Porträtt av kompositören och violinisten Andreas Randel. Son till torparen Peter Andersson och Elin Andersdotter i Ramdala socken, Blekinge. Efter eget bevåg ändrade han senare efternamnet till Randel efter sin födelsebygd, Ramdala. Var som ung delaktig i Karlskronas musikaliska sällskap innan han 1819 bedrev studier i Finspång och Linköping på bekostnad av friherren Gerard de Geer. Hans talanger förde honom vidare till Paris där han studerade violinspel vid kungliga musikskolan och lovprisades av sina berömda lärare Pierre Baillot och Luigi Cherubini. 1828 återvände han till Stockholm och fick arbete som violinist på Kungliga teatern. 1838 blev han andre konsertmästare vid hovkapellet och 1861 förste kapellmästare. Sedan 1844 hade han varit violinlärare och från 1859 professor vid Kungliga Musikaliska Akademien, där han blivit ledamot 1837. Under åren 1838-1856 var han verksam som musikdirektör vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Endast ett par månader efter sin pension avled professor Andreas Randel den 27 oktober 1864.

Porträtt av kompositören och violinisten Andreas Randel.
Son till torparen Peter Andersson och Elin Andersdotter i Ramdala socken, Blekinge. Efter eget bevåg ändrade han senare efternamnet till Randel efter sin födelsebygd, Ramdala. Var som ung delaktig i Karlskronas musikaliska sällskap innan han 1819 bedrev studier i Finspång och Linköping på bekostnad av friherren Gerard de Geer. Hans talanger förde honom vidare till Paris där han studerade violinspel vid kungliga musikskolan och lovprisades av sina berömda lärare Pierre Baillot och Luigi Cherubini. 1828 återvände han till Stockholm och fick arbete som violinist på Kungliga teatern. 1838 blev han andre konsertmästare vid hovkapellet och 1861 förste kapellmästare. Sedan 1844 hade han varit violinlärare och från 1859 professor vid Kungliga Musikaliska Akademien, där han blivit ledamot 1837. Under åren 1838-1856 var han verksam som musikdirektör vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping.
Endast ett par månader efter sin pension avled professor Andreas Randel den 27 oktober 1864.

Östergötlands museum skapade serien Porträtt av östgötar (PAO) i början av 1940-talet. Intentionen var att sammanföra museets många lösa porträttfotografier som samlats eller inkommit som gåvor. Till porträttsamlingen hade man även ambitionen att föra hänvisningskort till museets porträtt som förvaras i fotoalbum eller på annat vis hålls samlade, vid tiden uppskattat till omkring 10 000 fotografier, men detta fullföljdes inte. Museets frivillige registrator, disponent Vilhelm Rolén, stod under alla omständigheter för arbetet att identifiera de avporträtterade personerna genom kännedom eller troligtvis främst genom förekommande påskrifter. Fotografierna klistrades på ark där personnamn och andra påskrifter överfördes.
Förfarandet gör att vi idag inte kan läsa baksidornas påskrifter. Vi hyser emellertid stort förtroende för disponent Roléns tolkningar, likväl som vi gör egna efterforskningar vid nyregistreringen. I övrigt bör sägas att personernas östgötska anknytning ibland är ringa. Samlingen omfattar närmare 1 750 st. fotografier, i huvudsak så kallade visitkort.