Lyans Rävgård år 1939

märkt: 448/43

"Under en period från 1930-talet och framåt har det funnits ett flertal rävgårdar och minkgårdar i Skogstorp och dess omgivningar. Orsakerna till att det fanns så många var säkert flera. I Bra Böckers lexikon står följande att läsa: "Länge var pälsverk förbehållna de övre samhällsskikten. Under världskrigen, då import och export periodvis upphörde, ökade pälsdjursstammen i Sverige kraftigt, och vid 1950-talets början var utbudet så stort att auktionspriserna började sjunka Därmed försvann pälsens lyxstämpel". Flera sökte alltså möjligheter att få sin utkomst i denna nya bransch. Så småningom blev man emellertid för många och priset på skinnet föll. Dessutom blev det dyrt med både frakter och mat. Från att ha varit som störst under 1940-talet minskade branschen rejält under 1970-talet. I dag finns ingen rävgård kvar i Skogstorp, men det finns en i Västermo. [...] Att sköta en rävgård var som vanligt ladugårdsarbete, Det skulle bytas strö, rävarna och minkarna skulle utfodras och sen skulle man avliva och "pälsa" dem. Maten rävarna fick bestod av slaktavfall, som man fick hämta vid slakthuset inne i Eskilstuna, fiskavfall med tåg från Göteborg, spannmål och potatis. Den gjordes i ordning i ett kök. Rävburarna tillverkades vid Snickerifabriken i Husby, monterades ihop och kördes till rävgården på lastbil"
¨
[...] "... fabrikör Edvin Björkman, Eskilstuna, inköpte år 1945 Dasons rävgård vid Skogstorp. Där uppföddes s k "Grönlands blåräv". Ägaren hade förut blårävarna vid den andra gården vid Hyndevad. Rävgården sköttes av en föreståndare och en medhjälpare" /Ur "Näringslivet i Skogstorp", Husby-Rekarne Hembygdsförenings årsskrift nr 7 (1999), sidan 37.39