Uppsats om Gustaf och Hedda Larssons liv på Ekhov

Uppsats om Gustaf och Hedda Larssons liv på Ekhov, skriven av Christina Frohm 1959. Gustaf och Hedda Larsson var Christina Frohms morfars föräldrar. Uppsatsen var ett bidrag till en tävling anordnad av Daga härads sparbank i samband med deras 90-års jubileum.

”Jag vill berätta hur en ”statares” arbetsförhållanden och ekonomiska ställning tedde sig på Ekhovs herrgård på 1870-80-talet. Gården ägdes då av Major Broms vilken även var medlem i styrelsen av Daga Härads sparbank och Björnlunda fattigvårdsstyrelse. Några besök av gårdens folk till banken för insättningar var nog tämligen sällsynta. Då lönen för en ”statare” var endast 80 kr om året, men min morfars-far som jag nu tänker berätta om blev astmasjuk sedan han varit i tjänst i fem år, och då sänktes lönen till 70 kr om året. Vidare skulle morfars-mor göra 24 dagsverken vid gården utan ersättning för att hennes make måste vara ifrån arbetet någon enstaka gång. För att hjälpa upp ekonomin något åtog hon sig mjölkning morgon och kväll av 13-14 kor för 16 öre om dagen. På morgonen kl 5 och på kvällen mellan kl 6 och kl 8. Detta höll hon på med i 18 år. Vidare hade de ”stat” bestående av 5 tunnor råg och 1 halv spann lika med 2 fjärdingar vete. Lite korn och salt sill och en kanna mjölk om dagen. Lägenheten bestod av ett enda rum med öppen spis, till år 1905 då de fick järnspis. Några fritidsproblem existerade nog inte på den tiden, då hon spann, vävde och sydde familjens kläder för hand. Och han lagade alla skor. Allt detta gjordes på vinterkvällarna vid ljuset av en liten gaslampa, vilken fortfarande finns kvar i vårt hem. Ledigheten bestod av 3 vardagar: när potatisen skulle sättas och tas upp och när julgrisen slaktades. På julafton arbetades det till kl 2 varefter man samlades i gårdens kök. Där blev de bjudna på glögg och dopp i grytan. Där fick man mottaga julklappar: två ljus, en almanacka och en halv bunt garn. En liten hobby hade min morfars-far liksom morfar, han spelade fiol. Och den finns ännu kvar hemma. Då fanns heller ingen pension eller fina pensionärshem. Så de måste arbeta tills de lades i grav. Nu är ju statarsystemet borttaget och den nutida lantarbetaren har en människovärdigare tillvaro. Han har fått 8 timmars arbetsdag, moderna bostäder och som andra 3 veckors semester. Men kanske människorna då var nöjdare än vad många är nuförtiden.
Detta skrevs av Christina Frohm till en tävling i Daga härads sparbanks 90-års jubileum, och boken utgick med första pris 175 kronor. Det går antagligen till en skolresa. Hösten 1959.”