| Anmärkning <itemDescription> |
-
"Tillsammans med P. A. Larsson och Carl J Johansson grundade Axel Söderberg år 1889 ett gjuteri och aduceringsverk i Eskilstuna. Axel Söderberg, som gått i gjutarlära i Stockholm samt praktiserat yrket under åtta år i Amerika, lämnade firman efter några år och for till England för att vid Pullmans fabriker i Newcastle lära mer om gjuteritekniken. I Snopptorp på fastigheten Ryningsberg, som avskilt...
Visa hela
"Tillsammans med P. A. Larsson och Carl J Johansson grundade Axel Söderberg år 1889 ett gjuteri och aduceringsverk i Eskilstuna. Axel Söderberg, som gått i gjutarlära i Stockholm samt praktiserat yrket under åtta år i Amerika, lämnade firman efter några år och for till England för att vid Pullmans fabriker i Newcastle lära mer om gjuteritekniken. I Snopptorp på fastigheten Ryningsberg, som avskilts från Annehill år 1902, uppfördes bostadshus och uthus. I detta senare startade Axel den 9 maj 1905 i blygsam skala ett gjuteri för framställning av gjutgods i rödgods, mässing och aluminium. Axel Söderberg blev härvid den förste i Sverige att gjuta i aluminium, ett material som med tiden kom att få en allt större betydelse. Det pimpelspö i aluminium, som Axel tillverkade blev visserligen ingen succé, ty vintermetarna på Hjälmarens is tyckte att metallen var för kall att handskas med. Ingen kom på idén att isolera handtaget. Makarna Söderberg fick tre barn, sönerna Eric och Carl samt dottern Gerda. Eric och Carl fick efter skoldagens slut hjälpa till i gjuteriet med kärntillverkning och andra småjobb. Det berättas att Carl, som efter avslutad skolgång arbetade i gjuteriet, vid ett tillfälle begärde påökt med 5 öre i timmen. Då han nekades detta av fadern tog han anställning som bagerilärling i Petterssons bageri på Köpmangatan. När Axel Söderberg dog år 1913, endast 47 år gammal, övertog Carl rörelsen. Som sin far drevs Carl av framsynthet och experimentlusta. Så t ex gjöt han av sin mammas största stekpanna och presenterade henne en ny lätt i stället. Efter ett antal försök gav hon emellertid upp och slängde ut pannan med kommentaren: "Calle försök inte med sådana. Det är dödfött, allting bränner fast i den här metallen". Det skulle emellertid senare visa sig att just köksartiklar som stekpannor, stekgrytor, plätt- och pannkakslaggar samt våffeljärn blev en lönsam nisch för gjuteriet, när man väl kommit på att anpassa godstjocklek till detta nya material. Carl drev rörelsen ensam till år 1916, då brodern Eric trädde in i firman. Även systern Gerda knöts senare för administrativa uppgifter till företaget, som nu fått namnet Bröderna Söderbergs Metallgjuteri- och Metallfabrik. År 1917 blev den lilla verkstaden i Snopptorp för trång och man skaffade lokaler på Krongatan. I den nya lokalen svarade Carl för gjutningen. Så forslades godset, ibland på motorcykel, till Snopptorp , där Eric hade ansvaret för bearbetningen. Så pågick det till 1919 då lokalerna åter var för trånga och man skaffade nya på Gredbyvägen, dit man flyttade såväl gjuteri som bearbetningsverkstad. Carl Söderberg fick höra talas om kokillgjutning (gjutning i metallform i stället för i sandform) och for med en mindre summa pengar till Tyskland för att dels lära sig denna gjutmetod, dels köpa med sig en kokill hem. Även här blev Söderbergs pionjärer i Sverige genom att föra in denna gjutmetod. Även Carls son, ingenjör Carl-Eric Söderberg, arbetade i företaget i olika ledande befattningar, bl a som VD i Söderbergsägda Modellfabriken. Satsningen på nya gjutmetoder och lättmetall (legeringar med aluminium) gav företaget framgång med hushållsartiklar, butiksinredningar samt industrigods. Av det lilla gjuteriet i Snopptorp som Axel Söderberg startat år 1905 blev så småningom ett av landets större företag i branschen. Söderbergs Gjuteri ingår numera i Varnäsföretagen AB. I det f d gjuteriet på Ryningsberg fortsatte Gustav Nystedt år 1921 med plåtslageri, vilken verksamhet avlöstes på 1930-talet av Johanssons Smidesverkstad. [...] Fastigheten behölls i familjen Söderbergs ägo ända till år 1967, då Gerda Söderberg (gift Pernblad) sålde den, varvid såväl bostadshus som verkstadsbyggnad fick lämna plats för en modern villa" /Ur "Snopptorp, Tunafors, Skogsängen. Tre områden i Eskilstuna", Lokalhistoriska Sällskapet i norra Södermanland (2011), sidan 204-205
Stäng
|
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
