Docka

En kinesisk pojkdocka med största sannolikhet tillverkad 1901-1914 på The Door of Hope Mission, Shanghai, och som tillhört Judith Hultqvist, missionär i centrala Kina 1916-1938. Enligt givaren Inger Samuelsohn (gift med Judiths systerson) fick Judith en gåva av en relativt förmögen kinesisk kvinna under sin missionstid i Kina, som tack för att hon hjälpt henne. I gåvan ingick förutom denna docka även en hankinesisk damjacka (M 67846), en modernare damjacka (M 67847), en hankinesisk damkjol (M 67848), en liljefotssko (M 67849) samt en flickdocka (M 67850) vilka samtliga nu också har donerats till Smålands Museum. Mer information om Judith Hultqvist finns nerskrivna av Inger Samuelsohn och ligger som pdf-filer under Nerladdningar/Länkade filer nedan. Där finns också utskrifter ur Judiths brev hem till Sverige.

Allmänt om denna speciella docktyp, samt sist allmänt om barnkläder :

Dockan är med största sannolikhet tillverkad 1901-1914 på The Door of Hope Mission, Shanghai, en välgörenhetsinrättning skapad efter boxarupproret 1901 av fyra protestantiska kvinnliga missionärer (en episkopal, en baptist, en metodist och en presbyterian) och en kinesisk kvinnlig missionär för att hjälpa och ge en fristad åt fattiga unga kvinnor, en del så unga som 5 år. Unga kinesiskor var på grund av sin traditionellt mycket låga status en väldigt utsatt grupp i den tidens Kina. Familjerna satsade endast på sönerna som skulle bo kvar och hjälpa föräldrarna när de blev gamla. Flickorna förlovades ofta bort så tidigt som möjligt, en del såldes och köptes som slavar eller som konkubiner och prostituerade. På The Door of Hope fick de lära sig läsa och skriva. De fick även arbete med att sy upp och klä dessa dockor, ett arbete de fick lön för. Dockorna tillverkades i många olika variationer och skulle föreställa kineser från olika kulturer, klasser och åldrar. Huvuden och händerna snidades för hand av päronträ av manliga träsnidare, med ett individuellt och personligt utseende på varje. Endast hår, ögon, ögonbryn och läppar målades dit. Dessa fästes sedan till kroppar av tyg stoppade med bomull. Varje docka fick sedan en egen dräkt beroende på etnisk och social grupp, ålder, kön som de unga kvinnorna sydde upp. Dockorna blev så småningom eftertraktade samlarobjekt för västerlänningar och finns representerade på flertalet museum runt om i världen.
Uppgifterna kommer från Dolls Magazine, May 1, 2007 om Door of Hope Mission, för mer information se utdrag och webbadress i pdf-fil under Referenser nedan.

Kinesiska barnkläder var ofta små kopior av de vuxnas vardagskläder förutom att de ibland hade dekorerade väskor, knappar, skor med finurliga små motiv av bl a djur. Det senare gällde dock främst pojkarna som ansågs vara familjens framtid och skulle bo kvar hemma och försörja föräldrarna och så småningom bilda egen familj där. Eftersom flickorna skulle giftas bort med en hemgift så lade föräldrarna inte lika mycket kraft på att pryda deras kläder eller på att skydda dem som med sönerna, och de bar oftast enklare odekorerade kläder utan smycken. Annars var pojkars och flickors dräkter relativt lika med delade byxor, med öppen gren främst för de mindre, under en jacka. Jackan blev med åldern längre för att till slut bli lika lång som de vuxnas överjacka. Under kläderna bar mindre barn alltid en bröstlapp så som de vuxna kvinnorna gjorde.
Annars kan man särskilja de hankinesiska barnen främst genom hårstilen. Barnens hår rakades alltid vid en månads ålder, sannolikt ursprungligen som en reningsritual efter födseln, men även för att få en kraftigare hårväxt. Alla män/pojkar var tvingade av manchu regimen att raka hela framdelen av huvudet med allt långt hår samlat i en fläta/piska där bak (queue). Ofta var håret i pannan struket åt sidan i små hårtestar som bands ihop vid tinningarna eller snoddes som knutar. De hankinesiska flickornas hårstil var inte reglerad som för pojkarna.

Pojkdocka med huvud och händer snidade av päronträ. Hår, ögon, ögonbryn och läppar är sedan ditmålade. Kroppen är av tyg och stoppad med bomull. Dockan har en typisk pojkfrisyr (queue) med rakad framsida, med rött band uppsnörda sidotofsar målade på huvudet och rester av en fläta fäst i nacken. Han är klädd i en kortare rosa damastvävd sidenjacka med långa ärmar, ståkrage och sidoknäppning. Kantad med beige kantband och 5 st beige soutageknappar med öglor. Jackan är fodrad med blått bomullstyg. Under det har han långa byxor av beige sidendamast kantade nertill med rosa kantband, även dessa fodrade med blått bomullstyg. Framtill under jackan har han en vit bröstlapp av bomullstyg. På fötterna har han ljust rosa tygskor med broderade färgglada stjärnor och röd sulsöm. Fram till 1914 tillverkades fötter och skor av tyg, därefter tillverkades även dessa av päronträ.

Likande dockor finns bl a på Victoria & Albert Museum of Childhood (numera Young V&A, se Wilson ,s.70ff , s.81, bild s.78). Mer om Door of Hope Mission i pdf-fil under Referenser nedan.