Kungsberget i Strängnäs låg förr ett stort timrat hus med tre skorstenar. Det kallades Kråkslottet och var studentbostad för många generationer skolpojkar eller djäknar som studerade vid Strängnäs gymnasium. Det låg vid dåvarande Klostergatans sydöstra del nära Kungsberget, där dagens Klostergatan och Vasagatan möts. Huset var huvudbyggnad i den norra delen av tomt nummer 65 på Strängnäs stadskarta från 1785. Tomten sträckte sig från Klostergatan ner till stranden nära ångbåtsbryggan. Dagens Vasagatan har fått sitt namn från en tradition som säger att Gustav Vasa bott i huset då han som liten gick i skola i Strängnäs.
Vid rivningen av kråkslottet 1871 tillvaratogs denna dörr, en syllstock (SLM 50100) och en golvplanka av ingenjör Appelberg, som hade med husets rivning och uppförandet av den nya skolan att göra. De förvarades först av Södermanlands fornminnesförening. Senare vid Strängnäs museum. Från år 2017 ingår dörren och trästocken i Sörmlands museums samlingar. Golvplankan är inte återfunnen. Till dörren hör en lapp med texten "Från Torekällberget hösten 1993 genom Eric Harry Bergquist".
Dörren är av typen spegeldörr eller tvåfyllnadsdörr med måtten 159x95x2,6 cm, bestående ett ramverk och två släta fyllningar. Ursprungligen har den troligen varit helt tillverkad av ek men vid något tillfälle har den reparerats och några delar av ramverket bytts ut till furu. Dörrens utsida är slät och rödfärgad samt försedd med två gångjärn med stora bockhornsbeslag. Insidan av dörren är försedd med ett litet kammarlås samt ett litet handtag av järn. Den övre fyllningen är inramad av en stiliserad portal. Denna dörrtyp började användas på landsbygden under 1600-talet. De S-formade gångjärnen, bockhornsbeslagen, kan i högreståndsmiljö hänföras till 1500-tal.
Husets interiör finns beskriven i en reseberättelse av engelsmannen Horace Marryat från 1860. Han skriver att det är en liten solid och gedigen byggnad av grovt tillyxat timmer. En överbyggd brant trapp på husets gårdssida leder upp till en liten förstuga med bänkar runt väggarna. Därifrån leder en dörr vidare till en kammare som får sitt ljus från ett långsmalt fönster. Bjälkarna i taket är krokiga och fallfärdiga och kring dörren och fönstret finns enkla sniderier.
Byggnaden är beskriven ytterligare en gång 1860, då ägarinnan Anna S. Sundqvist lät brandförsäkra sitt hus. Det beskrivs som ett envånings timmerhus med måtten 13,5x7,5 meter, delvis brädfodrat, med tegeltak, tre skorstenar och inredd vind. Den nedre våningen hade tre rum, ett större kallrum, kök och två kontor medan vinden hade tre rum och två kontor. Ingången till husets nedre våning fanns på gårdssidan där man gick in via en överbyggd brant trappa och en förstuga. Under bottenvåningen fanns en källare med murade väggar och bjälkar i taket.
I en notis i Strängnäs Tidning 8 april 1871 kallas huset Strängnäs äldsta träbyggnad. Att huset verkligen är gammalt kan anas med ledning av en blyertsteckning från mitten av 1600-talet av Erik Dahlberg, där han nedtill på ett blad med en avbildning av Strängnäs stad även skissat ett hus av samma typ som Kråkslottet med den yttre trappan.
Huset fotograferades vid rivningen strax innan den stora stadsbranden vårvintern 1871, (SLM SEM_B53-6R). Det är även avbildat på en akvarell av konstnären Fredrik Scholander 1842 (SLM M023575) där man ser huset och två djäknar i sina karakteristiska kappor (SLM 51750) vid trappan. På en blyertsteckning av Nils Månsson Mandelgren från 1866 syns husets norra sida mot klostergatan med timring, bjälkar och tvärväggar. Grunden till huset blev aldrig avriven utan ligger fortfarande kvar under utfyllnadsgruset i backen där Klostergatan och Vasagatan möts.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
