Konstnären Bernhard Österman

Bernhard Östermans samling inkom till Sörmlands museum tio år efter konstnärens bortgång (Bernhard Österman 1870-1938), genom hustrun Hilda (f. Wessén). Den innehåller en stor mängd verk, men också personliga tillhörigheter och hans ateljé med allt från möbler målarattiraljer och prydnadsting. Samtidigt lades grunden till uppförandet av Konsthallen genom fondmedel (Wessénska fonden).

Konsten:

Samlingen består av 78 oljemålningar, varav många är utkast och skisser till verk på en rad kända personligheter från tiden. Från studietiden på akademin har Bernhard anlitats av kungafamiljen, här finns ett flertal utkast till porträtt på Gustav V, kronprins Karl Gustav, Drottning Sibylla. Ett stort porträtt på Oscar II. Utländska kungligheter, drottning Viktoria av Spanien, furstinnan Maria Pavlovna, blivande drottning Astrid av Belgien.

Senare har tillkommit ett stort porträtt av författaren och ministern Gunnar Wennerberg från annan givare. Detta var ett av de första beställningsverken. Ett antal målningar föreställer familjen, självporträtt och porträtt av brodern Emil, samt hustrun Hilda f. Wessén.

Tre pasteller, självporträtt, ett 50-tal blyertsteckningar, främst övningsskisser och krokier från akademitiden men även barnteckningar. Två tidiga akvareller. Två skissböcker från studieåren och 8 etsningar av okänd konstnär.

I samlingen ingår också enstaka verk av tvillingbrodern Emil. En tidig pastell, målad efter foto (bröderna Fritz och Hans von Rosen) har lämnats in av andra givare. Det är exempel på att bröderna försörjde sig på att måla av foton under studietiden vid Akademin. För övrigt finns en pastell (Anna Lilliehöök), en oljemålning (Amalia Styffe), en litografi (Oscar II) och en ofärdig målning, möjligen självporträtt. Enstaka konst från andra artister, bland annat två oljor av Taraval.

Övriga inventarier:

I ateljén stod möbler från framför allt 1700-talet, Här ingår skrivbord, 6 bord, varav ett rikt utsmyckat och förgyllt barockbord, två stora väggspeglar i empire, tre soffor, kabinettskåp, 14 stolar, en del gustavianska, andra stilmöbler, en italiensk 1600-talsstol (vilken är avbildad på flera porträtt). Taburetter, piedestaler, gueridoner, klockor, och porslinspjäser. En paradvagn i miniatyr, av silver eller försilvrat koppar från 1700-talet. Lampor, ljusstakar och en kristallampa, gardinuppsättningar och textilier, matta. 4 växtportörer. Två gipsavgjutningar, en av Bernhards hand, post mortem.

Bernhard var en duktig mandolinspelare, hans instrument ingår i samlingen. Av målarutensilier finns stafflier, 4 paletter, penslar, spatlar och palettknivar samt ett målarskrin med färgtuber. Ett antal medaljer (bland annat Serafimerorden) och medaljonger, plaketter, utmärkelser och diplom, en dedicerad silverskål. Dräktvärja.

Arkiv och fotografier:

Totalt 13 volymer arkiv och foton, bland annat en biografi över Bernard Österman av Sten Boetius, brev, monterade foton, utställningskataloger,
skissblock och anteckningar mm.

Bernhard Östermans liv:

Tvillingarna Bernhard och Emil Österman föddes 1870 i Vingåker. Modern Emelie Österman var hemma hos familjen i Vingåker, därför att fadern Karl Ludvig Andersson hade råkat i ekonomiska svårigheter. Faderns familj kom från Småland. En vecka senare dog modern.

Det blev mormodern som tog hand om barnen, och i den överbeskyddade miljön levde barnen isolerade, och ägnade stor tid åt att rita och måla. När de var 11 år dog mormodern och tvillingarna skildes åt, vilket de båda tog väldigt hårt. Bernhard kom till mormoderns syster som var gift med en skräddarmästare i Marsjö, där han blev lärling. Men han ritade hellre av kunderna än sydde åt dem.

