Identitetsbricka

En tillfällig ID-bricka som delades ut av SJ Driftvärn till den soldat / personal som hade glömt att medföra sin personliga ID-bricka. Den tillfälliga brickan var till för att bäraren skulle kunna gå att identifiera vilket förmodligen gjordes genom att brickans nummer, i detta fall "DV 260" (Driftvärn 260), kollades upp mot en liggare där den tillfällige lånetagarens namn fanns registrerat. Det är tänkt att ID-brickan ska brytas av på mitten vid ett eventuellt dödsfall av dess bärare, därav de stansade hålen på mitten för att underlätta detta. Hålet nedtill på brickan är till för att kunna fästa den avbrutna biten vid ett snöre eller dylikt.

Efter att SJ Driftvärn avvecklades 2005 kom en del föremål från driftvärnet att leva vidare vid en av driftvärnets f.d. kursgårdar i Dala-Storsund där föremål bland annat förvarades i ett traditionsrum som fungerade som ett slags museum samt ett gammalt materialförråd. Kursgården var ursprungligen en av 12 kursgårdar runt om i Sverige som ägdes av Statens Järnvägar. Kursgårdarna hade använt som läroplattformar driftvärnspersonalen och där fick de bland annat lära sig skytte och militär stridsteknik. När Statens Järnvägar bolagiserades överfördes kursgårdarna till Banverket som senare omvandlades till Trafikverket. Kring 2013 beslutade sig Trafikverket för att kursgården i Dala-Storsund skulle moderniseras och i samband med det så revs bl.a. det så kallade traditionsrummet. I oktober 2014 samlade Järnvägsmuseet in diverse olika föremål från det före detta traditionsrummet samt materialförrådet vid kursgården för att komplettera sin samling av föremål och berättelser från driftvärnet.

En id-bricka av rostfritt stål som hänger i en järnkedja.

Brickan är avlång på höjden och har stansade avlånga hål på mitten. Brickan har två hål upp till för fäste av järnkedjan och ett hål nertill. Järnkedjan har två ändar då den inte är sammanfogad i dagsläget.