Säby i Aspö socken 1968

"Säby präktiga manbyggnad byggdes troligen under 1630-talet till två envåningsbyggnader, som senare byggts samman till en enda. år 1918 togs de många takkuporna upp för att ge ljus åt de gästrum, som då inreddes på vinden"
[…]
"Säby bestod av fyra hemman, som mestadels hörde under Lagnö. Ett eget, självständigt säteribildades av de fyra vid den bodelning, som omtalas under Lagnö, då riksrådet Peder Nilsson Ryning dog 1613. Säby tillföll då Christina Ryning, som lyckades skapa sig ett eget säteri vid Säby i slutet av 1630-talet. Hon gifte sig 1640 på Ängsö vid norra Mälarstranden med riksrådet presidenten i Göta hovrätt Peder Eriksson Sparre, som dog redan 1647. […] Säby, vars namn betyder "byn vid sjön", gör skäl för namnet, för gården ligger vid Mälaren på en mycket låglänt strandäng, som avgränsas mo de närmaste markerna genom en låg grusås, å vilken byns gamla gravfält ligger. Som redan skrivits, blev Säby sätesgård åt Christina Ryning på 1630-talet. Säkerligen är det under hennes tid, som den nuvarande manbyggnaden uppfördes. Traditionen säger, att den ursprungligen skulle ha bestått av två hus, som byggts samman. Därför skulle tala, att vardera halvan av huset har sin egen källare, och förr kunde man komma in i huset genom två skilda ingångar, et arrangemang, som ändrades vid en stor renovering av byggnaden år 1835. De två ingångarna vette mot söder, oh det är tydligt, att sydfasaden betraktades som huvudsida av huset. Fortfarande för en bred men låg terrass ned mot Mälarviken, där brygga funnits, över vilken man säkerligen väntade de flesta och bästa gästerna. Sedan Tosterön blivit bättre tillgänglig för fordon, så önskade man vända på huset, och därför togs en mittingång upp i norra fasaden, och där utanför byggdes en präktiga trappa upp. Ursprungligen måste manbyggnaden ha varit ett envåningshus. Den stora vindens inredning skedde, då huset genomgick en stor förvandling åren 1914 till 1918. Byggherre var då baron Herman Wrangel, arkitekt var F A Beundorf i Skövde, och de smakfulla och tidstypiska dekorationer, som gjordes t.ex. i matsalen, åstadkoms av en dekorationsmålare Leon Larsson. Genom de båda stora restaureringarna har det inte blivit mycket kvar av 1600-talets och 1700-talets utsmyckning" / Ur Tosterö kommun (1968), sidan 46, 49-50