Läsestund på Ringvägen 56 i Nyköping i mitten av 1950-talet

"Vi sitter ute på gården på Ringvägen 56 i våra solstolar och pappa läser en serietidning, Kalle Anka, för mig. Min pojkdocka Mats ligger på gräset och i bakgrunden kan man se en piskställning som var vanlig på alla gårdar längs Ringvägen. Det fanns även ställningar för tvätt ute på gårdarna. Det är mitten på 1950-talet.

Jag tyckte om när pappa och mamma läste för mig. Det var Kalle Anka blandat med böcker. Eftersom jag alltid älskat djur tyckte jag speciellt mycket om när pappa läste Rudyard Kiplings Djungelboken. Det här var långt före den tid när Disney gjorde Djungelboken till tecknad film. Thorbjørn Egners Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen både läste och sjöng vi tillsammans. Den var översatt från norskan av nyköpingsbon Ulf Peder Olrog tillsammans med Håkan Norlén.

Till jul brukade vi läsa berättelsen om Röd-Maja och Gul-Maja ur Anna Maria Roos I Önnemo. Den berättelsen om den lille pojken och hans två dockor gick rakt in i mitt hjärta. Jag kunde så lätt förstå pojken och hans känslor för sin gamla slitna Röd-Maja. För mig som barn var det som om någon skrivit om mig och min älskade kanin Stampe. Citerat ur boken:
”Maja blev lilla Bos käraste leksak. Han hade henne med sig i sängen, när han sov, han släpade henne med sig, när han var ute och gick, och han kunde sitta och prata med henne långa stunder. Snart nog började Maja se rätt illa medfaren ut. Den röda färgen var borta fläckvis, och några av hennes små runda, svarta knappar voro till hälften utplånade. Men Bo älskade henne inte mindre för det.”

Min pappa var musiker och han hade hittat en liten serie böcker av Titt Fasmer Dahl i Barnbiblioteket Saga. Det var berättelser om de klassiska kompositörerna som barn. Självklart föll jag för den busige lille Mozart. Vi hade porträtt av många kompositörer på väggarna hemma, men tyvärr kunde jag inte hitta min favorit Mozart. Jag bad mamma och pappa om att få köpa ett porträtt av Mozart och det skulle jag få. Jag fick välja ut ett själv i en liten affär i hörnet av Behmbrogatan och Västra Trädgårdsgatan. Det blev ett ganska ovanligt porträtt med en Mozart utan peruk. Men han liknade nog den person jag lärt känna i den lilla boken.

Både mamma och pappa var duktiga berättare. På Astrid Lindgren-sätt kunde de återberätta händelser från barndomen i Dalarna respektive Gästrikland. Mina kamrater tyckte det var extra spännande när pappa berättade spökhistorier från den skola där han vuxit upp. Han släckte lampan i taket och samlade oss runt en liten röd bordslampat. För att få ett extra spöklikt ljus lade han över en duk över lampan. Men innan dess hade han ritat upp en skiss över skolan så att vi barn hade en livlig bild av hur det såg ut. Sedan började han berätta och det gick kalla kårar efter ryggraden på oss. Vi ville veta exakt var någonstans i huset det spöklika hade inträffat och vi ville höra historierna berättas om och om igen. Då var jag lite stolt över min pappa, för ingen kunde berätta så bra som han.
Om någon är intresserad av vad pojkar på Ringvägen läste ungefär vid den här tiden så finns det litteratur om detta. Conny Svensson från Ringvägen 31 har skrivit boken Tarzan i slukaråldern". Nedtecknat av Mona Wiman, född Mehlqvist, i januari 2016