Skrin

Material 4: Glas.
Material 5: Textil: sammet, bomull
:1 Rektangulärt format skrin av trä med lock som öppnas och stängs med hjälp av gångjärn i metall. Lockets utsida dekorerad med pärlor i metall. På mitten ett handtag i metall. På skrinets framsida ett lås som man med hjälp av nyckel kan låsa igen skrinet med. Lockets insida består av en spegel, runt kanterna klädd med sammetfrans. Bottendelens insida klädd med vitt glansigt tyg. I botten en stoppat rektangulärt tygstycke i samma tyg, kantad med sammetsfrans. Fyra synålar sitter fast i tyget.
:2 Nyckel i metall att låsa skrinet med. Längd: 30 mm, bredd:16 mm. Ett vitt bomullsband är fastknutet i nyckeln.
:3 Rektangulär skiva i trä klädd med sammet på ovansidan och med utskurna formar där etuiets verktyg läggs för att hållas på plats. Skivan bildar en hylla en bit ovanför botten. Bredd: 150 mm, djup:95 mm, höjd: 15 mm.
:4 Sax med den vassa delen av metall, handtagen bestående av snidad pärlemor med dekorativa snidade detaljer i form av blommor och blad. Ett parti består av brons med dekorativa mönster i relief. Längd: 97 mm, bredd: 37 mm.
:5 Nålask snidd av pärlemor till formen av en spira. Vissa partier av brons. Toppen skruvas loss när man vill öppna och ta ur nålen. Inuti en virknål. Längd: 111 mm, bredd: 12 mm.
:6 Broderisyl med vassa delen bestående av metall, handtaget av pärlemor snidat till en snäckliknande form. Längd: 97 mm, bredd: 20 mm.
:7 Broderinål av pärlemor snidad till att föreställa en ringlande orm med ristade mönster på ryggen, öga, mun. I ormens mun sitter nålsögat.
:8 Fingerborg i metall. På utsidan en mängd perforeringar över hela ytan samt en bård med ett kantmönster. Höjd: 22 mm, diameter i öppning: 16 mm, diameter på toppen: 10 mm.
:9 Flaska av glas med med kantig och mönstrad utsida. Öppningen igenpluggad med en glasbit. Kork av brons. Längd: 67 mm, bredd:17 mm.
:10 Nåletui av pärlemor, platt rektangulär form. Består av två delar som tas isär på mitten när man öppnar och stoppar i nålen i det urholkade utrymmet. Ena delen kantas vid öppningen av ett mönstrat bronsband. På mitten en bronsmedaljong med en blå blomma med gröna blad i mitten. Längd: 63 mm, bredd: 14 mm.
:11-12 Två stycken cirkelrunda kransar av pärlemor som man virar upp broderitråden på. Tvärs igenom kransen går en spira, en pil och ett band.
:13-14 Två stycken av pärlemor snidade i dekorativa former och ristningar. På mitten ett rektangulärt märke med en blå blomma med gröna blad samt ordet "MOI". Okänd funktion. Längd: 29 mm, bredd: 34 mm.

Brukaren är mormors farmor till givaren. Givaren hette som ogift Leijonhufvud.
Brukaren kommer från den österrikiska släkten Geymüller. Modern hette som ogift Barbara Schmidt (1779-1835) och fadern Johann Heinrich (1754-1824). Tillsammans med sin bror grundade fadern bankirfirman Geymüller och Co 1805, som under 1800-talets första decennier gjorde lysande affärer. Firman blev en av de mest betydande i Europa, familjens förmögenhet ökade betydligt och en mängd egendomar och fastigheter förvärvades. Familjen skaffade sig goda förbindelser med det österrikiska kejsarhuset och upphöjdes så småningom i adligt stånd. Familjens äldsta dotter Barbara, kallad Betty (brukaren), gifte sig 1825 med Sveriges chargé d´affaire i Wien, Ulrik Croneborg (1796-1844) född i Nyköping, som senare blev hovmarsalk. Han stod bland annat nära Karl XIV Johan. När Bettys far dog, testamenterades hans stora förmögenhet till Betty och hennes syskon. För den arvslott som tillfallit Betty, köpte hennes make in Älvsbacka bruk i Värmland 1827, och lämnade sin tjänst som chargé d´affaire. Bruket som var grundat 1642, var vid tiden för köpet ett av det mest betydande landskapet. Östanås herrgård, byggd 1792, köptes in som bostad. Enligt hörsägen betalades den stora bruksegendomen kontant i gulddukater som medförts i en kappsäck från Österrike. Herrgården inreddes med tjusig och dyrbar inredning, och en värdefull konstsamling där verk av både svenska och utländska berömda konstnärer ingick, köptes in under årens lopp. Denna splittrades dock på auktioner i Stockholm och Paris under 1800-talets andra hälft. Östanås blev Bettys hemvist under återstoden av hennes liv, även sedan hennes man dog 48 år gammal 1844. Tillsammans med sin man fick hon sönerna Wilhelm (1826-1909) och Hjalmar (1830-1876). Den äldre bosatte sig efter faderns död på Östanås och tog över Älvsbacka bruk. Han gifte sig 1851 med Marie von Berg från Sachsen (1831-1925). Ytterligare ett betydande arv fick Betty av sin ingifta faster när denna dog 1856. Samma år tog hon hand om sin systerdotter Louise (1844-1878) som blev föräldralös vid tolv års ålder. Denna gifte sig 1865 på Östanås och bosatte sig sedan i Västergötland. Betty gjorde många resor till Stockholm, Uppsala och även till Wien. I Karlstad hade hon en våning och i staden umgicks hon bland annat med landshövdingen och biskopen. Det svenska språket lärde hon sig perfekt. Hon var musikaliskt begåvad, var god sångerska och pianist, samt hade konstnärlig talang som målarinna. Med ett trädgårdsintresse anlade hon park och trädgårdsanläggningar på Östanås. Efter sig har hon lämnat en stor samling brev, de flesta ställda till sonen Hjalmar. Betty dog den 22 februari 1866 och vilar bredvid sin make på Älvsbacka kyrkogård. Sonen Wilhelm omvandlade 1875 tillsammans med sin bror Hjalmar, Älvsbacka bruk till "Elfsbacka Aktiebolag". Bruksrörelsen gick i konkurs 1893 och egendomen såldes. Skåpet inv. nr 34611 lät Betty göra, troligtvis i Karlstad, för att samla minnen från sitt gamla hem i.