Polska ubåtarna Sep och Rys vid Vaxholms fästning 1939

Publicerad "Wadek Sloma. En polsk ubåtsman i Mariefred" (2006), sidan 67.

"När vi inte lyckades ta oss till England bestämde vår kapten att vi var tvungna att begära asyl i Sverige. Vi patrullerade mellan Gotland och Öland, så det var närmast. Vi gick upp vid Almagrundet i Stockholms skärgård. Precis när vi kom upp över vattenytan med periskopet passerade en Vaxholmsbåt längre bort. Det var folk på däck och när de såg oss började de skrika: 'En ubåt, en ubåt!'. Vi hissade den polska flaggan så att de inte skulle tro att vi var tyskar. Sedan kontaktade vi Stavsnäs Radiostation och talade om var vi låg och att vi behövde hjälp. Det är nämligen så att man har rätt att ligga 24 timmar i främmande hamn och få bränsle och reparera enklare skador. Vi ville bara få hjälp och så fort som möjligt gå ut igen på Östersjön för att, när det lugnat ner sig göra ett nytt försök att ta oss över till de polska styrkorna i England. [...] I Stavsnäs låg en svensk kryssare och vår kapten fick gå ombord för att förhandla med svenska militären. Under tiden fick vi stå uppställda i våra uniformer på däcket. Vi hade förlorat fosterlandet. Vi hade ingenstans att ta vägen. Visserligen var vi befriade från helvetet men vi visste inte vad som skulle hända med oss. Vi var så utmattade att vi nästan inte kunde stå på benen. Det var flera stycken om ramlade omkull på däcket"/Ur boken "Wadek Sloma" sidan 61, 63.

Fler foton finns, se fotoprotokoll.
Se även intervju med Wadek Sloma 2005-12-22