Nyare tids-rummet, Roggemuseet 1948

"Södermanlands hembygdsförbunds samlingar av kyrklig konst, som ursprungligen hopbragts av Södermanlands fornminnesförening, äro tillsvidare utställda i översta våningen på Roggemuseet i Strängnäs. Samlingarna omfatta i huvudsak medeltida kultbilder i trä, vars förhållandevis stora antal gör samlingen till en av de förnämsta i Svensk landsort, samt kyrkliga textilier, varav en de är medeltida men flertalet från nyare tid. Enstaka andra föremål från tiden efter reformationen kompletera utställningen, så att den kan sägas visa prov på kyrklig konst från medeltidens äldsta skede fram till 1700.talets slut, vilket i runt tal vill säga den kyrkliga konsten inom landskapet under nära sju århundraden"/Ur Sörmlandsbygden 1948 sidan 99-100.

"Medeltidens rikt utsmyckade., stämningsmättade kyrkorum utarmades efter reformationen. Begravningsminnen och enstaka porträtt blev kyrkornas huvudsakliga prydnader"

"Nyare tids-rummet. För reformationens män tedde det sig som en väsentlig sak att ur kyrkorna avlägsna allt som påminde om den katolska tiden. De konstförempål, som en medeltidskyrka var rik på - krucifix, helgonbilder, praktfulla mässhakar etc. som bland annat haft till uppgift att suggerera fram en stark känslomättad stämning inom kyrkans väggar, ytterligare förhöjd av en rikt utvecklad ritual, där inte minst rökelsekarens välluster spelade en roll, motverkade enligt den nya uppfattningen den nya tidens sätt att se på hithörande ting en riktig och sann uppfattning av den kristna läran. I stället för att delgiva menigheten religionen via känslan skulle detta ske via förståndet d.v.s. genom predikan. Därför avlägsnades efter hand de medeltida inventarierna och efterträddes, i den mån de alls ersattes, av enklare ting, på vilket bland annat mässkläderna, som ovan antytts givit exempel. Behoven av skönhet var dock för stort hos menigheten för att den i längden skulle ånöja sig med den torftighet de protestantiska prästerna bjödo. Så småningom uppträder konsten på nytt inom kyrkan, dock i andra former än tidigare med hänsyn till de helt olika förutsättningar som numera bjöds. Bilder uppenbarar sig som förut på altarpruynader men främst på predikstolarna samt i form av tavlor på väggarna, oftast porträtt av medlemmar ur kungahusen, av präster eller av socknens stormän. Vidare upphängdes gärna som prydnader i kyrkorna avlidna stormäns i trä snidade begravningsvapen samt minnestavlor - epitafier - över dessa. [...] De prydnader av detta slag, som tillförts kyrkan efter reformationen, ha i regel icke avlägsnats från den plats, de en gång fått. Nyare tidens kyrklig konst är därför endast sparsamt företrädd på museet. [...] Porträttkonsten företrädas hör av ett par Ehrenstrahl-porträtt på östra väggen av Karl XI (t.v.) och Karl XII (t.h.) [...]. De värjor, som upphängts vid porträtten, ha i ursprungskyrkorna varit upphängda under vederbörande ägares begravningsvapen [...]. De äro minnen av en forntida sed, som bjödo att den döde skulle begravas med sina vapen. Denna sed fortlevde ännu under hela 1600-talet men upphörde under 1700-talet. Värjorna nedanför Karl XI:s porträtt tillhöra 1700-talet men de övriga 1600-talet. [...]. Som prov på klockgjutarkonsten vid 1700-talets början har här uppställts en mindre klocka vid östra väggen. Den kommer från Algö säteri i Överselö sn och är gjuten i Stockholm 1714. Initialerna åsyfta dåvarande ägaren av säteriet Carl Gyllenstierna och hans maka Anna Maria Soop". /Ur Sörmlandsbygden 1948 sidan 113-116.

"Kyrkomuseet i Strängnäs har under året delvis nyordnats. Lokalstyrelsen vid läroverket har upplåtit en våning i Roggeborgen som utställningslokal, ett tillmötesgående för vilket Hembygdsförbundet känner en stor tacksamhet. Rikssalen ingår i denna våning, och - som redan antytts - iordningställdes den under förra delen av september månad i form av en kyrksal för utställning av medeltida skulptur. Planer finnas att under nästa arbetsår utbygga utställningen åtminstone med en skrudkammare. I sådant syfte har ett antal mässhakar och antependier undergått konservering vid Pietas, så att de skola kunna tjäna som utställningsföremål. - Utställningen sågs under hösten av 5,000 personer". Utställningen invigdes vid årsmötet den 14 september. /Ur Sörmlandsbygden 1948 sidan 148.