14 år gammal flyttades han till en fotograf i Arboga, och två år senare kom han till Simrishamn för att bli bodbiträde hos en faster. Här lär han hellre ha ritat på papperspåsar än betjänat kunder.

När Bernhard var 20 år flyttade han till brodern Emil, som samma år börjat på Konstakademin i Stockholm. Det sporrade Bernhard, som kvalificerade sig för inträde 1892. För att klara studiekostnaderna tecknade han porträtt efter fotografier. Det medförde många kontakter som ledde till beställningar.

Bernhard fick redan andra året ett stipendium och han fick också medalj för ett historiemåleri. Ett tidigt självporträtt från 1890 är bevarat i samlingen, här visar han redan prov på stor talang. Bernhards första beställningsverk utfördes 1893, på skalden och ministern Gunnar Wennerberg. Under studietiden hade båda bröderna möjligheten att måla både kung Oscar och kungafamiljen, en förmån som varade under många år. Bernhard var Gustav V:s favoritmålare.

Emil for 1894 utomlands och även Bernhard fick ett frikostigt resestipendium vilket gjorde det möjligt för honom att fortsätta sina studier utomlands. 1897-1901 reste han runt och bodde i Tyskland, Holland och Paris.

1901 etablerade Bernhard sig i Stockholm som porträttkonstnär. Göteborgs Konstmuseum köpte ett verk av den norske författaren Jonas Lie, det medförde flera beställningar. Han blev dock kritiserad i Sverige men hans framgångar i utlandet fortsatte.

På en utställning i St Louis i USA fick både han och brodern Emil guldmedalj, och Carl Larsson silvermedalj. Kritiken jagade Bernhard utomlands och mellan åren 1906-14 bodde han i Paris som internationellt erkänd porträttkonstnär. Han bodde även långa tider i Berlin.

Bernhard målade under sitt verksamma liv mellan 400 och 500 olika porträtt. 1912 gifte sig Bernhard med Hilda Wessén från Sundsvall, och de bosatte sig 1915 i Stockholm. Han var då en av vårt lands mest eftersökta och välkända porträttkonstnärer.

1919 blev Bernhard utnämnd till hovintendent och nådde toppen av sin karriär i och med att han utnämndes till överintendent 1933. Paret bodde på Strandvägen 57 i det så kallade ”Tegelslottet”. Hans hem har beskrivits som ett av Stockholms vackraste.

1938 avled Bernhard Österman efter en kort tids sjukdom, 68 år gammal. Han efterlämnade inga barn. Tio år senare testamenterade hans änka hela hans konstnärliga kvarlåtenskap, hans ateljé med inventarier och likvida medel till Sörmlands museum, vilket gjorde det möjligt att uppföra Konstmuseet. Brodern Emil hade avlidit redan 1927, en stor del av hans produktion donerades till Eskilstuna konstmuseum.

Källor:

Kungar, författare och fagra damer, Lars Furborg, Vingåkers kommun 1992.

Bernhard Österman, porträttkonstnären. Uppsats Konstvetenskapliga institutionen, Ann-Mari Löwgren 1985.

Citat ur Sörmlandsbygden 1948 sidan 159-160:

"Under årets sista dagar hade museiföreningen glädjen mottaga sin hittills största donation, en av de största, som en enskild person lämnat till ett landsortsmuseum. Den i Västra Vingåker födde, år 1938 bortgångne porträttmålaren, överintendenten Bernhard Östermans efterlevande maka, fru Hilda Österman, född Wessén, överlämnade då till länsmuseet dels som gåva, dels som deposition en större samling oljemålningar av konstnären. Därjämte har fru Österman skänkt värdefulla möbler och andra inventarier från Bernhard Östermans ateljé. Museet har vidare fått aktier till ett nuvarande nominellt värde av 75.000:- kronor, enligt dagskurs vid gåvans överlämnande omkring 100.00:- kronor, vilket belopp är avsett för föremålsdonationens vetenskaliga bearbetning och vård"

Litteraturtips: "Bernhard Österman : En presentation med anledning av fru Hilda Östermans donation till Södermanlands länsmuseum i Nyköping" av Sten Boethius (1948)