Mona Mehlqvist med Lars-Eric och Kerstin, 1957

"Det är 1957 och på gården till Ringvägen 56 står från vänster Mona, Lars-Eric och Kerstin. Det finns egentligen inga speciella parkeringsplatser för det är inte många som har bil. Det kan möjligen bero på att flera ur personalen på F11 bor i huset. De skjutsas med speciell buss till och från flottiljen och har kanske därför inte så stort behov av bil.

Under tidigt 50-tal bodde det en familj i huset som hade något så ovanligt som en husvagn. Jag var riktigt avundsjuk på barnen i den familjen som hade tillgång till en lekstuga på hjul. Det var så barnet Mona såg det.

På F11 fanns det en mängd duktiga människor i olika yrken. Bland den militära personalen fanns det tekniker, musiker, läkare, frisör, meteorolog, trafikledare m fl. I vårt hus på Ringvägen bodde frisören. Han hade en ganska stor svart hund som hette Murre. När husse spelade vackert på sitt piano kunde vi i vår lägenhet höra hur Murre gjorde allt för att gräva ner instrumentet. Gick inte det så ylade han ett litet solo. I vår trappuppgång bodde katten Pirre som var svart och vit. Han brukade sola sig på trappen vid ingången.

Ibland kom det en stor bil med koks och då öppnades en lucka i väggen på framsidan av huset. Lite senare på 1950-talet grävdes hela gården upp för att göra plats för en oljetank.
Två tredje delar av gården bestod av gräsmatta. Ut mot Vallarvägen fanns ett ganska stort träd, åtminstone för ett barn. Ett mindre träd av samma sort finns framför porten vid A-ingången. Det var gullregn, otroligt vackra när de blommade. Våra föräldrar varnade oss för att smaka på de vackra och lockande hängena eftersom de är så giftiga. Några små kunde väl inte motstå och hamnade därför uppe på lasarettet. Det hade vi hört talas om.

På framsidan av huset, som vette mot Vallarparken, fanns det en stor sandlåda mitt på gården. Invid väggen mellan ingångarna stod det två bänkar där mammorna kunde sitta. Ibland pratade de och ibland handarbetade de samtidigt som de höll ögonen på oss i sandlådan. På baksidan av huset, som vette mot Ringvägen, var det gräsmatta och mitt på den stod en syrenbuske. Längs Ringvägen och Vallarvägen var huset omgivet av en häck där vi brukade hitta nyckelpigor. Huset var byggt under kriget och var försett med skyddsluckor för fönstren i källarvåningen. När luckorna stod öppna bildades djupa nischer in till fönstren och där brukade vi leka med våra dockor. Nischerna var på lagom höjd för ett litet barn och där kunde man ha skötbord och byta på dockan. Det fanns även skyddsluckor till källardörrarna på gavlarna av huset.

På vintern brukade vår portvakt spola en isbana på den delen av gräsmattan som låg utanför 56 B. Pojkarna spelade nog ishockey och bandy. De första konståkningsskridskorna hade kommit men de flesta hade ishockeyrör. Flickornas var vita. Som första skridskor fick vi ofta en typ av skridskor som man satte på pjäxorna och skruvade fast.

Ringvägen på 1950-talet var en livlig gata. Där fanns NJ:s livsmedelsaffär, Mekka konditori med de första mjukglassarna, Bengtssons kiosk, en tobaksaffär med ett stort sortiment, damfrisering, en fiskaffär på Ringvägen 39 och Konsum vid hörnan mot Fågelbovägen. Längs Ringvägen växte det rönnbärsträd. På höstarna när skolan började brukade vi plocka rönnbär och trä upp på sytråd. Det blev vackra halsband, armband och örhängen". Nedtecknat av Mona Wiman, född Mehlqvist, i januari 2016

Bild publicerad på Instagram vecka 9 år 2016.

Syntolkning: Tre barn står uppställda framför en bil i solskenet och tittar in i kameran.