Runstav

"I Södermanlands länsmuseums samlingar finns i dag bevarade sex runstavar och en runbräda, den senare daterad 1728. Runstavarna är samtliga formade som spatserkäppar, på vilka ristats klantiga runtecken och klumpiga figurer symboliserande olika kyrkliga bemärkelsedagar och för jordbruket viktiga händelser. En av vandringsstavarna skiljer sig dock markant från de övriga genom sina grannt sirade tecken och sina välgjorda figurer, som vittnar om tillverkarens handaskicklighet.

Runstaven är en kalender, som gäller för alla år. Den uppträder oftast i form av vandringsstavar, på vilka finns figurer, runtecken, som man vävt samman till en trolsk enhet. Allt som allt finner man tre rader på en runstav. Den första raden utgöres av runalfabetets första sju tecken. Varje runa representerar en av veckans dagar och alla tecken upprepas femtiotvå gånger, d.v.s. lika många gånger som det finns veckor på ett år. Årets 365:te dag anger man med en tilläggsruna. Under runraden, som anger veckodagarna, återfinnes en andra rad av runor, som betecknar gyllentalet, d.v.s. ett tal, med vars hjälp man kan bestämma påsk eller pingst, ange månens lopp under året och förutsäga ny eller nedan. Det senare var av stor vikt för bonden i hans praktiska värv. I ny borde man utföra de flesta sysslor, ty som månen då tilltar i storlek, så förkovras allt annat, som startas, Dock heter det även i sörmländsk folktradition, att allt som växer uppåt och ovan jord skall man så i ny, medan sådan, som skall gro under jord, helst bör sättas i nedan.

Förutom att var tystlåten rådgivare åt bonden var runstaven även årets krönikör. Genom de figurer, som spelar upp en fascinerande symfoni på runstavens tredje rad, påmindes den sörmländska bonden om en rad viktiga händelser. På vår stav återfinnes en stor mängd olika tecken, vilka vart och ett är en symbol för en händelse. Julen anges med uppresta, krumma dryckeshorn symboliserande den rikliga förplägnad, som då gavs i stugor och torp, medan tjugondag Knuts upp och nedvända horn skvallrar om, att julen är slut och allt öl uppdrucket. Den femarmade ljusstaken markerar kyndelsemäss 2 februari, den stora ljusfesten då menigheten med ljus i händerna gick runt kyrkan och kyrkogården. Majstången är midsommarens attribut och gåsen är Mårtensdagens.

Dagar viktiga ur jordbrukssynpunkt utmärkes genom emblem hämtade från förebilder i det praktiska livet. Bengtsdagen 21 mars betecknas på de sörmländska stavarna med en plog. Nu var det dags att starta vårplöjningen. Slåttern började vid Bonde-Knut och lien markerar därför 10 juli. Bockarnas gällning vid Mattsmässan utmärkes med bocken själv och höbärgningen i slutet av juni med en högaffel. Hästen vid Georgsdagen 23 april anger, att stona då är brunstiga och bör betäckas, saxen vid Egidus 1 september att fåren skall klippas och kardan vid Birgitta att ullen skall kardas.

På Bengtsdagen trodde man i Södermanland, att ormarna kröp fram ur sina gömslen, men att de saknade verksamt gift till Tiburtiusdagen 14 april. Tiburtius dag var tillika den första sommardagen och runstavstecken för den är ett smäckert träd med uppåtriktade grenar. Denna vårens och lövsprickningens symbol kommer igen i förvanskad form sex månader senare. Då ser man på staven ett träd med slokande grenar, som anger att vintern och lövfällningen börjat. Vi är då framme vid den första vinterdagen eller Calixtusdagen 14 oktober.

Mycket vanliga tecken på runstavar är de attribut, som hämtats från kyrkliga symboler. En krona återfinnes över Jungfru Marias olika dagar: 2 juli då Maria besökte Elisabeth, 15 augusti Marie himmelsfärd, 8 september Marie födelse. Erik den Heliges translationsdag utmärkes med en kunglig krona, medan apostlarnas utsändande att predika evangelium markeras av tolv små kryss (15 juli). På den heliga Birgittas dag återfinnes dock på de sörmländska runstavarna en karda, som anger, att då skulle ullen börja kardas, och då skulle kvinnorna börja sitta kväll. Den heliga Birgittas attribut var ursprungligen bokstället och den uppslagna boken, i vilken hon skrev ned sina uppenbarelser. I sörmländsk folktradition tyddes dock boken som en karda, därav kardan på runstaven. Sankt Mikaels dag 29 september utmärkes på staven med en besman, och den dagen började husmodern väga in sina varor från sommaren. Ursprungligen var Mikaels tecken en lur och en våg, men de tolkades om av sörmländska runstavsristare. Axet, som markerar Eriksdagen 18 maj, är även en omtolkning, denna gång av sankt Eriks svärd.

Med runstaven som vägvisare har den sörmländske bonden allt från medeltiden och långt in på 1700-talet vandrat omkring i kalendervetenskapens irrgångar. Kunskapen om stavens tolkande gick från far till son, från mor till dotter. Men när den tryckta almanackan blev lättillgänglig, kom runstaven att representera blott ett stycke slocknad bondekunskap, som i vår tid kan återuppväckas endast med vetenskapens hjälp" /Ur Sörmlandsbygden 1961 , "En runstav i Södermanlands länsmuseums samlingar", sidan 161-164